Kvalborg och valborg.
I mina ögon har valborg alltid varit högtiden Gud glömde. Det går ut på att ha så roligt som möjligt, men eftersom ingen riktigt vet vad som gör dagen rolig är alltsammans dömt att misslyckas.
Vad jag däremot lärt mig de senaste månaderna är att valborgstristessen som råder i stora delar av landet är universums sätt att balansera den hysteri som råder i Uppsala. Det är fullkomligt galet och firandet började redan förra veckan, med Forsfestivalen.
Här räcker det inte med valborg, här har vi kvalborg också. Det vill säga dagen innan valborg. Det vill säga idag. Överväldigad av alla nya begrepp och måsten har jag slutit mig till att kvalborg basically är en vanlig utekväll. Om man inte vill in på Stockholms nation, då bör man börja köa 12 på dagen.
Valborg då? Tja, stan invaderas av ryggsäcksförsedda valborgsentusiaster, till att börja med. Det är champagnefrukost, forsränning i Fyrisån, picknickar, champagne-galopp, mösspåtagning, grillning, utgång... Ni hör ju. Universum kompenserar rejält.
Flykten från städdagen.
Lappar som denna i trapphuset ger mig samma känsla som högstadiets cykla-runt-Orsa-sjön-utflykter. Någon vill få mig att göra något jag inte vill och även om de inte kan skriva att det är obligatoriskt förstår alla att det är så ändå. För även om jag inte står ute på gården 11 på lördag med snickarbyxor och krattan i attackgrepp innebär det ändå husarrest, eftersom all utomhusvistelse automatiskt innebär förbipasserande av vårstädande grannar. Och sedan kan jag ju glömma allt vad tvättider och hej-ande i trapphuset heter.
Sicken oerhörd tur då att jag har ett vattentätt alibi i form av vistelse på annan ort. En händelse som ser ut som en tanke, som de gamla grekerna sa.
--
Nu: planeringsmöte inför Valborg. Just precis, planeringsmöte. Only in Uppsala, gott folk, only in Uppsala...
Lägesrapport.
Skola: Vågar inte berätta hur mycket jag pluggat idag, för då skulle ni bli mörkrädda. Och skicka efter trevliga män i vita rockar att hämta mig, och sådant hinns absolut inte med just nu.
Födelsedag: Knåpar på en önskelista inför Den Stora Dagen i maj. Och har bestämt mig för att såvida det inte dimper ner en party planner i knäet på mig snarast blir det nog ingen stor födelsedagsfest. Låt dock inte det hindra er från att skicka presenter, massor av presenter!
Ekonomi: Har med ett par få knapptryck trollat bort över halva CSN-pengen för månaden. Räkningar måste vara en av de största nackdelarna med vuxenheten, tätt följt av avloppsrensning.
Övrigt: Det talas om två saker i Uppsala just nu: kvalborg och valborg. Återkommer angånde fenomenen, som definitivt förtjänar ett eget inlägg.
Vårbildsterrorn fortsätter.
Japanskt körsbärsträd + random humla i en Uppsala-park = dagens blogginlägg. Som ni ser har jag lagt mig an med en liten snajsig signatur på fotona och därmed automatiskt outat min syn på min egen storhet som fotograf. Dels beror det på att bildstölder på internet tycks funka likadant som cykelstölder i Uppsala -- det har ofta förvånansvärt lite med utseendet att göra. Och så är det för att alla coola kids gör så idag.
Man ju ifrågasätta vilket hinder lite text i ena hörnet verkligen är mot bildprogrammens kloningsverktyg. Inte särskilt mycket, alls. Men är det en sak jag lärt mig är det att man aldrig ska underskatta mänsklig lathet och okunnighet. Kan man hindra de värsta amatörklåparna från att låna är jag nöjd. Lite som mitt extra cykellås. Att sno min gamla cykel är fortfarande simpelt för den målmedvetne tjuven, men man hoppas ändå att de av ren lathet ska välja någon annan.
Kan detta vara vår, månntro?
Ett par (mobil)bilder från den strålande dagen. Alla möjliga saker har börjat blomma och när jag går med mamma som kastar ur sig växtnamn utan synbar ansträngning blir jag verkligen påmind om hur fruktansvärt dålig -- kass -- jag är på växter. I mina öron låter det mesta som bakterier eller infektioner.
