När religionen blir större än livet självt.
Ganska precis två år efter att undertecknad Mactaliban skaffat livstidsmedlemskap i äppelsekten, har min käre far har nu gått och skaffat sig en ny MacBook Pro.
Jag är inte säker och han skulle aldrig säga det, men jag har en stark känsla av att min födsel precis just nedgraderades på en inofficiell lista över Livets Största Stunder.
Jag är inte säker och han skulle aldrig säga det, men jag har en stark känsla av att min födsel precis just nedgraderades på en inofficiell lista över Livets Största Stunder.
I allra högsta grad även tillämpningsbart på förstfödda döttrar.
Om Sveriges nya sedlar.
Som bekant avslöjade Riksbanken nyligen vilka personer som ska få pryda våra nya sedlar och satte därmed punkt för de heta VEM-diskussionerna runt fikabord och grupper på Facebook, så vi istället kan gå vidare till att diskutera VARFÖR.
20-lappen. Att sagotanten Astrid fick tjugan, den mest cirkulerade sedeln, känns som en fin upprättelse för det uteblivna Nobelpris som Svenska Akademien envist håller gisslan. Med tanke på att ett Nobelpris motsvarar 10 miljoner kronor och 20-lapparnas totala värde uppgår till 1,7 miljarder känns det som att Astrid kan ge de där Snille och smak-tomtarna ett rejält postumt finger i Mumindalen.
500-lappen. I egenskap av relativt ung och absolut ointresserad av opera förvånades jag en smula av valet att sätta Birgit Nilsson på femhundringen. För min del rättfärdigas valet dock till fullo av alla "när den feta damen sjungit"-skämt sedeln inspirerar till.
Personligen skulle jag för övrigt gärna ha sett att ABBA tilldelas en sedel, nörd som jag är. Men sett till att ett av de grundläggande kriterierna för att få bli sedel-förevigad verkar vara döden får jag väl ge mig till tåls ytterligare sisådär 25 år innan sedlarna ska uppdateras igen. Jag kan dock till viss del förstå poängen med att bara döingar får vara med. Levande människor ställer ju som bekant regelbundet till med en del otyg och döden minskar ju dramatiskt risken för åtminstone framtida tokigheter. Lagom kul ur Riksbankens perspektiv att sätta en kändis med puls på 100-lappen och varje nytt Se & Hör-nummer i ett par decennier vara beredd på att få ångra det.
Sett till detta är nedanstående sedel med Sveriges största socialbidragtagare -- som med ett fåtal ord oavsiktligt lyckades göra hela Hej Baberiba-gänget överflödiga -- måhända inte helt optimal. Men tänk hur mycket mer motiverad du skulle vara att betala med kontanter istället för med kort.
Mors lilla Olle i skogen gick.
Jag säger ingenting om det otäcka i att en tolvåring blir attackerad av en björn. Självklart är det oturligt och hemskt och tursomfan att det gick bra för lilla Olle.
Jag säger bara att om någon skulle lista praktiska exempel på att slumpen visst har en känsla för humor så har den här incidenten topp tio-potential. Det är allt jag säger.
Jag säger bara att om någon skulle lista praktiska exempel på att slumpen visst har en känsla för humor så har den här incidenten topp tio-potential. Det är allt jag säger.
Lucka nummer åtta: Lucia, med anlag för att anlägga.
Bakom lucka nummer åtta: ett upproriskt inlägg om Lucia-tävlingar. Och en aldrig tidigare publicerad bild framgrävd ur mitt förflutna.
Jag fattar inte grejen med Lucia-tävlingar. Lokaltidningarna väljer ut en radda tonårstjejer, tar kort på dem och låter dem berätta vilken bok de läst sist, vad de skrattar åt och vad deras favoritmat är. Sen ska det röstas, jajemen, hej och hå. Och jag ba: sakta lite i backarna nu, vilka är egentligen kriterierna som vi ska bedöma tjejerna röstar utifrån?
Nu ska ni inte gå och tro att jag nödvändigtvis har något emot tävlingen för det. Folk får gärna anordna världsmästerkskap i korvstoppning eller kärringkånk, det betyder inte att jag förstår det. Men: är det inte bara himla imponerande hur Lucia-tävlingarna lyckats med det anmärkningsvärda att bli så jäkla stor tradition utan att någon talat om vad fasen vi TÄVLAR om?
