The first skoldag of en massa år i skolbänken:
Idag började jag fjärde terminen på ekonomprogrammet. Femton år senare, ofattbart men ändå inte. Det var ju inte precis igår man var en ettagluttare eller, för den delen, tvåans toalettdykare. Men femton år? Det stör liksom lite min bild av att jag på något sätt ska bli undantagen från det här med vuxenhet.
Dagens Tankar 30/8 2009.
- "Känner du törst har det redan gått för långt" uttalar sig en dietist i Aftonblaskan om hur mycket vatten man ska dricka på en dag. Och jag 'ba... för långt för vad? Ingen idé att dricka mer, någonsin? Bara att lägga skidorna i vädret och checka ut?
- Det irriterar mig att de kör OLW:s 'Fredagsmys'-reklam alla dagar i veckan.
- ... men varför blir jag egentligen irriterad? En sketen reklamfilm. Så sjukt onödig sak att slösa irritation på. Men ändå. Störande.
Don't fuck with me, fellas. This ain't my first time at the rodeo.
Jag kan glädjande meddela er läsare som delar min hämndlystnad, att symaskinen tills för ett par minuter sedan gick varm i min lya, med det skakande köksbordet som förstärkare. (Notera här tiden detta inlägg är publicerat). Nu tänker jag förnöjt gosa ner mig i min säng och somna med bilden av mina hamrande grannar liggandes sömnlösa och olyckliga hela natten på näthinnan.
Gå inte för nära, hon kan sparkas. Och bitas.
Som en fortsättning på detta inlägg:
Jag läste nyss innehållsförteckningen för det där anti-PMS naturläkemedlet (jag läser alltid bipacksedlar, sen leker jag bingo med biverkningarna). Den aktiva ingrediensen är tydligen munkpeppar och som den Google-nörd jag sätter ära i att vara fick jag förstås lov att kolla upp det.
Jag citerar den första träffen:
Som namnet antyder så har munkpeppar använts av munkar för att hjälpa dem till avhållsamhet. Det fungerar lika bra på hästar som på munkar. Vanligare är ändå att ge krånglade ston munkpeppar. Ston som överbrunstar, är ilskna, griniga eller allmänt svårhanterade brukar svara bra på munkpeppar.
De efterföljande sökträffarna är i princip olika varianter av samma text om munkpepparns förmåga att få bukt med ilskna ston. Fatta att jag ska äta munkpeppar så inihelvete. Jag menar... allmänt svårhanterad. Vilken fantastisk karaktärsbeskrivning.
Jag läste nyss innehållsförteckningen för det där anti-PMS naturläkemedlet (jag läser alltid bipacksedlar, sen leker jag bingo med biverkningarna). Den aktiva ingrediensen är tydligen munkpeppar och som den Google-nörd jag sätter ära i att vara fick jag förstås lov att kolla upp det.
Jag citerar den första träffen:
Som namnet antyder så har munkpeppar använts av munkar för att hjälpa dem till avhållsamhet. Det fungerar lika bra på hästar som på munkar. Vanligare är ändå att ge krånglade ston munkpeppar. Ston som överbrunstar, är ilskna, griniga eller allmänt svårhanterade brukar svara bra på munkpeppar.
De efterföljande sökträffarna är i princip olika varianter av samma text om munkpepparns förmåga att få bukt med ilskna ston. Fatta att jag ska äta munkpeppar så inihelvete. Jag menar... allmänt svårhanterad. Vilken fantastisk karaktärsbeskrivning.
Jag ska nog hålla mig till 'Half Baked'.
I en, ahem, intressant hälsokostbutik i utkanten av Göteborg dit Fia och jag åkte häromveckan när jag var nere för att inhandla mjölksyra (men det är verkligen en helt annan historia) råkade jag på ett naturläkemedel mot PMS-besvär. Jag har vetat om dess existens tidigare, men avstått från att betala över hundralappen i månaden för att eventuellt bli människa med resonemanget att varför käka nån skum ört när jag har ett säkert kort i Ben & Jerry's.
Nu låg askarna i rea-korgen: 25 kronor styck istället för 250. Bingo! Innan någon hann säga humörsvängningar grabbade jag genast åt mig de återstående tre askarna. Jag skrattade gott och tänkte 1-0 till Anna vs skumma hälsokosttanten, som lurar in manliga besökare i 'rummet bakom' med ansiktsmasker och whiskey som lockbete. Helt sant, btw.
På spårvagnen in till stan studerade jag sedan askarna mer noga. De hade gått ut i februari. 100-0 till skumma hälsokosttanten.