Uppsala kryllade av människor idag. Värmen verkar locka fram alla möjliga människor som bestämt sig för att utnyttja finvädret till max utifall att det här skulle råka vara 2008 års ranson sommar. Mamma och jag var naturligtvis inte sämre. Större delen av dagen spenderades nere på stan, kravlöst och härligt. Vi åt lunch på en uteservering, shoppade och fikade i det gassande solskenet vid Fyrisån. På kvällen myste vi på min balkong med varsitt glas vin och tyckte att livet inte alls var särskilt tokigt.
Inredning: Sovalkov
Ta-dah! Inredningsbloggar lite för att uppfylla era önskemål... eller kanske eftersom det var det enda jag kunde komma på att blogga om just nu förutom det fina vädret, som tusentals personer innan mig redan bloggat till döds.
Här är en inblick i min sovalkov och precis så här städat ser det ut varje morgon fem minuter efter att jag lämnat sängen, mm-hm. Jag gillar verkligen fondväggen skarpt. Tidigare ägarinnan kallade den lila, men vid det laget hade jag redan bestämt mig för att den var rosa, så nu är den rosa. Juryns beslut kan inte överklagas.
Mister Cool.
Stockholm är fullt av spännande människor. Förutom de vanliga a-lagarna, fjååårtisarna, kändisarna och Östermalms-tanterna som ser ut att ha klivit direkt ur Tim Burtons fantasi såg mamma och jag en riktigt skön lirare vid Sergelgången igår:
En femton-sextonårig kille som släntrade förbi i på tok för stor vit kavaj och tighta vita jeans, med ett par härligt plastiga pilotbrillor á la Statoil prisgrupp 1 och håret en variant av misslyckad ankstjärt -- och en ovikt tusenlapp uppstickandes ur bröstfickan.
Fatta vilken stor dag det måste varit för honom när barnbidraget kom i måndags. Fatta vad han måste ha laddat för just den promenaden en onsdageftermiddag ner mot NK. Han är vart? Han är där! Han är Mister Cool...
Celebrity spotting i Stockholm.
Vem? Gunilla Pontén.
Var? PK-huset.
Detaljer: Helt svartklädd med antenn på hatten och gigantiska brillor, eskorterad av ett par assistenter slash bodyguards.
Kändis nr 2
Vem? Marie Göranzon (polischefen i Beck bl.a.).
Var? Utanför Sturegallerian.
Detaljer: Stod med stora solglajjor och pratade med en okänd man i solskenet, MYCKET upprörd av vad mamma och jag slöt oss till handlade om vad Lars Norén skrivit om hennes make Jan Malmsjö i sin nya bok. "Vidrigt alkoholiserad" var två ord vi roade snappade upp ur konversationen.
För övrigt var vädret underbart och jag har syndat lite. Och det känns utomordentligt bra.
Moderskeppet har landat.
Beyond klockrent.
Ny tv-box och hundratals nya kanaler -- men vid Guds-kanalen tog det stopp. En fråga som dyker upp är ju hur många tittare kanalen kan ha? Jag menar, även om Jesus hade Tele2 lär han ju ha avslutat sitt abonnemang för en sisådär två tusen år sedan. Förmodligen är det bara Gud på en powertrip. "Är man Gud ska man ha en egen tv-kanal."
Lite besviken är jag ändå över att jag som gudomlig och allt inte har access till den heliga kanalen. Jag ska skriva till Tele2 och klaga.
Poliser utanför fönstret!
Action på den annars så lugna gatan utanför mitt köksfönster! Av den lite slarviga, typiska amerikansk-polisserie-parkeringen att döma måste det vara något stort! Nu är jag ju ingen typisk nörd som kliver ut på gatan och kollar, nej, jag nöjer mig med att ståendes äta min middag vid fönstret med ögonen vitt uppspärrade för att inte missa en sekunds action.
Flera minuter stod de vid bilarna och pratade med en man som gestikulerade upp mot skogen, dit de sedan gick med två polisvovvar som verkar jätteglada över en skogspromenad. Nu springer de fram och tillbaka i backen här ovanför. Vad brukar polishundar leta efter? Påkörda rådjur? Rabiessmittade djur som rymt från en testklinik? Någon väldigt viktig persons borttappade vante? Tanter som gjort en felnavigering med rollatorn?
Förmodligen är det inget mer spännande än en påkörd katt. Men jag har ändå kameran redo, ifall Usama Bin Laden skulle knata ut ur skogen.
Meningen som fick mig att ge upp för kvällen.
Och varför har jag ändå en sådan bestämd känsla av att allt som följer denna mening kommer göra exakt motsatsen till att lösa problem?
