NY, irl? OMG.
Holy crap. Jag ska till en plats jag under flera års tid intalat mig själv inte existerar i verkligheten, som en slags försäkring mot att gå bananas av avundsjuka och råka döda någon som faktiskt varit där. Med rasande fart börjar jag få slut på ställen på kroppen att nypa. Holy fucking crap.
När sommaren kommer.
Kan man annat än älska dagar som kan illustreras med bilder som den ovan? Solsken, sommarvärme, sittandes på balkongen med en klase vindruvor och hoppet att det här är sommaren som kommer gå till historien som den då jag blev pepparkaksgumma (fast naturligtvis på det där charmigt, oansträngda solbruna sättet och inte irländskt rödflammig eller jaffa-orange). Och man lyckas för en stund glömma den shitload av måste-saker som ligger på hög bara på armlängds avstånd. För stunden är livets största dilemma ifall man ska gå in och hämta en isbit att kyla ner sig med, eller om det ligger någon sneaky granne på lur och man inom en vecka kommer se sig själv på YouTube's Most Viewed-lista under rubriken "Swedish chick rubbing her body with an ice cube".
Innehållsförteckning: McDreamy.
All I want is you.
Delar med mig av en av favoriterna från soundtracket till filmen Juno, i detta nu även soundtracket till mitt umgänge med gamla statistiktentor. All I want is you. Lite udda, mycket bra. En låt att bli glad av, tycker min hjärna som välkomnar all glädje just nu.
Förresten springs det som tusan i trappuppgången just nu. Lägenhetsvisning, förstår ni. Kollade upp lägenheten på nätet och konstaterade förnöjt att den är betydligt fulare invändigt än min, samt att utropspriset ligger massa pengar över min. Ha! Ryktet måste ha spridit sig att jag flyttat hit.
Last föreläsning of the rest of statistikkursen.
Under föreläsningen delades det ut kursutvärderingar, där de bland annat ville veta vad vi tyckte om kursen. Eftersom "Bara skit" inte fanns med bland svarsalternativen kryssade jag i "Ej givande alls", med förhoppningen att det på akademikerspråk betyder samma sak. Ha! Sug på den, institutionen för informationsvetenskap och statistik.
... ja, jag har total insikt i att jag just nu inte är särskilt tjolahopptjolahej-tjolahoppsansa. Det är ingen idé att hoppas på det heller under den kommande veckan, så de som letar efter solsken i textform kan ju skippa bloggen en vecka framöver. I see a red door and I want to paint it black, liksom. Men oroa er inte, för så fort tentan är avklarad återvänder jag alldeles säkert till mitt vanliga, Litte Miss Sunshine-jag. Höhö.
Heart of glass.
&%¤#%/#&%!!!
Mitt förhållande till min mobiltelefon är väldigt avslappnat, men är det något jag hatarhatarhatar är det är mina grejer inte fungerar och dessutom blir detta problems, särskilt som det är min enda telefon. Jag kan bara hoppas att det här omfattas av garantin, annars kommer grabbarna på PissOff få veta att de lever. Tre veckor kommer det enligt kundsupport ta innan man får ett beslut om den ska lagas eller ej, om butiken bestämmer sig för att skicka in den.
Nu ska jag försöka spräcka ljudvallen med Rammstein och mina nya högtalare samtidigt som jag försöker visualisera svältande barn i Afrika. Nej, det sistnämnda kommer jag inte att göra, men jag har upptäckt att det fungerar i förebyggande syfte mot präktiga det kunde vara värre-kommentarer. Ni skulle inte vifta med ett rött skynke framför en förbannad tjur? Nej, just det. Samma princip.
Pampering.
Det stackars ordet "vardagslyx" har väl vid det här laget misshandlats till döds, inte minst av fruktsalladsmaffian som tror att om alla bara började dagen med en hemmagjord smoothie skulle vi ha fred på jorden. Hur som helst bestämde jag mig ikväll för att ge kroppen lite cred för att den stått ut med mig i vår och improviserade en spa-kväll, komplett med 45-minutersdusch, peeling, fotbad, pedikyr, fransk manikyr och runtlufsande i yukata.
