OnOff tolkar "rea".
Inom ekonomin utförsäljning av bl.a. varor till väsentligt nedsatt pris under en begränsad period, i syfte att t.ex. minska lagret eller för att rensa det från säsongsmässiga varor.
OnOffs definition av "rea":
Mellandagsrean är igång och likaså folk som påpekar hur hemskt det är prylar vi betalat fullpris för innan julafton säljs för halva priset två dagar senare. Jag håller inte alls med. För det första har vi marknadsekonomi i Sverige och prissättningen styrs i regel av tillgång och efterfrågan. Innan jul: folk är villiga att betala fullpris för grejerna = affärerna kan ta fullpris. Efter jul: folk är panka av att ha betalat fullpris innan jul = affärerna sänker priserna och kan bli av med gamla grejer. Enkel logik.
För det andra inträffar julafton oundvikligen den 24:e december och det är då eller aldrig presenterna ska ligga under granen. Innan jul köper vi alltså i regel saker åt andra och efter jul åt oss själva. Syftet med shoppingen under mellandagsrean vill jag därmed påstå är helt annorlunda än innan, även om tanken att kunna handla allt jämt för halva priset förstås är angenäm. Men hur många handlar dagen innan julafton dyra saker till sig själva som man kan räkna ut kommer på rean? Antingen har de människorna tillräckligt god ekonomi för att skita i allt vad rea heter eller så saknar de bara förmåga att tänka efter, och hur som helst tänker jag inte tycka synd om dem.
Nu blev det kanske lite onödigt kringelikrokigt här för att komma fram till det jag egentligen ville: att kasta skit på PissOff OnOff, där en sänkning med 5 (fem!) kronor på en produkt som kostar 854 spänn tydligen kvalar in att kallas som "rea". Personligen älskar jag rea; om "rea" var en idrottsgren skulle jag ha fyllt flera prisskåp. Det OnOff gör ovan är ett HÅN mot hela företeelsen rea och framför allt mot sina kunder.
Ovan skrev jag om att inte tycka synd om människor som inte tänker efter och det står jag för. Däremot rentav avskyr jag när företag som OnOff lurar sina kunder, med exempelvis vilseledande prissättning och att lura på folk dyra, onödiga försäkringar med rättigheter de redan har i konsumentlagstiftningen eller sin hemförsäkring. Affärer är visserligen affärer, men det är fanimej varken kärlek eller krig och allt är inte tillåtet.
Jag räknar dock naturligtvis med att OnOff står för sin syn på rea och att när jag idag går ner på stan kommer att få se en skyltning som annonserar "SUPERSALE! Rabatter från 0,58 %!"*
* 5/854 = 0,005854
Måndag 28:e september, 2009
Förutom den traditionella komik-splatter-blodigheten och humorn, är den fantastisk filmad och psykologiskt uppbyggd. Hela filmen har man ingen aning om vart det ska ta vägen, men vart det än är vill man följa med. Skådespelarinsatserna från bland annat Christoph Waltz och Brad Pitt var briljanta. Och tro mig när jag säger att Braddan fick prestera för det omdömet, för hos mig har han inte så värst många gratispoäng annars.
Se den! (Kanske med ett par fingrar framför ögonen).
Och i nästa intervju berättar Britney Spears om devalveringen i Lettland.
Men vem ringer de? Anna Book. Alltså jag skojar inte. De ringde Anna jävla Book. No offense mot henne nu, hon är säkert en jättetrevlig person, men vilken nöt knäckte den idén? Jag skulle liksom vilja se tankekedjan mellan 'Michael Jackson död' --> 'ringa Anna Book'. "Vad har Michael Jackson betytt för dig?" Umm... mycket. Han har ju gjort musik sen... typ 60-talet. "Vad är ditt starkaste minne av Michael Jackson?" *lång paus* Thriller... när han dansar i videon. Stor humor.
(Jag är så glad att jag aldrig blev journalist, annars hade jag nog fått lov att döda mig själv då och där av skam å mitt yrkes vägnar).