Härligt, fantastiskt solsken!
Ett par timmar i solskenet på balkongen och jag kan överlycklig ana årets första fräknar på näsan. Vädret är obeskrivligt härligt med runt +17-18 grader i solen. Äntligen verkar växthuseffekten börja betala sig!
Förutom årets första fräknar är detta också dagen för årets första promenad med ballerinaskor och utan jacka. Vi märkte kanske själva att värmen kanske stigit oss lite åt våra vinterbleka huvuden när vi, instängda på Ekonomikum, började prata om att bada. Men å andra sidan är ju glädjen man tar ut i förskott den enda man kan vara riktigt säker på att få.
Besök.
Har just haft faster och kusin över på fika. Trevligt! Med reservation för vissa undantag älskar jag besökare, så jag uppmanar er att pallra er hit från norr, söder, öst, väst, yttre rymden och överallt ni håller hus. Förutom den uppenbara anledningen att jag finns här (Woho! Jag! Hurra!) blir Uppsala bara vackrare för varje dag som går. Dessutom får jag en anledning att baka. Det är en av nackdelarna med att bo ensam, man kan inte skylla uppätna onyttigheter på någon annan.
Härnäst blir det till att förtränga att årets första blåbärspaj står halvuppäten i kylskåpet och fokusera på det stora allvaret, skolarbetet. Jag har alltid sagt att jag tänker tjäna mina egna pengar och inte golddigga någon rik man, men jag börjar tänka om. Just nu har jag svårt att komma på några oöverkomliga nackdelar med att bli miljardärshustru och leva ett liv vars största ansträngning är att få manikyr.
Nu är det vår, sådetså.
Ida må ha vetorätt vad det gäller sommaren men Anna har åtminstone bestämt sig för att våren är här. Leggings och solbrillor på, fram med sommargarderoben och nu på eftermiddagen: fika på balkongen på mina nyinköpta balkongmöbler. Vad gör det då att man sitter i skuggan och att vinden viner så att kaffet kallnar inom någon minuter och trädkronorna susar? När det är vår sitter man på balkongen. Punkt.
Veckan har varit intensiv. Föreläsningar, laborationer, övningsuppgifter, duggor och fan och hans moster. Dagarna framöver blir dock skojigare med massor av besök. Först Emilie ikväll (?), kusin i morgon och mamma på tisdag. Bara det faktum att jag med gott samvete kan glömma skolan och städa gör mig lycklig på ett sätt som vissa skulle kalla patetiskt. Åh, dammsugaren, kom hit!
I want to believe.
Nya Arkiv X-filmen är solklart den kommande långfilm jag ser mest fram emot just nu, följd av Sex & the City-filmen. Sex år efter att serien slutade ska det bli grymt kul att se vad de hittar på med agenterna, särskilt eftersom 1) det utlovats mindre aliens till förmån för mer romantik och 2) filmen knappast kan bli sämre än den sista säsongen.
Premiären är 25 juli i sommar, fast naturligtvis släpar Sverige efter så först någon gång i augusti har den premiär här. Jag anar smärtsamma veckor fyllda av kamp mellan min nyfikenhet och min önskan till en komplett bioupplevelse med vad som kan vara sista filmen. Hör ni inget från mig på ett tag i sommar sitter jag förmodligen i karantän från internetsidor och förföriska nedladdningssajter.
Tidsbrist.
För det första fick jag VG (högsta betyg) på min individuella essä om "Lyxkonsumtionen som blev folklig" och följaktligen VG i hela grundkursen. För det andra har jag fått ett stipendium jag sökt, eller ja, jag tror åtminstone det. Alternativet är att någon gjort en insättning på mitt bankkonto märkt "Stipendium" för skojs skull. Hur som helst tackar jag och tar emot och vet bättre än att ifrågasätta bankens outgrundliga insättningar.
Vår vid Fyrisån.
Det finns en regel som säger att solsken alltid trumfar pluggande. Efter föreläsningen idag promenerade jag och tjejerna ner till Fyrisån, där vi käkade vårens första kulglass i solen och myste. Den sofistikerade mobilkameran *host host* åkte fram för att dokumentera härligheten så jag har något att se på tills våren bestämmer sig för att flytta in permanent.
Dagens Tankar 15/4 2008.
Varför kallas tur för "röta", när allt man möjligen naturligt kan associera till det är negativt?
Skickar Tele2 verkligen ut älgar och måsar till de gamla bredbandsleverantörerna? What a waste of good gosedjur.