Jag testade också en av ansiktsmaskerna mamma skickade med i senaste brevet, en "self heating"-lermask, vilket är något jag kan rekommendera alla som söker en lite extra krydda i livet. Masken hettade upp sig med råge och detta i kombination med att färgen på den var på pricken andra gradens brännskador-röd fick mig att hastigt granska bipacksedeln för att se om skinnömsning stod med någonstans. Det gjorde det inte och än så länge tycks allt sitta där det ska, peppar peppar. Spännande att se om jag vaknar i morgon bitti med ansiktet bredvid mig på kudden.
ESC.
Som vanligt har ju Sverige vunnit Eurovision Song Contest dagligen i svensk media de senaste veckorna (precis som alla EM, VM och OS pre-tävlingsstart). Visst, I'm all for att ta ut glädje i förskott eftersom det är den enda man kan vara säker på att få. Men distans, people. Jaja, jag hejade jag också på Sverige, trots att jag inte gillar låten och tycker att Charlotte liknar något man skrämmer små barn med att med. Men det är bara att ta tävlingen för vad den är, en utdragen lektion i europeisk historia och geografi.
Och så Björn Gustafsson då, som i vanlig ordning delar upp svenskarna i två läger -- för och emot. HAN HAR SKÄMT UT SVENSKA FOLKET I HELA EUROPA, skrålar vissa upprört och jag tycker det är rörande. Vad gulligt att det finns människor som tror att hela Europa verkligen bryr sig om femton sekunder stammande svensk lintott i en musiktävling. Det är humor.
Trippa ner memory lane.
Sen kvälls-nostalgisk. Klickar igenom några av alla tusentals foton på datorn, tittar, funderar, minns och ler för mig själv. Tittar extra noga på bilderna från London, där jag befann mig för exakt ett år sedan. Jag tänker och saknar, inte på det där "åh jag ångrar att jag åkte hem"-sättet (även om tårarna som rann sista kvällen skulle kunna ha fått vem som helst att tro annorlunda) utan på "vilken bra tid det var"-sättet. Nej, jag visste att jag var färdig när jag åkte därifrån och jag vet det än. Men sakna, det kan man ju ändå. Sakna lilla söta Ni. Sakna Lena och alla våra utflykter. Sakna... en massa annat som jag inte ska lista här just nu. Ju mer jag funderar på det i efterhand, desto mer tycks beslutet att åka till England som ett av de största och bästa val jag gjort.
Vad är grejen med att kunna skriva med båda händer?
När jag gick i 2:an på lågstadiet minns jag att en klasskompis skulle skriva något på svarta tavlan (eftersom det här var the age before whiteboard) och fröken fick upptäckte att han kunde skriva i princip lika bra med både höger och vänster hand. Tydligt imponerad gjorde fröken ett nummer av det hela och sa något i stil med att det var något han måste träna och hålla vid liv.
Och nu cirka 13 år senare undrar jag: varför i hela friden? Vilka otroliga fördelar i livet får man om man är skrivkunnig med både höger och vänster hand? Nu är jag bara en simpel högerhänt-are som uttalar mig, men jag har svårt att tänka ut storheten i denna förmåga annat än att kanske slippa omaket att byta hand vid autografsignering ifall man skulle råka hålla något i skrivhanden.
Inte ens i nöjessammanhang känns ju talangen särskilt het. Jag menar, jämfört med att t.ex. dra en kondom genom näsan är det ett rätt lamt partytrick. "Woho, kolla här, jag kan skriva nästan exakt samma sak med vänster hand som med höger". Knappast något man blir kung i baren med.
Eller borde jag se bortom gåvan i sig, se den som ett tecken på att man förväntas uträtta stora saker i livet? Är det en sådan här grej "Vad har Fantomen, Harry Potter och Bamse gemensamt? Alla kunde skriva med båda händer".
Livet. Fullt av mysterier.
Dagens.
Varje dag lär man sig något nytt, heter det ju. Idag har jag lärt mig tre saker. Dels vad som händer om man korsar en nyasfalterad väg, dels hur svårt det är att avlägsna asfalt från en skosula och dels att så fort man tror att man upplevt världshistoriens tråkigaste föreläsning kommer det en ännu värre och bevisar en fel.