Jag fattar inte grejen med Lucia-tävlingar. Lokaltidningarna väljer ut en radda tonårstjejer, tar kort på dem och låter dem berätta vilken bok de läst sist, vad de skrattar åt och vad deras favoritmat är. Sen ska det röstas, jajemen, hej och hå. Och jag ba: sakta lite i backarna nu, vilka är egentligen kriterierna som vi ska bedöma tjejerna röstar utifrån?
- Prestationer i livet? Jaså, ni är 16 år och går på gymnasiet? Tycker om att lyssna på musik och shoppa? Numret till Svenska Akademin, ge mig NU!
- Intelligens? Hrm, det skulle vara kategorin "senast lästa bok" då. *iRoNi*
- Utseende? Nämenusch, utseendet har faktiskt INGEN betydelse och Lucia är minsann ingen skönhetstävling. Det är därför två tredjedelar av presentationerna består av bilder på kandidaterna. Personen på bilden har inget samband med texten, typ.
Nu ska ni inte gå och tro att jag nödvändigtvis har något emot tävlingen för det. Folk får gärna anordna världsmästerkskap i korvstoppning eller kärringkånk, det betyder inte att jag förstår det. Men: är det inte bara himla imponerande hur Lucia-tävlingarna lyckats med det anmärkningsvärda att bli så jäkla stor tradition utan att någon talat om vad fasen vi TÄVLAR om?
Anna fyraochetthalvt år.
Demokratiskt utsedd till (el)ljusbärerska enligt den uråldriga dagisprincipen "Alla Får Vara Lucia".
En fika är väl ingenting att gruva sig över?
Från framsidan på expressen.se.
Spontana tankar:
- Om det varit jag som var fast i gruvan, hade fika som förutsättning för överlevnad inte varit ett tjyckfel utan ett rimligt antagande.
- Hoppas de har mjölk till kaffet också.
- Om det varit jag som var fast i gruvan, hade fika som förutsättning för överlevnad inte varit ett tjyckfel utan ett rimligt antagande.
- Hoppas de har mjölk till kaffet också.
Innan ni börjar nu beskylla mig för att driva med en tragisk olycka, vill jag bara påpeka två saker:
1) Det är författat av Sveriges näst största skvallertidning kvällstidning på nätet. Don't shoot the screen printer.
2) Lyckligtvis läser förmodligen inte så många nyzeeländska gruvarbetaranhöriga Expressens nätupplaga.
Det har de förresten gemensamt med Expressens egna medarbetare.
Varför droger inte hör hemma på arbetsplatser.
Det är november. November är nästandecember och i december är det jul. Okej. Jag kan sträcka mig så långt att förlåta CocaCola för att de trycker upp God Jul! på sina etiketter redan nu. Visst, vi är är inihelsike långt från både gott och jul, men man vet ju aldrig hur lång tid läsk-eländet står och dammar på någon hylla i en Ica-butik och vips så är det juligen. CocaCola har ju dessutom a) tomte-färgerna, b) en tradition av intensiv julmarknadsföring, c) en välodlad urban myt om att ha varit skapare av tomtefar själv, så det må vara förlåtet.
Men alltså... Detta:
Tio minuspoäng ur alla andra synvinklar för att försöka lansera chips som julmat med hjälp av ett sour cream & onion-chips förklätt till ren, utrustad med ett cocktail-bär till näsa samt lökringar och en domherre i fejk-hornen.
Men alltså... Detta:
Tio minuspoäng ur alla andra synvinklar för att försöka lansera chips som julmat med hjälp av ett sour cream & onion-chips förklätt till ren, utrustad med ett cocktail-bär till näsa samt lökringar och en domherre i fejk-hornen.
Nej. Innan ni lanserar Sour Cream & Onion & Reindeer-smaken ser jag inte poängen.
The devil in (a bad) disguise.
Screenshot från Expressen idag
Fan gör könsbyte - spontant vet jag inte om det känns som den mest strålande idé jag hört? Jag menar, om jag själv vore Mörkrets Furste skulle jag nog välja en mindre uppenbar förklädnad - säg, katolsk skolflicka i tolvårsårsåldern som säljer kakor åt scouterna. DET vore ju i alla fall betydligt mindre väntat, med tanke på att sisådär halva jordklotets befolkning redan ser Lady Gaga som en medlem i Hin Onde-familjen på utflykt från helvetet. Och dessutom: mycket roligare att filmatisera efteråt.
