Nyårsafton. Årets sista dag. Känner ni pressen? Själv är jag totalt avslappnad, kanske för att jag jobbat de senaste fyra nyårsaftnarna och därmed inte har hypen i blodet. Eller för att jag helt enkelt inkasserat tillräckligt många vuxenpoäng för att levla upp till nivån där det är helt okej att stanna hemma och mysa under en gå ut-högtid. Eller förklaring nummer tre, för att termometern visar -16 och fryslort som jag är skulle jag troligen göra en flickan-med-svavelstickorna utan svavelstickorna om någon tvingar ut mig längre bort än brevlådan.

Så det får la bli entrecote, gratinerad hummer, herregud-vad-Grevinnan-och-betjänten-suger-kommentarer, bubbel och traditionsenligt skitkastande på Jan Malmsjö till tolvslaget. Traditioner. Ha det gott nu de sista timmarna av 2008 så ses vi igen nästa år!

Vi fortsätter på den redan inslagna vägen med den rafflande upplösningen av år 2008! Dadadadum...

---

Juni började med värme, äventyr, Gröna Lund och vänner. Jag flyttade hem till Mora över sommaren för att sommarjobba 110% och från Götet kom tack och lov Fia hem, min livlina och medbrottsling. Högsommaren gjorde besök just den veckan i juli då jag var ledig. I övrigt passerade sommaren illa kvickt. 
I augusti hade jag äntligen jobbat klart. Efter en sommar av längtande åkte mamma och jag iväg på en av de i min bok häftigaste resorna någonsin: New York. Jag kom hem igen från det stora äpplet och överlevde ett party i Knutby, vilket alla sannerligen inte kan säga.


September kom med skolstart och Företagsekonomi A, 30 hp. Myskvällar och vänskap kom att karaktärisera hösten för att överleva mörkret och skolstressen. I oktober var jag inte längre singel utan inledde ett liv i tvåsamhet med mitt Wii. Vår basgrupp blev sjukt besviken över hur vårt första PM mottogs och var lyckligt ovetande om att det andra skulle mottas på ett liknande sätt.

I november dog jag lite när Henrik Schyffert hälsade på oss på Ekonomikum. Gick på hypead Gräddgasque med Uppsala ekonomerna/Handelshögskolan/Stockholms Universitet och fick se mina fördomar besannas. Och i december... well, som de inte alltför frekventa uppdateringarna skvallrat om var det en synnerligen Upptagen månad. Köpte en liten gran. Var typ klar med julklapparna i början av månaden. Levde med Hemtex årsredovisning. Längtade hem. Åkte hem. Firade jul. And here we are.

---

Ska jag sammanfatta 2008 görs det nog bäst med orden "händelserikt", "nytt", "jobbigt" och "sjukt roligt". Att flytta hemifrån, till en helt ny stad, till helt nya människor och börja plugga på ett helt nytt sätt på universitetet... Det har varit mycket slit och hårt jobb, men det har så varit värt det. Jag trivs verkligen där jag är, på utbildningen, i Uppsala, med mina vänner. Första året på ekonomutbildningen, check. Så nu stänger vi om 2008 och ser förväntansfullt efter vad 2009 har att komma med!

Inspirerad av Shine (och ajdunno, kanske någon mer i bloggvärlden?) och det faktum att jag råkar ha lite time on my hands, tänkte jag, som vilken kunglighet som helst med lite självrespekt, ge mig på att göra en årskrönika. Tänkte bryta trenden från 2006 och 2007 -- paus för att tänka över hur mycket tid som passerat sedan bloggfödelsen -- med att göra en walk-through månad för månad. Kanske blir det en tradition och ni kommer i framtiden bara behöva besöka min blogg en gång om året i slutet av december? Jag ger er första halvan av 2008:

---

I januari flyttade jag ner till min älskade lägenhet i Uppsala. Som i alla storslagna mytologiska berättelser föddes världen ur kaos, vilket en rad Före-bilder kan bekräfta. Livet packades ner i lådor för att packas upp igen cirka 26 mil söderut. Ikea fick åtskilliga besök. Nervös började jag på Ekonomprogrammet och kastades direkt in i en galen virvelvind av föreläsningar, seminariegrupper, nollningsaktiviteter och kurslitteratur. 