Men I'm still standing, yeah-yeah-yeah... om än lite ostadigt på mina asfalterade skosulor. Jag har gett upp tentaplugget till förmån för städning av lägenheten, eftersom morföräldrarna kommer på besök i kväll. Födelsedagsfirande i efterhand. Har jag tur uppfattade mormor mina diskreta antydningar att hon gärna fick ta med en prinsesstårta-stubbe ("Det vore kanske gott med en stubbe mormor?"). I så fall kommer jag nog inte behöva laga mat förrän tidigast söndag, mm-mm.
Stamp of mystery.
Är det här som någon av de där böckerna man läste i fritidsålder där det gällde att fokusera på en viss punkt jättejättemycket och luta huvudet så framträdde en bild av Eiffeltornet ur alla prickar och linjer?
Är det någon kultgrej som existerade före min tid och som får alla läsare födda på andra sidan färg-tv att sucka åt den yngre generationens okunskap? En slags raketost, perhaps?
Eller gav Posten bara lite för mycket ansvar till praoeleven på designavdelningen?
Lite ser det ju ut som en rulle chokladbitar med Postens logo. Eller ett öppnat paket bruna puckar. Jag tittar och tittar men jag blir banne mig inte klok på vad frimärket ska föreställa. Förslag?
Fadder-kickoff.
Eftersom dagens flytt av bloggen till nya plattformen efterlämnat en total förvirring hur bloggen ser ut och vilka som faktiskt ser annat än bara text får jag väl tills vidare beskriva fotona jag lägger in. Bilden ovan är från gårdagens fadder-kickoff på Snerikes nation och föreställer välkomstdrinken, sannolikt bland det billigaste Systembolaget hade att erbjuda. Alternativt något som lämpligen fallit av ett lastbilsflak i närheten. Men gratis är gott, åtminstone om man håller för näsan och blundar när man dricker.
Förutom generellt party-party presenterades på kvällen temat för nollningen i höst: Filmfestival. Varje nollningsgrupp har sedan en specifik film som tema och vår grupp fick "Braveheart", vilket möttes med stor förtjusning. Särskilt de manliga faddrarna i gruppen verkade väldigt glada över chansen att legitimt bära kjol offentligt. Det blir nog skoj! Själv har jag börjat fundera över vad jag ska sy för outfit. Utmaningen blir att se skotsk ut (skottig?) och inte som någon alternativ unge som skolkar från högstadiet...
---
Update 23.15: Nurå! Mot bättre vetande och med bloggen som insats gav jag mig av ner i träsken som kallas stilmallar och kodmallar. Börjar ni känna igen er nu eller ska jag börja gråta på riktigt?
Flytt till ny bloggplattform.
Ni vet hur det är när man flyttar och på något mysteriskt sätt är det alltid något som försvinner spårlöst?
Den här gången verkar det ha varit min bloggdesign. Woopdi-fucking-do.
---
Update: Eller vad händer egentligen? Om jag skriver in bloggadressen direkt tycks saker och ting vara i ordning, men om jag däremot klickar "Uppdatera" allt vitt utom texten. Hjälp, vad ser ni andra? The förvirring is total.
Dagens Tankar 20/5 2008.
- Varför heter det blåa vindruvor när alla som har ögon att se med vet att de är lila?
- No way in hell att Anna Skipper är bara 40 år.
- Varför står det på paketet att jag inte får steka mina fiskpinnar i matfett? Kommer jag att dö nu?
- Varför i hela världen sitter jag här framför datorn, när jag om 20 minuter ska befinna mig på förfest till fadder kick-off:en ikväll och varken har ätit upp mina fiskpinnar än eller klätt på mig? Ga-ah.
The perks of adult life.
...cykla genom en kombo av hällregn och hagel utan jacka, en måndageftermiddag på väg ner till den lokala Ica-butiken för att spendera hundratals kronor på skojiga saker som majonnäs och toapapper, medveten om att man måste skynda sig att vingla hem igen med proppfulla matkassar på styret genom regnet för att hinna stoppa i sig något som åtminstone liknar mat så att man slutar hungerdarra, för att ta sig ner till tvättiden i tvättstugan och hinna diska undan allt i den proppfulla diskhon innan man spenderar kvällen med att fördjupa sig i hypergeometriska sannolikhetsfördelningar...