Men vad fan vet jag.
118 100, svar på nästan allt.
Mot bakgrund av kvällspressens skriverier om 118 100:s tvivelaktiga självmordsuppmaningar och mer underhållande sångröstrecensioner (hoho, om jag adopterat traktorgnissel-liknelsen) fick jag och vänner häromkvällen den briljanta och fullständigt unika idén att sms:a 118 100 själva. Jag vet, helt crejsy vi är.
Efter många djupa veck i pannan, för många timmar på jobbet och en rejäl sockerchock för att toppa det enades vi kring frågan: På vilken restaurang i Uppsala är det störst risk att bli matförgiftad?
Återigen: crejsy.
Detta svarade 118 100:
Det är en relativt liten risk att drabbas av matförgiftning på restauranger i Uppsala. Dock har vi på 118 100 förstått att du, mot bakgrund av din totala avsaknad av smak och klass, sällan vistas på inrättningar som ens med god vilja kan passera som "restauranger". Inom framtiden kommer du just därför att drabbas av ett svårartat fall av salmonella efter att idiotiskt nog ha beställt in en kycklingsallad på ett ställe där de ostädade toalettringarna ur hygiensynpunkt vore att föredra framför tallrikarna som underlag för föda. Symtomen slår till när du sitter på planet till Papa Nya Guinea, där du en kort tid efter ankomsten kommer kapitulera inför helvetessymtomen, tjacka ett gevär av första bästa papanyaguinean som tar Visa och plocka ner den där skyltjäveln så fort det bara går.
... inte.
Vad de faktiskt svarade var:
Det är en relativt liten risk att drabbas av matförgiftning på restauranger i Uppsala. Det har inte undersökts närmare vilken restaurang som är mest hälsovådlig. Men en bra tumregel är att om det är rent och snyggt i lokalerna så brukar det även vara det i kök och lager med mera.
Och besvikelsen i det. Besvikelsen i det. Falsk jävla marknadsföring, 118 100, nu ringer jag Aftonbladet!
Hur tänker folk som köper bruna bilar? Allvarligt.
Visst, jag kan acceptera att det faktiskt finns människor som tycker att brun billack är urtjusigt. Visst. Att begrepp som exempelvis "ornitofili" och "talofili" (att bli sexuellt upphetsad av små fåglar respektive att bli levande begravd) existerar gör ju det uppenbart att det finns folk till allt, rimligen även ett par åt att verkligen gilla brun billack. Men upplys mig gärna om hur sjutton det kommer sig att det numera är bruna bilar i om inte vartannat, så åtminstone vart tredje gathörn.
För snackar vi billack har jag inte stött på en enda snygg brun nyans. Och det är nog unikt i för färgen. För nästan oavsett hur mycket man i allmänhet ogillar en färg går det att hitta åtminstone någon nyans av den som KAN uppfattas som lite häftig på en viss bil. Men b r u n t? Exempel på olika bruna nyanser: utspädd-latte-brun, mjölkchoklad-brun, ajdå-skulle-ha-slängt-bananerna-för-ett-tag-sen-brun; varierande nyanser av saker-som-lämnar-kroppen-när-man-läser-Dassboken-brun.
Varje gång jag ser en ny, brun bil plockar min hjärna omedelbart fram bilder av hur föraren fått rabatt av en väloljad bilförsäljare som bara vill bli av med den hiskeligt fula bilen. Associationerna bottnar alldeles säkert i att min farfar någon gång på åttiotalet förvärvade en beige Volkswagen Jetta under sådana omständigheter. Beige som jag erkänner om möjligt är ÄNNU fulare än brun, men så köpte väl min farfar också den sista beiga bil som någonsin rullat från en bilfabrik ut på svenska vägar. Följaktligen är brun den regerande fulaste bilfärgen.
Och här i mitt nedvärderande resonemang bortser jag alltså från gamla rostiga Volvo 240's som lunkar på -- de brotten är preskriberade nu. Det jag vill veta är hur man kan lägga ett antal hundra tuss på en glänsande ny Volvo eller BMW och sen välja en BRUN lack? Jag veeet att det anses är sååå tjejigt att tjata om färgen på bilen (-Vad har du för bil? - En röd) men ärligt: hur coolt är det att glänsa runt i senaste BMW-modellen när majoriteten av de man passerar med statistisk säkerhet kommer tänka... avföring?