Veckans erbjudande: pierca din bebis och få 50% rabatt på tribaltatuering.
Under storhandlingen på Willys idag såg jag något som uppriktigt sagt fick mig att tappa hakan. En mamma i trettioårsåldern gick förbi med sina tre barn, varav den minsta i en babylift i kundvagnen. För en gångs skull var det inte den där förrädiska tickticktickande biologiska klockan som gjorde att jag fastnade med blicken -- eller jo, det var det så klart, men det var inte därför jag fortsatte titta. Denna ursöta lilla bebis -- som maximalt spenderat ett halvår på egen hand utanför livmodern -- hade hål i öronen.
Jag upprepar: Hål. I. Öronen. Diamantstrassörhängen, no less.
Varför i hela helvete tar man hål i öronen på sin sexmånaders bebis? För att den tjatade så mycket? För att mammavärldens motsvarighet till Ebba von Sydow skrivit att diamantpiercings bara är sååå babychict 2009? För att huset redan är totalt barnsäkrat efter de första två barnen och löstagbara metallpluttar på optimalt stoppa-i-munnen-och-kvävas-avstånd ger exakt den spänningen i vardagen en trött trebarnsmamma saknar?
Idioti.
Och originellt nog bloggar hon om... Melodifestivalen.
Spontana tankar post-Melodifestival:
Tanke 1: Kan inte SVT anställa en komiker som programledare nästa år?
Tanke 2: Molly Sandén. EMD. Emilia. Måns Zelmerwhateverlöv. Amy Diamond. Agnes-jag-ville-vara-Beyoncé-men-blev-bara-be...ige. Och resten av Idol-och-tråk-packet. Jag tror jag aldrig varit mer övertygad om att barn inte borde ha någon form av makt i röstningssammanhang, utanför möjligen lokala högstadiets klassråd i frågor som huruvida grishinken ska återinföras eller ej. Jag kan bara tänka på den här -- barn har verkligen ingen känsla för kvalité.
Tanke 3: Till nästa års Melodifestival är mitt förslag att SVT inför en parallell röstomgång -- ett nummer per artist och varje röst som inkommer motsvaras av en minusröst. Jag -- och jag vet att jag inte är ensam -- skulle gladeligen betala 9,90 för att få kanalisera mina känslor för de artisterna som är lite mer sämst än de andra. Åt helvete med tv-licensen, här är lösningen på public service-finansieringen!
The Curious Case of Benjamin Button.
Filmtittning igår med tjejerna och The Curious Case of Benjamin Button som har biopremiär i dagarna i Sverige. Hela poängen med filmen är att huvudpersonen Benjamin (Brad Pitt) föds gammal och åldras baklänges, d v s blir yngre och yngre. Intressant... tills vi halvvägs in i filmen inser något förödande: Mentalt är Benjamin Button ett barn när han föds och han utvecklas i normal takt. Det enda som faktiskt skiljer honom från vanliga människor är att han fysiskt ser först äldre, sen yngre ut -- och det faktumet varken ifrågasätter eller uppmärksammar omvärlden knappt överhuvudtaget.
Filmen ignorerar alltså sin egen poäng och blir därmed helt poänglös. För skalar man bort de pampiga tag-linens om att kärleken möts på mitten blah blah blah, är den otroliga Benjamin i princip en vanlig, trolig karl. Saken förvärras ytterligare av att jag är helt Brad-immun. Han är dessutom inte i närheten av naken någon gång under filmen, så vad som motiverade den där Gloden Globe-nomineringen är verkligen beyond me.
Dessutom är filmen nästan 3 timmar lång och om man inte på den tiden ens lyckas sänka en oceanångare eller åtminstone gör ett hyggligt försök att jaga rätt på en ring man kan styra världen med, då lär man ha något bättre än detta att komma med.
Sammanfattande kommentar: Borde döpas om till The Not So Curious Case of Benjamin Button.
++ / +++++, för att sällskapet var trevligt och det trots allt var en ursäkt att äta chokladbollar.
