Jag vet att ni är många som efterfrågar lägenhetsbilder, men jag kan bara be er ha tålamod. Eftersom jag inte flyttat in än finns det just nu nämligen inte särskilt mycket mer att visa upp än tomma väggar och högar med flyttkartonger vilket känns rätt osexigt, men we're getting there. Snart finns det till exempel förhoppningsvis både ett köksbord och en kökslampa. Kom ihåg att tålamod belönas och jag kan garantera att alla bilder kommer publiceras här exklusivt allra först.

Men som en sneak preview, för att ge mersmak och bevisa att lägenheten inte bara är en fantasi utan faktiskt existerar i verkligheten, kan ni här nedan se en bild av el grandé badrum. (Eller ja, jag vet inte om det tekniskt sett får kallas för badrum om det inte finns ett badkar, men wtf -- nu är det mitt badrum). Voila!

Inte ett knyst från den sneaky mäklaren, så av allt att döma är vår kontraktsdejt halv sex i morgon kväll forfarande aktuell. Förhoppningsvis kan vi träffas i lägenheten och skriva papprena; på så sätt får mamma en chans att se den och vi kan ta lite mått. 

Det ska bli otroligt skönt när papprena är klara. Då kan man på riktigt våga gotta sig åt den stora feta avbockningen framför "Lägenhet" på Stora-saker-att-ta-itu-med-listan och börja planera. Inredningen till exempel. Jag som hade stora problem med att välja färger till bloggen, hur ska det bli när jag ska inreda lägenheten? Jag menar, bloggen är ju visserligen personlig, men jag bor ju inte den. Redan har tankarna börjat smyga sig på. Hur vill jag att det ska se ut? Lite neutralt med svart-vitt-grått och några få färgklickar? Grå soffa med lime, turkost och vitt som tema i rummet? Eller mest vitt, ljust och lime?

Försök inte, jag ser huvudskakningarna på andra sidan skärmen. Men ibland, kära vänner, ibland kommer man till en punkt då man inser att det bara går att förändra sig till en viss gräns, därefter får man helt enkelt acceptera och göra det bästa av det man har. Och jag har två starka argument på min sida: 1. Jag mår bra när jag får vara noggrann och kräsen. 2. När jag får vara på mitt sätt brukar det, även om det tar mer tid, oftast bli resultat jag är riktigt nöjd med.

Herregud. Jag kommer att bli odräglig.

Jag hoppas vid Gud att det här är klart nu och att jag inte behöver gå igenom någon budgivning på länge. Den här dagen var lite tumultartad med flera oväntade vändningar, från hopp till förtvivlan till hopp, men det ser ut som att vi är de ensamma budgivarna kvar. Ja, budgivningen är avslutad med oss som vinnare och kontrakt ska skrivas på söndag.

Ännu har jag inte gjort några uttag från glädjekontot, vilket dels beror på ren förnekelse -- kom igen, jag kan omöjligen vara ägare till en alldeles egen lägenhet -- och dels ren paranoia angående det här med bostadsaffärer. Bara förrförra veckan när vi ringde för att höra om en lägenhet fortfarande var till salu, berättade mäklaren att om vi hade chans på den om vi kom innan halv två, då kontraktet med de som vunnit budgivningen skulle skrivas. Schysst...

Som sagt, jag ger inte fem öre för någon mäklarheder. Tills på söndag kväll när allt är underskrivet och klart får champagnekorken vackert stanna i flaskan. Men då jädrar ska det smälla desto mer.

Duktiga Anna har varit i farten nu på morgonen. Hon har duschat, dammsugit hela huset, bytt lakan i sängen, städat rummet, äntligen skrivit ett mail till Mrs D och däremellan fått en hjärtinfarkt per sms som plingat in i telefonen. Med tanke på hur nervös jag är angående budgivningen är det tyvärr nog inte helt sant att jag distanserat mig. Och väntan och ovissheten är som vanligt värst.

Jagvillinte jagvillinte jagvillinte men om någon timme har jag ändå mattelektion, woopdi-fucking-do. Jag älskar KomVux. Man lär vara ond på riktigt för att lägga en mattelektion på en fredag eftermiddag. Ibland får jag känslan av att de i bestämmande position på skolan fungerar på samma sätt som Idol-juryn -- det är de i barndomen mobbade som ser sin chans att hämnas.

