Åh Gud. Jag blir rödare och rödare för varje sekund, känns det som. Huden krympte ett par storlekar i solen idag och nu glöder den, särskilt i ansiktet. Efter mitt sollapande på balkongen i förmiddags skymtade jag ett par förskrämda fräknar på nästippen men inte mer än så, varpå jag lätt besviket avfärdade vårsolens förmåga till att framkalla solbränna.

Det är samma visa varje vår, precis som första dagen på en utlandssemester. Först händer ingenting, sedan händer ingenting och sedan ligger man där med lite lätt frossa, huvudvärk och illamående. Skyll mig själv, javisst, vem annars? Men ynk. Jag tror att jag måste äta lite glass nu, för att kyla ner mig själv inifrån.