... är vad barn ser framför sig när de drömmer om hur fantastiskt det vore att vara vuxen.
Ekonomhumor.
Åh Gud. Jag. Kan. Inte. Sluta. Skratta. Bland alla härligheter hittade jag denna lapp på en ny favoritsida, Arga Lappen (som jag tror åtminstone min far kommer uppskatta), och jag är så road av lappen att jag tänker ignorera det faktum att den del av världen som inte dagligen vandrar förbi anslagstavlan ovan troligen inte kommer finna den lika fantastisk.
Kurslitteratur säljes!
Stek A
Till världsekonomins försvar, Johan Norberg, 200 kr.
Ebbas stil, Ebba von Sydow, 350 kr
American Psycho, Bret Easton Ellis, 200 kr
The Game, Neil Strauss, 190 kr
Fab 5:s stilguide, Ted Allen, 300 kr
Köper du samtliga böcker får du även en häftig slipsnål från KPMG på köpet!
Ring Sebastian.
---
Det finns så många skäl till att lappen är genial.
a) Lappar med exakt denna utformning sitter på skolans anslagstavla.
b) Kurserna kallas just "Fek A" (Företagsekonomi) och "Nek A" (Nationalekonomi).
c) KPMG är ett av de företag som allra ivrigast marknadsför sig på skolan med allt från reklam-örontops till makaronpaket.d) Jag ser dagligen personer som vandrar förbi anslagstavlan och på fullaste allvar skulle kunna göra affärer med Sebastian, if you catch my drift. Och gör du inte det så oroa dig inte, eftersom hela detta inlägg har starka inslag av internus humorus.
PS. Senaste kvarten har jag utan resultat försökt hitta.se och eniro-a telefonnumret, eftersom jag misstänker att jag och "Sebastian" är själsfränder. Om jag kan hålla ut i natt ringer jag i morgon bitti.
Twisted.
Fredag kväll, blåbärspaj, goda vänner och total enighet om att Twister är ett mycket, mycket underskattat spel. Dagens träningsvärk i tills nyligen okända muskel-grupper och ömhet i magtrakten efter allt skratt känns som ett mycket litet pris att betala. Hela veckan har varit work hard, play hard och jag är väldigt, väldigt tacksam över mina härliga studiekompisar slash vänner.
För övrigt har jag pluggat större delen av dagen; det ösregnar i ute i den gråa världen på andra sidan fönsterrutan och för er som velat komma mig närmare men inte vetat hur är det just nu tre lägenheter till salu i mitt hus. Två 1:or och en 3:a, så komsi komsi.
Gröna fingrar?
Det här är min stackars inflyttnings-basilika och anledningen till att den agerar cover-växt på bloggen är att jag till min outgrundliga förvåning upptäckt att den faktiskt (till största del) är grön. Jag kallar den "stackars", för under de cirka fyra månaderna den varit i mitt våld har jag utsatt den för varje tänkbar form av tortyr. Fler gånger än jag minns har jag hittat den blek och utslagen liggandes på fönsterbrädan, och enbart min lathet har hindrat mig från att kasta ut den, övertygad om att den klivit över tröskeln till växtrikets pärleport.
Men efter att den stackars växten stirrat döden i vitögat fler gånger än Harry Potter tror jag mig alltså äntligen ha kommit på det magiska tricket hur man får en basilika att grönska och trivas -- man vattnar den.
Du är vad du äter.
Efter nio timmars skolarbete räcker energin precis till att inta horisontellt läge i soffan och döda lite hjärnceller framför tv:n. Du är vad du äter går på och jag hånskrattar hjärtligt i takt med att Anna Skipper radar upp böngroddar och indiska linfrön. Hela programmet är ju tamejtusan humor.
Deltagarna ska äta "levande föda" (vilket tydligen inte innebär en diet med små harmlösa djur utan skumma grönsaker som inte hettats upp mer än 45 grader); det springs på syra-barer och röksug ska botas genom att knacka sig i pannan. Nu har jag aldrig upplevt något röksug, men om det är något i stil med chokladsug vet jag vems panna en sådan uppmaning skulle få mig att knacka och det är inte min egen.
