Sen kvälls-nostalgisk. Klickar igenom några av alla tusentals foton på datorn, tittar, funderar, minns och ler för mig själv.  Tittar extra noga på bilderna från London, där jag befann mig för exakt ett år sedan. Jag tänker och saknar, inte på det där "åh jag ångrar att jag åkte hem"-sättet (även om tårarna som rann sista kvällen skulle kunna ha fått vem som helst att tro annorlunda) utan på "vilken bra tid det var"-sättet. Nej, jag visste att jag var färdig när jag åkte därifrån och jag vet det än. Men sakna, det kan man ju ändå. Sakna lilla söta Ni. Sakna Lena och alla våra utflykter. Sakna... en massa annat som jag inte ska lista här just nu. Ju mer jag funderar på det i efterhand, desto mer tycks beslutet att åka till England som ett av de största och bästa val jag gjort.