Möt min nya dörrmatta. Mm, jo jag vet, det där med att blogga dörrmattor kanske inte är ett enormt steg i min "Bli personligare"-kampanj (justja, den...), men vill man vara lite djup sådär kan vi ju se det som en symbol för det första steget in i mitt privata jag (som ni kan torka av skiten på innan ni går vidare in...?).

Eller så kan vi ju se det som en kul inredningsdetalj. Efter att ha letat dörrmatta i över ett och ett halvt år (seriöst underexploaterad marknad!) ramlade jag på denna i en mattbutik i Göteborg. 69 ynka kronor. Jag vet inte om man direkt kan tillämpa begreppet 'kärlek' på en dörrmatta, men 'jävligt nöjd' är åtminstone en bra beskrivning av känslan när jag kliver på den.

Min favoritmöbel i lägenheten är min nya gungstol, som inte alls är ny utan arvegods från mormors, öh, far eller något sådant. Den är helt underbar att sitta i, man kan få utlopp för alla myror i brallan när man gungar i den. Gosigt galore blir det också av mitt lilla fårskinn jag lagt i den. (Poängteras kan att fåret levt ett underbart fårliv i det fria ute på Sollerön innan den blev min rumpvärmare). Inom familjen har fårskinnet skämtsamt fått namnet "Lilla Flåset", en referens som swishar förbi alla som inte minns mardröms-barnprogrammet Lillstrumpa och Syster Yster (de två raggsockorna hade en liten pälsbit från sin döda hund som de släpade runt på = Lilla Flåset).

Gungstolar brukar ju annars som bekant vara populära rastplatser för hemsökande andar. Pappa skämtade om att Lilla Flåsets osynliga ande kommer att gunga i stolen och spökbräka. Jag skrattade. Och tittar mig regelbundet över axeln efter spökfår.

Sådär mamma! Och ni andra, naturligtvis. Nu har jag pillat upp bilder på mitt pyssel för att få lite vårstämning i köket; nya gardiner/draperi/småplock i fönstret. Tema prinsesstårta, som synes.

Nedanför är nya matbordet Bjursta + stolarna Börje från Ikea (omklädda till svart tyg; de vita överdragen var på väg att ludda ihjäl efter första provsittningen). Jag är hur nöjd som helst med hur nya matplatsen blev, inte minst att det finns två inbyggda extraskivor i bordet som kan göra plats för 10 personer vid behov (t.ex. mitt tårtkalas om nån månad). Nästa projekt är att spika upp tavelhyllor på väggen istället för tavlorna, så att jag kan ha lite kokböcker och pynt på väggarna istället.

Åh, och blommorna på bordet är all plastic, så ingen blomrättsaktivist behöver bli orolig.

Nu har jag gjort mig lite jul här hemma på riktigt. Klätt min lilla plastgran på vardagsrumsbordet i precis lagom överdrivet mycket glitter, monterat änglaspelet från Designtorget, släpat hem en hyacint och ätit ett okänt antal pepparkakor med julpyntandet som vattentätt alibi. Åker ju hem till Mora över jul, 20:e december - 6 januari, så det här är nog about as pyntigt as it gets.

Lite besviken är jag allt över att det inte verkar finnas någon balkongpyntartävling bland grannarna i huset, varken officiell eller inofficiell. Endast en handfull av balkongerna i huset och grannhuset är pyntade med någon form av ljus, och inte en enda en har färgade discolampor, uppstoppade tomtar eller käcka, blinkade siluetter av slädar eller parande renar. Det känns lite trist när jag råkar känna en av Sveriges mesta balkongjulpyntare och allt. Nästa år får vi styra upp det här, Emilie.

Vi fortsätter på den redan inslagna vägen med lite inredningsbilder från lägenheten. Betrakta det för all del som en muta, för det är precis vad det är. Inte helt olikt hur en mamma lugnar sitt barn genom att sticka till det en klubba säger jag "här får ni mitt badrum att titta på medan jag arbetar och försummar bloggen." Sug på den.

1. Badrummet sett genom dörröppningen.

2. Ni som tycker Rubiks kub är en utmaning, försök hitta en snygg toalettpappershållare med sugproppar och ni kommer få omvärdera er uppfattning av "förbannat svårt". Denna (efter mycket letande) från Bosign.
3. Mina favoriter: hundtands-tandborstmuggen (mental note: framtida hangman-ord) och tvålpumpen från Dixie.

... och er bloggerska ville vara med på ett hörn också. Till de av er som höjer ett funderingens ögonbryn över den awmajgadsåtöntiga segergesten, kan jag säga att det i bildserien finns cirka 10 foton till med mina misslyckade försök att illustrera en vinkning. Tro mig eller ej, men detta var den minst idiotiska gesten av allihop. Ja, det är sant. Victory, yea-ah.

Ta-dah! Inredningsbloggar lite för att uppfylla era önskemål... eller kanske eftersom det var det enda jag kunde komma på att blogga om just nu förutom det fina vädret, som tusentals personer innan mig redan bloggat till döds.

Här är en inblick i min sovalkov och precis så här städat ser det ut varje morgon fem minuter efter att jag lämnat sängen, mm-hm. Jag gillar verkligen fondväggen skarpt. Tidigare ägarinnan kallade den lila, men vid det laget hade jag redan bestämt mig för att den var rosa, så nu är den rosa. Juryns beslut kan inte överklagas.

Varför är det så förbjudet att vara tjejig? Jag fascineras av hur vissa kvinnor ivrigt pekar ut patriarkatet som förtryckare av kvinnor, och sedan själva har en förfärlig massa åsikter om vad man vi kvinnor får och inte får göra för att vara Riktiga Kvinnor. I mina ögon är inte ett skvatt bättre, snarare värre.

Det är först sedan ett par år jag insett att det faktiskt är okej att vara "tjejig". För varför skulle det inte vara det? Med glädje frossar jag nu i könsdiskriminerande rosa och kvinnoförnedrande glitter. Som mina favorit-tekulor med fejkdiamanter från Lisbeth Dahl -- helt underbara. Jag råkar nämligen tycka att kvinnokamp handlar om rätten att få vara som man vill vara -- rosaglittrig eller inte.

Mormor över telefon: Men vad skönt att möblerna kommit, då börjar det kännas lite mer som ett hem nu då?
Jag blickar ut i rummet: Eh... *paus* Ja, alltså... det blir nog bättre när vi börjat montera ihop dem...