När jag klickar i "Kontrollera inte stavning och grammatik automatiskt" är det mitt sätt att vänligt säga "fuck off" åt stavningskontrollen. Så varför, åh varför, envisas Word ändå att peta in gröna vågor under mina ord?
Dagens ord.
"Produktmomentkorrelationskoefficienten."
Sug på den.
Kolugn eller kolugn?
Begrunda denna skylt en stund. Skylten står invid en promenadväg i Mora och varje gång jag passerar den orsakar texten huvudbry. Ko-lugn eller kol-ugn? Inga kossor (varken oroliga eller lugna) eller kolugnar syns till i närheten, bara skog och en bit äng. Mellan kol och ugn syns något som kan vara ett bindestreck, men lika gärna en skada i träet. Att sätta upp en skylt med texten med "kolugn" är onekligen skumt. Men å andra sidan är inte kol-ugn överdrivet klockrent heller.
Vad står det egentligen?
Och avsett text - varför sätter man upp en sådan skylt?
Pimp my tekula.
Varför är det så förbjudet att vara tjejig? Jag fascineras av hur vissa kvinnor ivrigt pekar ut patriarkatet som förtryckare av kvinnor, och sedan själva har en förfärlig massa åsikter om vad man vi kvinnor får och inte får göra för att vara Riktiga Kvinnor. I mina ögon är inte ett skvatt bättre, snarare värre.
Det är först sedan ett par år jag insett att det faktiskt är okej att vara "tjejig". För varför skulle det inte vara det? Med glädje frossar jag nu i könsdiskriminerande rosa och kvinnoförnedrande glitter. Som mina favorit-tekulor med fejkdiamanter från Lisbeth Dahl -- helt underbara. Jag råkar nämligen tycka att kvinnokamp handlar om rätten att få vara som man vill vara -- rosaglittrig eller inte.
Söndagskänsla.
Det ryktas om att blogg.se kan stängas ner när som helst.
Det duggregnar.
Överallt är grått, grått, grått.
Och jag ska snart gå till skolan för att plugga.
Och ni har inte hört det värsta än. Det gör ingenting. Det gör ingenting att behöva masa sig till platsen som borde vara förbjuden mark under den heliga helgen. Det känns faktiskt bra, till och med, och jag funderar stilla för mig själv om det är ett tecken på att man börjar bli vuxen eller bara tråkig. Hönan och ägget, hönan och ägget...
Periskop.
I trädgården vid huset min mormor och morfar förut bodde i fanns ett solur. Soluret stod på en grund av murade tegelstenar som såg precis ut som en skorsten, och illvillig som bara en femåring kan vara berättade jag för grannpojken att det fanns ett hus begravt under gräsmattan. Han svalde mina ord med hull och hår, och så vitt jag vet tror han fortfarande att det finns ett hus där, med bara skorstenen ovan jord.
De här lustiga tvillingperiskopen står på vägen till skolan. Nu ska jag bara hitta ett barn att lura att det finns en strandad u-båt under cykelvägen.
Det duggar duggor.
Duggan är studentens vän. En dugga är ett litet deltest för att samla på sig poäng man får tillgogräkna sig på Den Stora Tentan. Under statistik-kursen har vi sammanlagt sex duggor som kan ge 0.5 poäng var, alltså 3 poäng totalt. Och inför en mardrömstenta som den i statistik, med över hälften underkända, lovar jag att man tar alla poäng man får.
Just nu är jag barnsligt glad över att under förmiddagen ha klarat den första duggan. Det känns som en liten seger mot den stora onda, statistiken. Det jag blir förbannad över med kursen är att det svåra inte ligger i uträkningarna, utan att det framställs som svårt och krånglas till.
En timme av gårdagens lektion tillbringades med att med olika tecken och färger(!) förklara uträkningen av medelvärde. En timme. Tydligen går det inte på universitetsnivå att säga "summan av alla observationer dividerat med antalet observationer". Det skulle ju kunna innebära -- jag vet inte, att folk förstår?
Celebrity spotting i Uppsala.
Ni vet hur det är ibland när man åker till Stockholm och vart man än vänder sig tycks det stå hel- och halvkändisar av varierande placering i alfabetet? Precis samma sak är det i Uppsala. Fast tvärtom.
Igår skrapade jag i alla fall ihop till en kändis. Från TV3:s Sjukhuset såg jag överläkaren på akuten, Urban tror jag, väntandes på någon i en Volvo på Sysslomansgatan. Det låter kanske inte så häftigt men jag antar att det är en sådan sak man måste vara där för att uppleva.
