Lite som föräldrar sätter "parent control" på sina datorer för att hindra sina barn från att surfa in på vissa sidor, borde någon sätta en spärr som hindrar mig från att googla sjukdomar. Min hjärna kan nämligen inte skilja andras sjukdomssymptom från mina egna. Glatt betraktar den direkt dem som inspiration. Allt som behövs är Google, sökord: valfri sjukdom + "symtom", ett klick och simsalabim -- jag har bingo på hela punktlistan med åkommor, oavsett antal.

Senaste dagarna har jag börjat få ont i tandköttet bakom mina hörntänder, där jag vet att det ligger visdomständer på lur. Ja, DET har jag faktiskt icke-framgooglat support för. Sjätte terminen på universitetet och jag kunde väl ge mig fan på att allt denna tillskansande av kunskap skulle slå tillbaka på något sätt. Nåväl. Mot bättre jävla vetande googlar jag således "visdomstand" + "symtom".

Första träffen och här är orden min hjärna uppfattar: Tandvärk. Feber. Svullnad. Bakterieinfektion. Söka akutvård. Cystor. Tång. KIRURGI. Osv osv till den sköna finishen med nervskador, sprickor i käkbenet och käkkirurgi. Strunt samma att flera av de där sakerna dyker upp först EFTER att man eventuellt dragit ut en eventuell tand som eventuellt kommer upp och eventuellt ställt till med problem. Nänä. Min hjärna vet numera att en eventuell infektion kring en eventuell visdomstand kan eventuellt angripa hjärtmuskulaturen. Och den kunskapen måste den ju bara göra något med. Usch, känner jag mig inte lite varm? Lite svullen, mjo det är jag nog allt... Och en smula inflamerad runt hjärtklaffarna kanske?

Hypokondri, sa ni? Hmm... vänta lite, jag ska googla symtomen.

Fan gör könsbyte - spontant vet jag inte om det känns som den mest strålande idé jag hört? Jag menar, om jag själv vore Mörkrets Furste skulle jag nog välja en mindre uppenbar förklädnad - säg, katolsk skolflicka i tolvårsårsåldern som säljer kakor åt scouterna. DET vore ju i alla fall betydligt mindre väntat, med tanke på att sisådär halva jordklotets befolkning redan ser Lady Gaga som en medlem i Hin Onde-familjen på utflykt från helvetet. Och dessutom: mycket roligare att filmatisera efteråt.

Men vad fan vet jag.