Under februari skrev jag min första tenta någonsin, major ångest. Nollningen fortsatte och jag var säker på att det skulle sluta med ond, bråd död när kurskamraten J frivilligt hoppade ner i Fyrisån som en del av utmaningarna (under året har jag lärt mig att det inte var sista gången jag fruktat den utgången när han är inblandad). Var på gasque för första gången i mitt liv and had a blast. Någonstans här dödade jag min första, men absolut inte sista, krukväxt.
I mars gjorde vi upp med den första universitetskursen Ekonomi, företag och samhälle och fortsatte med hatade, hatade Statistik för ekonomer. Åkte på nollningskryssning till stenåldern iklädd tiger. I april började jag äta frukost på balkongen och firande in maj med en fantastisk valborg i Uppsala med forsränning, picknick och champagnegalopp. Myglade in mig i pressfållan på Sverige-premiären av Brudens bäste man med Patrick Dempsey men gick inte dit. Statistiken tentades i juni av med ett VG jag fortfarande inte greppat och resa till New York bokades.

---

NÅGON har tagit sig in på mitt rum och gjort processen kort med de gottigaste bitarna ur min julklapps-Twist-påse. Jag har en rätt bra idé om vem det är eftersom gärningsmannen tuppat av -- troligtvis i total sockerkoma -- mitt bland bevismaterialet:


Här kommer den obligatoriska juluppdateringen: Jag har haft en supermysig och avkopplande jul. Gott om familjetid, kalorier och som vanligt fler paket än jag tänker erkänna. Batterierna står på recharge för fullt och jag alstrar energi både från ledigheten och från närheten till mina vänner/familj. Samt det håriga, fyrbenta lilla plåstret som ständigt återfinns vid min sida. Jag har till och med läst en bok-inte-kurslitteratur-bok! Det hände inte igår alltså (eller jo, det gjorde det ju, men innan igår så var det inte igår). Boken sög, till min stora besvikelse, men det är irrelevant.

Utgång på juldagen var en rikig hit, trots att Mora Parken stängt oss ut med sin fjantiga 23-årsgräns. (När vi var 18 höjde de till 20, nu när vi passerat 20 höjer de till 23). Blev istället Krogen Tidigare Känd Som Lilla Krogen Men Numera Heter Något Som Ingen Människa I Mora Någonsin Kommer Uttala Korrekt, där jag hade en av de absolut roligaste utekvällarna på länge. Jag tror bestämt jag ska fortsätta med att ha inte-förväntningar på saker och ting, verkar som att utgången i 9 fall av 10 blir bättre då.

Granen är klädd sedan igår kväll, paketen ligger och lurar, julskinkan är provsmakad, julgransbelysningen småbråkad om men puttrar nu på som en liten skördetröska i hörnet, och familjen har, enligt traditionen, stått gemensamt framför granen och paketberget och kollektivt förvånats över hur tre personer och en katt kan orsaka så många paket. Allt enligt trygga traditioner hittills alltså!

Det är väl ungefär vid den här tidpunkten på julafton som vår familjs traditioner skiljer sig från många andra i Sverige. Vid klockan 15 har vi nämligen sedan så länge jag kan minnas haft traditionen att dricka glögg/julmust och äta pepparkakor/russin/mandlar och titta på Kalle Anka. När Kalle Anka sedan är slut fortsätter vi med att äta julmat och sedan öppna julklappar. Många upplever det som lite underligt när jag berättar, men för oss är det helt normalt.

Det bästa med den lilla hålan Mora är att den just är en så liten håla att man oundvikligen springer in i horder av kändisar så fort man sätter foten på gågatan. I juletider som dessa förenas hemvändare och bofasta i kampen om klapparna och jag vågar knappt räkna efter hur många bekanta ansikten jag mötts av idag nere på stan, planerat och oplanerat. Världens bästa Lena, Emilie, Jon, Sofia, gamla arbetskamrater, klasskamrater, barndomsvänner och lärare. Så kul! Och ännu roligare och ännu fler bekantingar blir det förhoppningsvis med utgång på juldagen, håhåjaja.

Annars skulle jag inte tro att mitt liv skiljer sig nämnvärt från miljoner andras i Sverige just nu. Sista julklappsfixet, småstress, städning, förberedelser inför dagen med stort J. Och jag stormtrivs just nu. Jag är glad att ett tag glömma allt vad skolan heter, jag längtar-längtar till julafton på riktigt, det är snö ute och jag njuter av att vara nära så många av de människor jag tycker Allra Mest Om. Gott så... så gott så.

... det lär ju heta Twist-påse eftersom det alltid slutar med att man battlar om vem som ska få vilken bit?