Födelsedagspics.
Lite bilder från gårdagens födelsedagsfirande. För att summera åkte vi kompisgänget efter eftermiddagens föreläsning ut till seglarklubben i Sunnersta utanför Uppsala, beväpnade med badkläder för att basta oss heta nog att överleva årets första bad med +9 graders lufttemperatur. Det var en viss lättnad vi konstaterade att bastun var under renovering och att vi just den dan inte skulle få chansen att uppleva motsvarigheten till dopp i flytande kväve.
Istället fikade vi inne i klubbhuset och åt den härliga tårtan min kompis bakat. Mot kvällen åkte vi hem till mitt, åt middag ihop, spelade spel och kollade film. Av vännerna fick jag förutom blommorna ovan en chokladkokbok, chokladté och en stor ask chokladpraliner från min favoritdelikatessbutik i stan. All in all en jättehärlig födelsedag och ikväll fortsätter firandet litegrann, då jag kallat in den speciella insatsstyrkan för att få hjälp att äta upp tårtresterna.
Glad, trött och mycket, mycket nöjd.
Pust, det här med att fylla år är inte för mesar. Mer detaljerad rapport om dagen är att vänta när jag kan skriva mer än ett par ord i rad utan att ögonlocken faller ner. Men jag kan säga att jag har haft en födelsedag topnotch (se bara på den hembakta tårtan jag fick av min kompis) och jag är så otroligt glad över alla presenter och gratulationer från olika håll.
Till er som jag inte hunnit svara än, och er jag hunnit svara också förresten, vill jag bara säga jättestort tack. Alla fina ord betyder så mycket. Jag känner själv hur det börjar rycka i sentimentalnerven, vilket är ett säkert tecken på att det är dags att släcka för natten. Och jag gör det med ett leende på läpparna.
21-årsdagen kan börja.
Två.
Ett.
FÖDELSEDAG!
Phew. Rent spontant när jag känner efter verkar övergången från 20 till 21 ha gått ganska smärtfritt. Ännu har jag inte observerat några omedelbara förändringar, inga extra kroppsdelar som växt ut eller så. Troligen skulle jag hitta en årsring till om jag högg av en arm eller tå, men oavsett vilket bra blogginlägg det skulle bli är det inget jag tänker ägna mig åt just ikväll. Här ska sovas så att jag kan vakna piggelin om några timmar, för första gången i mitt liv som 21-åring.
Födelsedagsfrukost, Mallorca -05.
Dagens i-landsfundering.
Jag har en bestämd känsla av att problemet hur man impregnerar sin handväska på bästa sätt, i bästa utemiljö, med bästa medel, med rätt teknik, utan att andas in potentiellt lungdödande impregneringsmedel, iförd oömma kläder inte direkt är något som tynger ner särskilt många av det manliga könet?
Eller jag vet inte. Det kanske bara är jag som har fördomar?
Dagens Tankar 12/5 2008
- Varför fortsätter jag ha på mig vita jeans trots att jag vet mycket väl att jag och vita kläder är en riktigt kass kombo? Hej chokladfläckar. Snacka om självdestruktivt beteende.
- Gil Grissom såg faktiskt bra ut i början av CSI. Damn. Ibland går det snabbt utför.
- Vågar jag bada ute i morgon eller inte?
- Är det bara i mina ögon som Brolle genom Körslaget gått från en småtöntig, gemytlig norrlänning till en gnällig barnunge som gråter hos mamma (media) när han inte vinner lekarna i sandlådan?
Bra väder, dålig diciplin.
Åkte ner på stan idag och träffade en kompis i Stadsparken (eller Stadsträdgården) för att plugga lite i solen. Yeah right. Ingen sund människa ägnar sig åt konfindensintervall och hypotesprövning när man kan sitta på en filt i gräset och käka glass. Under dagen genomgick jag också en förvandling från Anna-bara-Anna till Anna-det-mänskliga-stoppljuset-Anna. Det har inte börjat göra ont än, så än så länge kan jag uppskatta underhållningsvärdet i det.
Global uppvärmnings-aktivist, javisst!