Den enda andra kändisen jag lyckats se i Uppsala är förresten ambulansföraren Janne, också från Sjukhuset. Det var på Ikea här i stan. Jag vet inte vad det säger mest om -- Uppsalas kändisutbud eller mitt tv-tittande?
Pubrunda med marsmänniskor.
Skrivet igår kväll/natt när blogg.se strejkade:
Nyss hemkommen från kvällens pubrunda! Före detta nollningsgrupp Mars gjorde Uppsala osäkert när vi vandrade från nationspub till nationspub under kvällen. Som traditionen bjuder ska alla nationer avverkas, och huj vad det gick undan! 13 pubar på fyra timmar, inte illa. Eller ja, vi missade ju Norrlands p.g.a. platsbrist, men ärligt talat räckte rätt bra med de övriga 12.
Nu värker både ben och fötter efter en kväll i ett par skor som uppenbarligen inte designats med syftet att gå runt i. Lågklackade till råga på allt elände! Det här var tamejtusan sista gången jag gick ut i sensible shoes. Ska det göra så här ont kan man ju lika gärna vara snygg -- och lång! -- på vägen dit.
---
Nu: föreläsning. Troligen med ett något decimerat antal deltagare.
Doktorn kan komma!
Jag tänker:
- En till två medhjälpare.
- En säck av lämplig storlek.
- En flaska eter och en trasa.
- En bil med rymlig baklucka.Någon som är med mig?
Ulka med Ulker.
Och visst, nöden är laglös och i princip anything goes när blodsockret dippar. Men "Ulker"? Vill jag verkligen utsätta min kropp för något som heter "Ulker"?
Skitväder.
(Och sluta genast upp med det där skadeglada skrattet, mamma och pappa. Ja, jag kan höra er på andra sidan skärmen).
Numbers and figures.
Pulling the puzzles apart.
Questions of science, science and progress
Don't speak as loud as my heart.
-- The Scientist, Coldplay
Någonstans anar jag att Coldplays tanke bakom denna låt inte var en Statistik-kurs för blivande ekonomer, men jag ska säga er, när man suttit böjd i timtal över diagram och tabeller tills rygg och huvud värker ikapp hugger man varje halmstrå av igenkänning i omvärlden.
Statistik A -- denna brutala kurs vars rykte sträcker sig långt utanför Ekonomikum. Jag hörde skräckhistorier långt innan programstart. "Omtenta" är ett ord som förekommer ofta och sammanfattar kursen rätt bra. Vad ska jag säga? Det är väl inte raketforskning-svårt, men det är mycket och framför allt: tidskrävande som attan.
Morgondagens ledighet erbjuder dock en chans att komma i fas. Jag har tvättid klockan 8, vilket så här i efterhand inte framstår som ett av mina mest genomtänkta beslut, men jag tror jag tänkte något om att Komma Igång I Tid. Hjärnan är verkligen lustig ibland.
Dagens Tankar 8/4 2008
- Varför sitter det en spärr i områdets postlåda som omöjliggör instoppandet av allt som är mer än 1 millimeter tjockt?
- Släpper de bara in folk som ser mupp ut på Stureplan? Kolla bara mingelbilderna på t.ex. finest.se. Jag är osäker på krogarnas inträdeskrav, men de måste ha något att göra med en viss procenthalt silikon, eller möjligen restylane. Bombsäkert.
- Vad hände med funktionen "Ta bort blogg"? Inte för att jag har någon sådan önskan, gud nej, men någonstans måste den ju ha tatt vägen...?
- Pengar ger inte lycka - ingen som säger det kan någonsin ha varit student. Nästa gång någon kastar upp den klyschan ska jag be dem skänka sina pengar till mig istället omdenuintespelarnånroll.
Nu ska jag med tankekraft försöka frammana tre klöver
på min oskrapade Trisslott.
Statistik for dummies.
Ur instruktionshäftet till universitetets Statistik-program:
När Du sätter dig vid datorn befinner Du Dig vid det s.k. skrivbordet. Härifrån kan du nu aktivera olika program. Programmen aktiveras antingen genom att använda musen eller med olika tangentkombinationer. I denna instruktion kommer vi utgå från att vi använder musen. Med musen kan du peka på olika saker med hjälp av pilen. Tre begrepp som förknippas med musen:
1. Klicka (click): trycka på den vänstra knappen på musen en gång. Används för att markera eller placera sig.
2. Dubbelklicka (double click): trycka två gånger i snabb följd på den vänstra knappen på musen. Används för att aktivera en funktion eller ett program.