Men mattelektion eller ej är det faktiskt fredag, vilket följs av lördag-söndag då jag för första gången på veckor (månader?) är helledig och fri, hurra! Visst jobbar jag gärna, men ringer de inte så finns det ju tyvärr inget jag kan göra. Ikväll får jag dessutom lägga vantarna på ett rykande färskt Grey's-avsnitt, vilket enbart det är en liten extra sol på min himmel. Om nu mäklarnissen ville höra av sig med goda nyheter också kanske jag till och med får sova i natt.

Mamma: Så man går inte in till köket från hallen?

Jag: Nej, via vardagsrummet.

Mamma: Jaha. Det var ju inte så bra.

Jag: Nähä, varför inte det?

Mamma: *tystnad* Jag vet inte. *suck* Jag försökte bara hitta något som var negativt.


Jag tror jag talar för hela familjen när jag säger att jag gärna skulle se ett resultat av den här lägenhetsaffären. Pust. Här snackar vi strategier på så hög nivå att militären ringer när som helst och ber om tips. I min enfald trodde jag att det skulle bli något resultat ikväll, men efter vårt sista bud har vi inte hört något mer och lär inte göra det förrän i morgon när mäklaren behagar börja jobba, vilket kan vara när som helst mellan 10 och 14.

Just när man är uppe i något är det knepigt med att ha perspektiv. Medan jag tycker att jag distanserat mig rätt bra från hela den här grejen och inte tagit ut något i förskott, blir det ändå svårt att inte börja fundera över vilken färg på handdukar som bäst skulle matcha mosaiken i badrummet eller hur snygg kryddhyllan skulle bli med lite vit målarfärg. Så visst kommer jag bli besviken om den inte blir min, men på samma gång kan jag inte tänka mig att jag faktiskt skulle få en egen lägenhet. Hur det än blir känns det konstigt, men de känslorna får jag väl bearbeta i morgon när vi förhoppningsvis VET något. Korka upp champagnen eller ta nya tag.

Nu ska jag sällskapskolla på Efterlyst en stund och inte tänka på hur fin min oblat-lampa från Mio skulle vara över köksbordet. God natt.

Här på gatan där jag gömmer mig har hösten börjat tidigt

Du hör vindarna från slummen mellan grenar och blad

Har du vaknat efter kraschen, har du samlat dina saker

När förtrollningen är bruten är det dags att ge sig av

Inget rinner ut i sanden för en drömmare från landet [...]

Vilsen som en flykting i sitt barndoms land

-- Farväl Jupiter, Lars Winnerbäck

Nu är budgivningen igång. Det verkar som att det är vi och en okänd intressent som tävlar mot varandra där första pris är en etta i Luthagen och andrapriset vetskapen om att man åtminstone försvårade för jäveln som stal ens lägenhet. Mäklarfirman meddelar via sms när det händer något med budgivningen, varför det blir minst sagt spänd stämning så fort det plingar till i telefonen. Jag lovar att lättnaden går att ta på när det bara visar sig vara Emilie som undrar hur man gör amfetamin eller något annat ofarligt.  

Lägenheten var fin, verkligen fin. Den ligger jättebra till och har allt jag vill ha, eller ja, det jag kan förvänta mig att få (trots allt svämmar inte bostadsmarknaden över av ettor med relaxavdelning, öppen spis och takterrass). Mäklaren, utseendemässigt en sämre kopia av prins William, var så totalt mäklaraktig att man inte skulle behöva ändra några karaktärsdrag för att göra parodi på honom. Innan han dök upp slog pappa och jag vad om att han antingen skulle köra Audi eller BMW och tro på fan om han inte kom i en silverfärgad Audi.

Innan visningen promenerade vi runt lite i ett svinkallt Uppsala, ned till centrum och till Ekonomikum. Utanför Ekonomikum blev vi överfallna av en kille i konstig jacka som frågade om vi fått "studentpåsen"? Eh... nej? Varpå jag fick en stor papperspåse i handen som visade sig innehålla ett paket Stimorol, 20-kronors rabatt på Findus megakanelbullar, erbjudande om prenumeration på Dagens Industri, två uppvärmningsbara pizzabullar samt ett exemplar av tidningen Residence. Fråga inte mig.

Dagens förvånande fakta: i en bok om bostadsrätter framkom att om man bor sambo i en lägenhet, måste båda godkänna att den säljs, även om det bara är en som står som ägare. Författaren till boken gav exempel från verkligheten då sambor som inte velat flytta bott kvar i lägenheten trots att den sålts!!! "Varsågod Anna, här är nycklarna. Ja, och det här är Joakim. Han äter Special K till frukost."