Åh globala uppvärmningen! Jag vet att du och jag inte alltid kommit överens, särskilt eftersom jag inte är helt beredd att tro på att du verkligen existerar. Men OM du finns där ute någonstans ska du veta en sak -- jag älskar dig!
Burn away.
Det är samma visa varje vår, precis som första dagen på en utlandssemester. Först händer ingenting, sedan händer ingenting och sedan ligger man där med lite lätt frossa, huvudvärk och illamående. Skyll mig själv, javisst, vem annars? Men ynk. Jag tror att jag måste äta lite glass nu, för att kyla ner mig själv inifrån.
Grillkväll.
Efter gårdagens segdragna skoldag bestämde jag och en kompis oss för att ge statistikboken långa fingret och bara njuta av det fina vårvädret. Beväpnade med en engångsgrill parkerade vi oss på gräset i den härliga trädgården som tillhör huset. Där satt vi barfota på en filt i gräset med varsitt glas vitt, vitlöksmarinerade kycklingspett och sallad medan solen långsamt gick ner över trädtopparna och husen.
I luften surrade humlorna runt träden, någon granne rev ner en stupränna, myror krälade över filten och luften luktade grillrök och hägg. Efter att ha dränkt engångsgrillen i stulet vatten från en grannes vattenkanna, parkerade vi oss på min balkong med kaffe, kladdkaka, vispgrädde och tända ljus, där vi blev sittande gott och väl till efter klockan elva på natten. Och allt var bara så härligt.
Mindre badsugen.
Med en sådan nyhet lär det ju kännas lite sådär för dem som deltog i Forsränningen förra veckan och fick en kallsup. Vattnet i den ån är inte babytårar direkt. Under nollningen tog en kurskompis frivilligt ett dopp där för att vinna en utmaning åt vår grupp. Han tillbringade den följande natten med att tillbe den stora porslinsguden och så här i efterhand undrar man ju vad eller vem det var som gick igen.
Je suis blessé!
Dock ej av något glamoröst pistolskott i ryggen utan ett felskär med en slö rakhyvel, som knappt duger till att kapa hår men tydligen gott och väl till att snitta upp halva min fot. Naturligtvis lyckades jag linka runt halva lägenheten innan jag upptäckte den massiva skadan, med resultatet att det ser ut som att någon slaktat en gris här inne. Alternativt spelat in Hostel II.
Skärsåret är säkert... fyra millimeter brett och jag har blod över hela foten. Om det inte slutar rinna snart får jag ringa mamma och fråga om det är möjligt att ha stora kroppspulsådern i foten.
Detta är ytterligare en anledning att jag inte skulle bli någon bra emo-unge. Ett skärsår bredare än en halv centimeter och jag skulle blöda till döds på fläcken.
Understatement.
- "Hej! Är du här?"
- "Ja." *paus* "Ska du åka?"
- "Ja, just det."
- "Jaha."
Här hade jag god lust att lämna ett bidrag i till konversationen i form av ett "No shit, Sherlocks?!?" men lät efter en stunds övervägande bli. Man får ju ändå förutsätta att han förstod att hon existerade på riktigt och hans resväska samt fysiska närvaro när tåget var i rullning borde ha varit bevis nog för henne att han skulle åka. Men när man tänker på vad vi faktiskt säger ibland är det en väldans massa nonsens. Hissmusik i dialogform.
Annas önskelista.
Önskelista
Stativ till kameran, Nikon D40.
55-200 objektiv. (Tack mamma och pappa!)
Nintendo Wii.
Bättre franskt manikyrset, t.ex. Diors.
DVD-spelare.
Bidrag till resa.
Nya glasögon.
Mat.
Presentkort och pengar i allmänhet. Alla allmosor mottages tacksamt.
Kortnummer på vift.
I brevet står ingenstans hur det skulle gått till och då börjar man ju fundera. Har jag på sistone gett ut kortuppgifter till någon amerikansk telefonröst för att vinna en resa till Florida? Kanske tagit emot pengar från en stenrik affärsman i Nigeria mot provision? Nope. Mina kortköp över internet är begränsade till och endast till två saker: SJ och Blocket (som i att betala annonsavgiften med det). I övrigt vanliga butiksinköp. Helt klart är ju att någonstans finns det en tjyv och jag vill veta var, så jag vet om jag ska börja ta bussen istället för tåget eller handla på Konsum istället för Ica.