Uppsala-vädret stretar på och gör sitt bästa för att eliminera all form av julkänsla. Dagen startade i grå/brunt slask med någon minusgrad och inslag av duggregn. Vad som sedan hände är jag inte helt säker på eftersom jag satt i karantän på plan 3 på Ekonomikum med tre med-offer och Hemtex årsredovisning, men när jag klev ut igen runt fyra-ish var jag en stund övertygad om att jag med råge fått straffet för min tolkning att fenomenet "månadslinser" inte alls nödvändigtvis betyder EN månad. Panik! innan det visade sig att alla andra såg dimman också.

Jag vet inte om jag kan framhäva nog hur kasst vintervädret här nere faktiskt är. Den ständiga kombon snålblåst och fukt gör att man måste subtrahera åtminstone tio från termometern för att få det verkliga gradantalet. Jag börjar tänka att jag borde ha förlagt mina studier ännu längre söderut -- tänk Madagaskar -- för Uppsala är uppenbarligen inte långt nog. Att vara utan snön, och därmed julkänslan, men bli fast med mörkret/kylan/ruggigheten känns som vad man inom finansvärlden skulle kunna kalla för "en jävligt dålig deal".

Tack och lov att jag har min lilla julhyacint och går in i en total hyacint-koma varje gång jag kommer hem till lägenheten. Har dessutom lovats lussebulls- och pepparkaksbakning i helgen. Om inte annat åker jag hem till Mora 20:e december och har hela tre dagar på mig att idiothetsa fram en sjuhelsikes julstämning.

Idag är det Anna-dagen. Ja, faktiskt mer så än alla andra dagar, det står till och med i kalendern. One down, 364 more att erövra. Minnen av lucköppning av tråkiga Ica-julkalendrar (ni vet de där man fick gratis och det stod någon nyttig information -- dvs helt ointressant för barn -- i luckan bredvid den trista bilden) från min barndom hintar om att man ska göra något med sill den 9:e december. Lägga in den, tror jag, men jag är inte säker på var. I kylskåpet känns rätt logiskt.

För övrigt har jag idag lärt mig vad man kan göra med överkursfonder och balanserad vinst i aktiebolag. Nu väntar jag bara på en tjusig personlig inbjudan från den hemliga klubb för särskilt utvalda som sådan kunskap säkerligen beviljar medlemskap i.

Om någon sitter och trycker på ett "get out of Redovisning och Analys-kursen free"-card är det dags att ge sig till känna (vad fasen heter förresten det Monopolkortet på svenska?). Förhandlingsläget är gott, så att säga. Hela dagen har jag suttit och pillrat med siffror i olika T-konton och för varje otäck liten kreditering och debitering har jag växt i min övertygelse att revisorsyrket inte är min kopp te, faktiskt inte ens en dryck jag skulle kunna tänka mig att smutta på om jag så fick ekonomisk ersättning och mittuppslaget i Veckans Affärer.

För att ytterligare strö lite guldglittrande lyckoskimmer över livet har Britney-grannen vaknat igen (del I och del II här) och vill försäkra sig om att alla i huset vet om det. En Do somethin' till och jag nappar på uppmaningen. Britney herself må kunna återhämta sig från det mesta, men jag kan tänka mig en handfull saker att visa min granne som man inte kan göra comeback från.

Nu har jag gjort mig lite jul här hemma på riktigt. Klätt min lilla plastgran på vardagsrumsbordet i precis lagom överdrivet mycket glitter, monterat änglaspelet från Designtorget, släpat hem en hyacint och ätit ett okänt antal pepparkakor med julpyntandet som vattentätt alibi. Åker ju hem till Mora över jul, 20:e december - 6 januari, så det här är nog about as pyntigt as it gets.

Lite besviken är jag allt över att det inte verkar finnas någon balkongpyntartävling bland grannarna i huset, varken officiell eller inofficiell. Endast en handfull av balkongerna i huset och grannhuset är pyntade med någon form av ljus, och inte en enda en har färgade discolampor, uppstoppade tomtar eller käcka, blinkade siluetter av slädar eller parande renar. Det känns lite trist när jag råkar känna en av Sveriges mesta balkongjulpyntare och allt. Nästa år får vi styra upp det här, Emilie.

Rekommenderas å det varmaste till alla er där ute som någonsin undrat hur ni skulle se ut om ni kombinerade botox och sjösjuka. Extra pluspoäng för peel-off-avlägsnandet. Som att dra av skyddsplast, fast från sig själv. Mycket tillfredställande.