Det vill jag veta. Det, och hur många av er som inte vågade klicka på Dassboken-länken ovanför.
För snackar vi billack har jag inte stött på en enda snygg brun nyans. Och det är nog unikt i för färgen. För nästan oavsett hur mycket man i allmänhet ogillar en färg går det att hitta åtminstone någon nyans av den som KAN uppfattas som lite häftig på en viss bil. Men b r u n t? Exempel på olika bruna nyanser: utspädd-latte-brun, mjölkchoklad-brun, ajdå-skulle-ha-slängt-bananerna-för-ett-tag-sen-brun; varierande nyanser av saker-som-lämnar-kroppen-när-man-läser-Dassboken-brun.
Varje gång jag ser en ny, brun bil plockar min hjärna omedelbart fram bilder av hur föraren fått rabatt av en väloljad bilförsäljare som bara vill bli av med den hiskeligt fula bilen. Associationerna bottnar alldeles säkert i att min farfar någon gång på åttiotalet förvärvade en beige Volkswagen Jetta under sådana omständigheter. Beige som jag erkänner om möjligt är ÄNNU fulare än brun, men så köpte väl min farfar också den sista beiga bil som någonsin rullat från en bilfabrik ut på svenska vägar. Följaktligen är brun den regerande fulaste bilfärgen.
Och här i mitt nedvärderande resonemang bortser jag alltså från gamla rostiga Volvo 240's som lunkar på -- de brotten är preskriberade nu. Det jag vill veta är hur man kan lägga ett antal hundra tuss på en glänsande ny Volvo eller BMW och sen välja en BRUN lack? Jag veeet att det anses är sååå tjejigt att tjata om färgen på bilen (-Vad har du för bil? - En röd) men ärligt: hur coolt är det att glänsa runt i senaste BMW-modellen när majoriteten av de man passerar med statistisk säkerhet kommer tänka... avföring?
Det vill jag veta. Det, och hur många av er som inte vågade klicka på Dassboken-länken ovanför.
Brunt rimmar fulnt.
Vin till riktiga alkisar.
Stället var precis vad era fördomar säger att det är: ett litet färgglatt hak längsmed strandpromenaden med "levande mosik" och "kåttbullar" på menyn. Och som ni säkert kan räkna ut saluför Alkis givetvis ett eget vin. Samt Alkis-kepsar, Alkis-pins och Alkis-t-shirts i såväl vuxen- som Bert-Åke-ska-vi-inte-köpa-en-åt-barnbarnen-barnstorlekar (jag när en misstanke om att en viss av procentandel av intäkterna här tillfaller Apollos reseledare).
Jag tror jag avrundar med skylten placerad vid Alkis-utgången:
Ridå.
This is how we do it in Dalarna.
Välkommen hit till Dalarna och Mora. En liten ort i Siljansbygden med cirka 20 000 vilseledda själar som lever nära naturen och de gamla traditionerna. Bara för att maten numera levereras med färglatt pappersomslag innebär det inte att Moraborna frångått traditionen med att jaga den. Uthållighet, snabbhet och framför allt fingerfärdighet utmärker bygdens framgångsrika jägare. Här serveras inte Coca Cola i pappmuggarna utan orenad motorolja. Och köttet är, som artikeln framhåller, givetvis endast närproducerat.
Frågor på det?
Jag ger er på förhand: OS-ursäkterna
- Vädret var för dåligt (den klassikern sitter aldrig fel)
- Dräkten gick sönder
- Banan var feldragen
- Det var förkylningen/den gamla skadans fel
- Allt är skidvallats skitvallats fel
- De som är bättre är förmodligen dopade, hela bunten
- Orättvis och partisk domarjävel
- Utrustningen failade
- Dessa jävla kanadensare kan inte organisera en tävling
ObServera att uteblivna OS-medaljer aldrigaldrigALDRIG är svenskens fel. Som vi vet vinner Sverige hela OS, åtminstone innan OS. Att det sedan är andra saker som går snett kan naturligtvis aldrig skyllas på svensken eller att denne helt enkelt var sämre än konkurrenterna. Nej! Det är ju för den förlorande svensken, på något sätt alltid Orättvist.