Längre i brevet står det också: Skulle du drabbas av obehöriga uttag eller köp, hålls du självfallet skadelös. Jag tänkte skriva ett brev till banken.
Hej Nordea!
I sex månaders tid har jag haft en månantlig utgift på flera tusen till en bostadsrättsförening. Eftersom mitt kortnummer hamnat i orätta händer och det rör sig om en sammanlagt stor summa pengar vore jag tacksam om ni så snart som möjligt kunde återinsätta den totala summan på mitt konto. Tack på förhand.
Zombie, zombie, zoombie-ie-ie...
Och det är ju varken logiskt eller konsekvent. Om jag kliver upp 8 på morgonen imiterar jag knappast en levande död vid klockan 20. Om vi bortser från möjligheten att min tre timmar långa tågresa orsakat jetlag, har jag en klar misstanke att boven är min hjärna. Den är genetiskt programmerad att hata (vilket är ett starkt ord och själva anledningen till att jag använder det) tidiga mornar och nu får jag ta straffet för att den barnsligt tjurar. Tack. Tack.
Orgie i vitsippor.
Bjuder på två bilder från skogsutflykten tidigare idag, som dokumenterades främst i form av just vitsippor. Bilderna är beskurna men i övrigt inte behandlade eller trixade med. Kan hända att det kommer fler bilder framöver, på vattenfall och en lustig mammutliknande sak jag hittade i ett träd (borde jag bli orolig över att jag ser figurer överallt?).
Just nu ska jag emellertid sova. Tåget till Uppsala går 6.23 i morgon bitti, vilket innebär uppstigning runt 5. För ovanlighetens skull verkar det som att kvällströtthet sammanfaller med tidig uppstigning, så jag ska skynda mig att stänga ögonlocken fort som attan innan jag blir piggelin igen. God natt.
.
Uttråkningsframkallade hallucinationer.
Det sitter en liten konstig gubbe på mitt skrivbord! Ser ni? Med ansiktet bortvänt, en liten tuppkam på huvudet, två armar, massor av konstiga ben och ena handen höjd med något som kan vara ett gevär eller möjligen ett lightsaber riktat mot något i fjärran.
(För min inre blick ser jag den mentala hälsans polis rikta ett vapen mot mig och be mig slowly step away from statistik-boken. Så nu ger jag studierna långa fingret och åker ut i solskenet och urskogen för att fotografera lite).
Blogglust.
Kanske blir trenden extra tydlig för mig eftersom att de bloggarna jag brukar läsa ofta är mina jämnårigas och de flesta av oss är i en väldigt hektisk period av livet. Kanske är det våren. Den stundande sommaren. Allt som ska göras.
Undertecknad är inget undantag. Inspiration till kreativa saker är the first thing that goes när det är Fullt Upp, som nu. Och orken att engagera sig i världen utanför, särskilt den som handlar om mord och skräckpappor och tortyrkällare. Jaja. My point being...? 4 juni, alltså om exakt en månad, tentar jag statistiken. Ekonomutbildningens värsta kurs. Tills dess: stå ut med mig. Efter det: fira med mig. Eller trösta mig.
Livets mysterier.
Detta klistermärke på en toalettdörr på Göteborgs nation fångade min uppmärksamhet i veckan. Är det humor eller menar de allvar? I mina ögon tedde sig handlingen att öppna toalettdörren för att kunna kliva in tämligen uppenbar även utan nedskrivna instruktioner, men så var jag ju nykter också och förresten vet man aldrig med mänskligheten.
Hade det varit en Stureplansbar hade saken sett annorlunda ut. Jag kan föreställa mig en nödig schtekare stå med benen i kors i väntan på automatisk dörröppning alternativt manuell i form av en liten uniformsklädd betjänt med manchettknappar. Då kan nog sådana klistermärken vara jättebra. Men placeringen på en studentnation i Uppsala får mig att ana annorlunda.