Det är nog dags att börja skramla nu, gott folk.
Väck inte den Anna som sover. För din egen skull.
Det finns en speciell plats i helvetet för grannar i flerbostadshus som drar igång renovering tidigt på morgonen. Klockan 07.11 i morse var det dit jag ville skicka idioterna på våningen ovanför när de drog igång ett hamrande-maraton utan dess like. Dunk-dunk-dunk-dunk. Paus. Dunk-dunk-dunk-duuuunk. Okej, det är vardag -- men nej, fan heller, INTE okej någonstans när det krockar med mina planer om att sova bort mina sista sommarlovsmornar. Dunk-dunk.
Runt åtta avtog till slut hamrandet, eller så somnade jag ifrån med hjälp av två öronproppar och två kuddar. Och nu. NU. Hamras det någonting nu, vavava? Ni vet redan svaret. Antingen är de bara idioter, eller så tog någon annan morgonilsk granne hammaren i sina egna händer och skickade dem till en ny adress. I värmen.
Runt åtta avtog till slut hamrandet, eller så somnade jag ifrån med hjälp av två öronproppar och två kuddar. Och nu. NU. Hamras det någonting nu, vavava? Ni vet redan svaret. Antingen är de bara idioter, eller så tog någon annan morgonilsk granne hammaren i sina egna händer och skickade dem till en ny adress. I värmen.
Dagens Tankar 26/8 2009
- Om inte ens Gwen Stefani, kvinnan som kan klä sig i ruttet fiskrens och se trendig ut, kan bära upp ett par
byxor med bajshängharemsbyxor, då är saken avgjord i mina ögon: Sätt skottpeng på dess bärare och utrota eländesplagget för gott. - På Facebook, vad är grejen med att 'Gilla' sitt eget statusmeddelande? Skapligt hög duuh-faktor på den du.
- Ananas. Melon. Vindruvor. Jordgubbar. Apelsin. Kiwi. Persika. Säg mig, hur kan en smoothie gjord på alla dessa goa frukter bli en sådan fruktansvärd epic fail? Jag förstår inte.
Let's get personal.
Personligt. Det är där vi hamnar, eller hur?
Ska jag vara
Och sen så ska vi verkligen inte underskatta det faktum att jag vet åh-så-väl hur lätt (och framförallt: roligt) det är att anonymt internet-snoka i andra människors liv; en aktivitet jag för övrigt kan rekommendera å det varmaste.
Ni fattar: jag har alltså ingen riktigt bra, konkret anledning men cyklar med stödhjul för säkerhets skull ifall att jag råkat missa något gupp framöver.
Men okej, vi kör då. Jag öppnar upp lite mer och ni får tala om hur det går, om det går, när det går överstyr. Sa jag förresten hur fantastiskt glad ni gör mig med era kommentarer? För det är just vad ni gör. Och ni förtjänar precis all cred för att min borttappade blogglust börjar komma tassande tillbaka till mig igen.
Åh min blogg, jag har inte övergivit dig.
Jag är här. Jag läser och glädjs över era fina, tänkvärda kommentarer -- både i och utanför bloggen. Tack. Jag har fastnat i fascinationen över att det åtminstone finns en människa utanför kretsen av de närmaste som har någon slags behållning av min blogg. Jag pillar med koder och funderar över livet. Jag gör det jag är bäst på: jag formulerar en plan.
Jag måste uttrycka hur imponerad jag är över den stadiga skara som klickar in här, dagligen, trots att uppdateringen varit minst sagt kass på sistone. Hoppfulla, trogna läsare, eller bara jävligt nyfikna -- jag bryr mig faktiskt inte i vilket. (Okej, lögn, jag skulle offra en kroppsdel för namn på vem som döljer sig bakom varje plutt i besöksstatistiken). Ge mig nån dag så kör vi igen sen, okej? Så får vi se om ni vill ha mig tillbaka.
PS. Bara lite by the way, till både er hoppfulla och nyfikna: Bloglovin är en (oftast) smidig sida som samlar nya inlägg från de bloggar man läser. Spar en himlans massa tid men framför allt frustration över dessa jävla bloggare som inte uppdaterat idag helleeer.
Jag måste uttrycka hur imponerad jag är över den stadiga skara som klickar in här, dagligen, trots att uppdateringen varit minst sagt kass på sistone. Hoppfulla, trogna läsare, eller bara jävligt nyfikna -- jag bryr mig faktiskt inte i vilket. (Okej, lögn, jag skulle offra en kroppsdel för namn på vem som döljer sig bakom varje plutt i besöksstatistiken). Ge mig nån dag så kör vi igen sen, okej? Så får vi se om ni vill ha mig tillbaka.