Innan pojkvän eller annan sportfanatiker skickar en fatwa på mig för landsförräderi, kan jag ju förtydliga att jag inte säger att svenskar är sämst (grattis Kalla, grattis Ferry) eller att det aldrig finns olyckliga omständigheter (ACO som hölls gisslan av funktionären). Jag anser blott att en av höjdpunkterna med OS är att höra medias 'dunk-på-bröstet-vi-är-bäst-i-världen' följas av bortförklaringar som är olika variationer på "förlåt att jag är sen fröken, det var motvind i korridoren".
Vad säger ni – ska vi tillsammans med denna lista, Aftonbladet och Expressen spela bingo under resterande OS? Först till 9 vinner en utprintad krönika av Lasse Anrell som säger att alla som är bättre än svenskarna är dopade. (Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren).
Ja det är väl svårt att argumentera mot...
Ser ni vad jag ser i det här fotot? Någon på Apoteket Kronan i Uppsala har skön humor.
"Barn, vill ni ha en Dumle-klubba eller kamel-pung?"
Vid godisavdelningen på vårt lokala Ica, placerad på strategisk barn-höjd, hittade jag detta godis: Camel Balls. Liquid filled, därtill. Inte för att vara den som är den och moralkärringa mig nu... men Camel balls, s e r i ö s t? Vad hände med Hubba Bubba och Smurfarnas lördagsgodis liksom. I min värld känns till exempel kokosnötter, dinosauriebajs, smutsiga fotbollar eller till och med blodpåskägg som mer logiska namn på ett brunt tuggummi med fyllning. För någon annan var tydligen just kamel-pungkulor den mest självklara kandidaten.
Notera också den för kameler något otraditionella piercingen i nosen, liksom för att förtydliga vilken alternativ kamel vi har att göra med. Piercad och visar upp sig i exhibitionistiska poser. Säkert går han igång på smärta också, så tugga på bara.
En timme är allt som krävs.
Det här med Earth Hour alltså. Jag tycker det är en fantastisk, ja, rentav lysande idé! Vi släcker våra lampor under en av årets 8760 timmar och vips har vi räddat världens klimat! Bara sådär. Jag är själv lat så jag tycker det här är en utmärkt och konsumentvänlig idé. Bara att luta sig tillbaka sen och ta det lugnt nästkommande 8779 timmar innan det är dags att manifestera igen. Underbart! I feel the winds of change, yeah.
Så för mig är det självklart att jag ska skicka in min egen lilla Earth Hour-bild till Expressen! Jag har redan valt ut en fin en. Har redan vittring på Årets Läsarbild 2009:
Att rosta bröd i mikron - uppföljningen.
Direkt efter the incident med det mikro-flamberade brödet i fredags luktade det starkt av bränd plast i hela lägenheten. Då mikron efter inspektion inte tycktes ha tagit någon som helst skada av brödrostningen, funderade jag kring exakt vilka ingredienser det där brödet innehåller.
I lördags-söndags hade lukten lagt sig till en ärligt talat rätt trivsam rostat-bröd-lukt.
Idag vaknade jag till en lägenhet som luktade distinkt medelålders-rökande-kvinna-som-jobbar-inom-äldrevården.
Jag ser nu med närmast gränslös spänning fram emot morgondagens lukt. Någon som vågar sig på en gissning?
Hej alla barn nu blir det barnprogram!
Hej alla barn nu blir det barnprogram
Titta nu här vad tant Anna tar fram
En fryst brödbit, en mikro och nu ska ni höra
vad man med en mikro och en fryst brödbit kan göra
Tina brödet i mikron på 850 watt
Så har vi gjort oss ett hårdbröd som är helt sva'tt!
Uppfyllda, minsann.
Internet är fantastiskt. Uppfyllda lokala singlar -- hur kunde de veta att jag letade? Och gå till fri, vilken superdeal. Lägre än Glocalnet alla gånger!
Semestersvenskar.
Att kommentera detta klipp är som att sparka in en öppen dörr.
Man slutar alltså aldrig att förvånas.
Iögonfallande...
Källa: Aftonbladet (du-uh...)
Gå ner 3 kilo på en vecka!
2,98 kilo genom att enbart leva på juice.
De sista 20 grammen genom att hugga ut ögongloberna.
