En snabbisuppdatering dårå.
Den del av mig som får en lätt släng av lappsjukan efter hembesök -- hjälp-jag-har-tråkigt-och-det-finns-ingen-att-bråka med-- behövde dock inte lida särskilt länge eftersom Fia landade i Uppsala ikväll, hipp hurra! Jag befinner ju mig i något slags konstant tillstånd av saknande efter henne. Och som ytterligare glasering på muffinsen så är jag, efter att jag gjort min tenta i morgon klockan 11, helt ledig fram till nästa måndag. Ledighet + Valborg + Uppsala + Fia + utlovat strålande finväder = receptet på framgång.
Nu ska jag slå igen hjärnverksamheten för dagen och se till att de små grå får lite vila, för i morgon ska de jävlarimig få jobba. God natt.
Dagens Tankar 27/4 2009
- Inne i provhytter slås jag regelbundet av frestelsen att slita loss larmet från kläderna enbart för att ta reda på om de där små dosorna på väggen med texten "Varning! Ett tyst larm utlöses om larmet avlägsnas eller skadas" verkligen inte bara är attrapper från Claes Ohlsson.
- Det här med personliga registreringsskyltar tycker jag blivit riktigt jäkla ocoolt sedan alla bra bokstavskombinationer uppenbart är tagna. VRÅLÅK -- coolhetspoäng. STIGNA3 -- ocoolt som fan.
- Jag börjar se ett mönster i att de sista kapitlena i kurslitteraturböckerna ofta är helt innehålls- och värdelösa. Är det ingen som räknar med att någon ska läsa så långt? Eller har författarna tröttnat på sig själva vid det laget?
Födelsedag comin' up, comin' up.
För det första kan jag absolut tänka mig Patrick Dempsey eller Simon Baker -- ni behöver icke göra er besvär med presentpapper eller annan form av skylande inslagning. Ett badkar skulle också vara uppskattat. Likaså en HP minidator; bidrag till nya glasögon; en iPod; en bra bok eller presentkort på nåt trevligt ställe med fina saker man kan klä på sig, bli
Dagens Tankar 23/4 2009
- Nej. Nej, jag gillar verkligen inte nya "upp"graderade Messenger.
- Ochvarförpassardetinte Blogg.se att marginaljustera mina inlägg nu helt plötsligt? Men var vrång, var det bara...
- Är jag den enda som går runt och bara väntar på att Spotify ska börja kulsprutepeppra oss gratis-lyssnare med reklam för att tvinga fram en uppgradering till betaltjänsten? Addict som jag är, är jag den första som skulle uppgradera.
- Någon som sett filmen The Boat that Rocked och vill åsikta sig?
Grannland till Chorizoistan. Och Korvbrödistan.
"Det lilla landet Bratwurtzistan både tillverkar och importerar korv. Om landet väljer att subventionera inhemska producenter för att uppnå en inhemsk produktion på 7000 kilo korv, hur stor måste en sådan subvention vara? Visa i en figur och redogör för effekterna på pris, produktion, konsumtion och välfärd."
Nationalekonomi är en förvisso rätt intressant men torr vetenskap. Modeller, teorem, handelspolitik, välfärdseffekter och cirka en miljon diagram över Allt Som Aldrig Kommer Hända Men Det Kan Ju Vara Kul Att Rita Det Ändå. Därför är det jävligt synd att det tillfälle de väljer att skoja till saker och ting är på tentorna -- avgjort det tillfälle då man absolut minst uppskattar det.
Känns det som att jag alltid tentapluggar? Det känns som att jag alltid tentapluggar. En vecka framåt kommer jag iaf vara i Mora nu, långt från storstadens frestelser. Och tentapluggar. Det är du och jag nu, Bratwurtzistan, du och jag.
Dagens Tankar 21/4 2009.
- Är jag den enda som, när jag åker tåg, betraktar alla medresenärer som potentiella tjuvar som kommer stjäla min resväska från den allmänna bagagedumpningshyllan?
- Finns det någon systematik i reklamen på Spotify? Ibland tycker jag att jag kan lyssna en hel dag utan reklamavbrott och ibland står de som spön i backen.
- Vad vill de när de i biofilmsreklam presenterar filmen med orden "Endast på bio"? Som i motsats till vad? På internet ligger skiten säkerligen sedan ett par månader tillbaka (vilket säkerligen inte avses men ändå) och på dvd kommer den om ~ ett halvår. Så vaddå endast på bio?
I ought to have learned something by now, I thought I would be older by now.
Ju fler år som går efter studenten, desto mer uppenbart blir det hur olika folks liv är. Människor som gör och tar vägen åt alla möjliga och omöjliga håll. Jag kan inte sluta fascineras, och förvirras. Jag känner jämnåriga som hunnit bli inte bara föräldrar utan tvåbarnsföräldrar. Jag hör om en kompis kompis som läser läkare på Karolinska parallellt med civilekonom på Handels och civilingenjör på KTH. Det jag själv i jämförelse åstadkommit på snart 22 år känns i bägge fallen rätt tamt.