PS. Bara lite by the way, till både er hoppfulla och nyfikna: Bloglovin är en (oftast) smidig sida som samlar nya inlägg från de bloggar man läser. Spar en himlans massa tid men framför allt frustration över dessa jävla bloggare som inte uppdaterat idag helleeer.
HJÄLP, jag behöver er hjälp!
På sistone vet jag att jag har förlorat tråden, tappat min sug, kört av banan, tappat bort min blogg-mojo. Oroa er inte/pusta inte ut -- jag tänker inte deklarera officiell bloggpaus, inte än, men jag har liksom tappat bort vad jag vill och vad som är bra med bloggen. Det känns som att vi trampar på i samma trötta spår, jag och bloggen, och vi behöver en nytändning om det här förhållandet ska funka.
Nu behöver jag verkligen lite inspiration av er, mina käraste bloggläsare, som trots allt (får jag förutsätta) frivilligt irrar runt här i röran av mina ord. Jo jag vet att vi gör det här med sexmånadersintervaller -- jag frågar vad ni vill ha mer och mindre av, ni svarar, jag fortsätter i princip på samma spår -- och varför bryta en fungerande tradition? Jag behöver ju er.
Så: leta fram något i ert åsiktsförråd och ge mig. Jag säger tack snälla rara sötaste på förhand och menar varje ord.
Vilken typ av inlägg gillar ni? Vad får det att pirra till lite extra? Vad saknas? Finns det delar av mitt liv ni skulle vilja läsa mer om på bloggen? Hur personlig ska jag vara? Vill ni läsa mer sådant eller borde jag hålla mig till ytligare haha-felstavad-skylt inlägg? Frågestund? Vill ni veta något om de där åh-så-tjejiga grejerna jag faktiskt också gör? Foton? Recensioner, film, mat, silverbesticksputsning, skola, hamsterskötsel, annat?
Nu behöver jag verkligen lite inspiration av er, mina käraste bloggläsare, som trots allt (får jag förutsätta) frivilligt irrar runt här i röran av mina ord. Jo jag vet att vi gör det här med sexmånadersintervaller -- jag frågar vad ni vill ha mer och mindre av, ni svarar, jag fortsätter i princip på samma spår -- och varför bryta en fungerande tradition? Jag behöver ju er.
Så: leta fram något i ert åsiktsförråd och ge mig. Jag säger tack snälla rara sötaste på förhand och menar varje ord.
Vilken typ av inlägg gillar ni? Vad får det att pirra till lite extra? Vad saknas? Finns det delar av mitt liv ni skulle vilja läsa mer om på bloggen? Hur personlig ska jag vara? Vill ni läsa mer sådant eller borde jag hålla mig till ytligare haha-felstavad-skylt inlägg? Frågestund? Vill ni veta något om de där åh-så-tjejiga grejerna jag faktiskt också gör? Foton? Recensioner, film, mat, silverbesticksputsning, skola, hamsterskötsel, annat?
INSPIRERA MIG!!!
Nej. Känn ingen sorg för mej, Göteborg.
Fredag 7 augusti 2009: @ Sweet Coffeebar.
Jag sitter i skuggan på en uteservering i ett Göteborg som solen strålar ner på från en klarblå himmel. På bordet bredvid mig står en halvdrucken, sval mango-smoothie. Gårdagens arbetspass var också sommarens sista, skattepengarna har ramlat in på kontot, väderleksrapporterna för helgen är odelat positiva och om drygt en halvtimme slutar finaste Fia jobbet, vilket innebär att en hel veckas härligheter ligger för våra fötter. Sommarklädda människor vimlar förbi på gatan utanför, Spotify spelar Kings of Leon i mina öron, jag har min finaste blommiga sommarklänning och tänker att nu, just nu, är jag avundsjuk på mig själv.
Sjuksyster Emilie, hon vet.
- "Jag är så bitter, Emilie! Så bitter, så bitter, så bitter!"
-"Du ska inte vara bitter, Anna, bittra människor får cancer. Det har jag läst." Paus. "Och
de glada människorna får hjärtinfarkt. Så.. det går väl åt skogen hur man än gör!"
-"Du ska inte vara bitter, Anna, bittra människor får cancer. Det har jag läst." Paus. "Och
de glada människorna får hjärtinfarkt. Så.. det går väl åt skogen hur man än gör!"