Så förmodligen är det väl humor. Jag är bara inte helt säker på att det är roligt. Definitivt inte haha-vika-sig-dubbel-slå-på-knäna-roligt. Lättast är det ju att stoppa i kategorin "Göteborgshumor". Då behöver man inte förklara något. Vi säger att det är roligt och så lämnar vi det där.
Dagens Tankar 3/5 2008
- Grattis till er som inte sett filmen Juno. Ni har årets härligaste filmupplevelse framför er.
- Killar -- män -- ska inte ha stuprörsjeans. Punkt.
- Britney Spears har en dålig period i livet och bränner 336 miljoner utan att till synes vara bekymrad. 336 miljoner! Och själv har man dåligt samvete över ett 50-kronors tröstpaket Ben & Jerry's.
- Team Cans äger.
Sommarbestyr.
Värmen och våren överrumplade ju för någon vecka sedan och den traditionella klädpaniken följde i dess fotspår. JagHarJuIngetAttHaPåMig-syndromet big time... men min sommargarderob består faktiskt mest av ekande ljud. Helt ärligt. Så nära vakuum man kan komma utan att det faktiskt råder vakuum. (Parentes: ordet "vakuum" är ju helfestligt. Vakuum-uum-uum).
Dagens inventering av Moras shoppingutbud resulterade i alla fall i en söt liten sommarklänningssak. Perfekt eftersom jag har bestämt att det ska bli en fantastisk sommar i år och planerar att möta den uteslutande i klänning. Och förstås kommunens oformliga arbetskläder i sanslösa färgkombos eftersom det sällan finns matchande set, men det låter ju inte alls lika kul.
Valborgsinlägget.
En sammanfattning i ord och bild av ett fantastiskt valborgsfirande i the one and only valborgs-town Uppsala.
---
7.30. Champagnefrukost.
Champagne och jordgubbar i Vasaparken, vilket låter far more glamouröst än vad det faktiskt var (Chapel Hill, halvsura belgiska jordgubbar till totalt överpris och ynka plus 10 grader).
Med (främst) teknologstudenternas hemmasnickrade flottar av varierande utseende och kvalité. Trots att vi var där blott en timme innan start fick vi, helt i oenlighet med logikens lagar, SuperDuper-platser vid första fallet (och för många flottar också det sista), vilket i detta fall är att direkt jämställa med första parkett.
Här började solen också skina och upptinade ekonomstudenter strålande i kapp med den. Underhållningen var på topp och humöret likaså.
.
Precis som traditionen bjuder. Det behöver knappast sägas: vi kände oss inte ensamma. Lunch, vin och prat på en filt i solskenet i gröngräset tillsammans med kända och okända personer. Solen stekte, vi glassade och livet var bara allmänt gött att leva.
Köerna började redan innan 12. När vi kom ner till Snerikes nation (en av de största) vid 13.30 ringlade sig köerna långa men vi hittade en kompis långt fram i kön (trängas, vaddå?) och var inne på nolltid.
Champagnegaloppet var helt utan jämförelse med något jag upplevt tidigare. Jag har aldrig sett folk dricka så lite alkohol i förhållande till mängden som florerade. Det var ga-elet, som en scen ur en stereotyp amerikansk tonårsfilm. Live-band, solsken och champagne överallt, överallt, överallt.
Här kom de oömma kläderna jag bar efter råd från erfarna vänner till sin rätta. Jag vet helt ärligt inte hur jag ska beskriva champagnegaloppen, annat än som blött, overkligt och fantastiskt kul.
16 och framåt. Grillning på Studentvägen.
Endast vetskapen om att man var en i mängden gjorde att jag kunde gå genom Uppsala med huvudet höjt hem klockan 16 till lägenheten, indränkt i champagne från hår till skor. Det ska dock erkännas att jag satte någon form av hastighetsrekord mellan porten och min hall.
Efter en grundlig rengöring i duschen bar det av till Studentvägen för stor grillfest och avslutning på en händelserik valborg 2008.
What the fuss was about.
Det finns en massa härliga bilder och berättelser från gårdagen som jag tänkte dela med mig av senare idag. För just nu ska jag packa klart, trycka i mig lite lunch och om någon timme stiga på tåget till Mora. Hörs där.