På ett sätt kan jag avundas dem som är nöjda med att stanna i Mora, i den lilla världen. Den ofarliga världen. Och jag pratar inte om faror-faror, de som finns helt oberoende av geografi, utan... utmaningar. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig exakt; ämnet som sådant gör att någon säkert kommer bli stött hur jag än säger det. Utanför finns så många fler öden. Andra människor, sätt att se på livet. Otroligt många fler valmöjligheter och krav, så många att de stundtals får mig att önska att jag varit nöjd med att stanna inom kommungränsen. Det vore så mycket enklare.
Mest är jag nog förvirrad. Inte olycklig, men förvirrad. Och huvudet fullt av en miljon saker jag vill hinna göra i mitt liv. Jag som tycker det finns för många valmöjligheter i fikabrödsdisken på kaféer. Jag funderar och försöker bli klok på vilka saker jag verkligen vill göra och vilka jag tror att jag vill göra men egentligen bara är vad andra vill att jag ska göra.
Nu blev det ett sådant där långt, åhherregudlivet!-inlägg som det så lätt blir när klockan passerat midnatt och jag är minst sagt hög på koffein. Jag ska inte svamla längre; jag ska lyssna på Marit Bergmans I thought I would be older by now tjugo gånger till och hoppas på Insikt Om Livet.
Jordgubbar, fest och bajsattack.
Ikväll vaknas stor inflyttningsfest hos Nina och John i deras studentlägenhetstrea. Eller stor fem-månader-efter-inflyttning-fest, om man vill peta i tekniska detaljer. Skitsamma. Det här kommer bli precis hur kul som helst. Alla kommer vara där -- till och med hufvudstadsbor flyr stock-holmen för att åka på ekonomsafari, det vill säga Hanna. Som jag förresten ska ner på stan nu och möta vid stationen, och lika bra är väl det för jag inser just att min finurliga tanke jagbaramåstebloggaom är komplett bortblåst.
Lämnar er med en bild från veckans glassätning i solskenet nere vid Fyrisån. På bilden har vi ingen aning om att vi en kort stund ska bli bajs-attackerade från luften av en måsjävel med dålig mage. Tack och lov också med taskigt pricksinne.
Snabbskrivartest!
Målet? Tresiffrigt innan sommaren. Eller förstaplatsen, whichever comes first.
Speedtest
Testa! Man får automatiskt ord -- de påstått vanligaste orden i svenska språket -- och skriver helt enkelt så många av dem så fort man kan på 60 sekunder. Det gäller inte bara att vara snabb utan också att stava rätt. Man får göra testet några gånger så kommer man in i det. Hur många ord får ni?
Semester i ord och bild.
Korta versionen: Soligt. Varmt. Förbannat jävla härlig vecka.
Dagens Tankar 15/4 2009.
- Om man är gift men behåller sitt efternamn, ska man då tilltalas fröken eller fru? Eftersom man är gift borde man ju vara Fru Flicknamn, men samtidigt finns det ju ingen Herr Flicknamn. Hum.
- Om exakt fyra veckor fyller jag 22 år. Återkommer när jag formulerat en åsikt om det.
- Ett av mysterierna i livet: när man plockar ögonbrynen, varför blir ett ögonbryn perfekt och det andra ungefär lika likt som en avlägsen och irriterande släkting? Det slår ju fanimej aldrig fel.
- Vad ska man med jokrarna i kortleken till egentligen?
Här bor Krueger, F.
Hej Uppsala, hej bredband!
Jag upprepar att jag har fått färg, färg och små små fräknar i hela ansiktet, micket trevligt. Och trots att jag på en vecka förbrukat mer body lotion och aloe vera-jox än genomsnittssvensken gör under en livstid, håller min knaperstekta kropp för fullt på att ömsa skinn i bästa reptil-anda. (Nej, det ni tänker nu är felfelfel -- vi använde solkräm, massor av solkräm, 3 flaskor. Solen ägde tydligen Apotekets sun lotion totalt). Kliar gör hela jag också, men en titt på nyansskillnaden i klass vaniljglass/chokladglass efter bikinin and it's all worth it baby.
En länge reseskildring är att vänta, eller ja, åtminstone en hög bilder noggrant utvalda för att framkalla avundsjuka. Först ska jag dock spela lite musik så att grannarna förstår att jag är hemma; uppdatera mig om vad som har hänt i bloggvärlden när jag var borta -- en hel del enligt Bloglovin'-- hinka påskmust och gotta mig hämningslöst i universitetets välkomsthälsning i form av ett oväntat VG på mardrömstentan i nationalekonomi. God afton.