3. Dra (drag): trycka ner vänstra knappen på musen och hålla den nertryckt samtidigt som Du förflyttar musen. Används för att markera eller flytta ett helt stycke.
Och innan man sätter sig på toaletten öppnar man toalettlocket.
Naturens varningsfärg.
Rött är naturens varningsfärg. Farliga djur, blod, varulvsögon, stoppljus, ett tecken på att man varit i solen för länge. Och nu när det är dags att tackla nästa vecka känns det som att jag behöver lite farlighet. Av ingen speciell och många små anledningar, som har mest med skolan att göra. Men jag råkar veta att röda naglar är ett utmärkt vapen mot krångliga inlämningsuppgifter och virriga föreläsningar.
Snart kommer Emilie hit som en nästan-överraskning, det vill säga hennes besök är planerat men det bestämdes så sent att det nästan klassas som överraskning ändå. Jag ska hälla i henne champagne-te och prata livets mysterier. Undrar hur världen vore utan vänner och rött nagellack?
Bring it on.
Jag sitter böjd över statistikböckerna, djupt inbegripen i arbetet med att dechiffrera senaste föreläsningsanteckningarna. Precis då börjar de höras -- de omisskännliga dunk-dunk-dunk ljuden genom taket. Bingo, Britney-grannen har vaknat.
Mitt hus är sinnebilden av ett lugnt bostadsrättshus, sällan hörs något alls från grannar och än mer sällan musik. Men varje gång det hörs musik är det från samma lägenhet -- Britney-grannens. Alltid. Samma. Jävla. Britney. Låtar. På. Repeat. I skrivande stund har konserten pågått non stop i två timmar och jag är mer än beredd att klampa upp och ge dem en stor, härlig Piece of Me.
Sedan en halvtimme tillbaka eller så har Britney dessutom bakgrundskomp i form av oregelbundna spikljud från en diffus plats i huset. Jag tror jag ska börja tugga fradga när som helst. Tror de att de kan jävlas med mig, va? Well, vad grannarna inte vet är att pappa lämnat hammaren kvar och att jag inte ens är i närheten av att ha undersökt nya högtalarsystemets maxvolym. You want a war? You got a war.
Zorns gammeldass.
Var Zorn bodde kan inte ha gått någon Morabo förbi.
Var Zorns gammelgård ligger vet de flesta också om.
Men jag är villig att slå vad om att ni inte visste var den stora konstnären uträttade sina behov...?
Lite sommar, åtminstone i garderoben.
Premiärfrukost på balkongen idag i solskenet. Wünderbart. Pappa har styrt kosan norrut igen och kvar är jag i en lägenhet full med mattludd. Lägenheten blir bara finare och finare, bilder kommer. Statistikplugg har fått stå tillbaka för allt inredande de senaste dagarna, så jag booorde verkligen... men bara att baxa upp bokjäveln på skrivbordet kräver vilopaus efteråt. Bokbild kommer också, ifall någon misstänker överdrift. Fucking huge.
Så istället för att trötta ut mig med tyngdlitteraturlyftning bränner jag energi genom att hitta alternativa sysselsättningar, som att ta fram de färgglada sommarkläderna och stuva undan tjocka vinterkläder. Nu när det är gjort tänkte jag leta rätt på den där ettriga lilla Ida och ge henne en spark där bak, så att det blir sommar som på min kjol ovan.
Gamla ordspråk rostar aldrig.
Idag tappade jag en favorithandske.
Ett par timmar senare vann jag en kupévärmare.
Hur är det man säger -- när livet stänger en dörr öppnar det ett fönster...?
Ursäkta röran. Jag bygger om.
Fast inte i bloggen den här gången utan i lägenheten. IRL, som ungdomarna kallar det. Lägenheten har drabbats av en lätt släng kaos, men ur kaoset föddes ju världen och allt det där. Efter en hel dags flängande än hit, än dit är jag just nu så trött att ögonen tittar i kors och det hjälper inte hur gärna jag vill klämma fram ett högkvalitativt blogginlägg som ni kan roa er med i morgon (idag... whatever). För det är vad ni kommer att få lov att göra. Skola mellan 10-15 och därefter äventyr på stan. Likt en förälder med dåligt samvete kommer jag dock att kompensera er längre fram, troligen med en överdos bilder.
Snart kommer tomten!
Idag kommer pappa ner till Uppsala ett par dagar. Han kommer med kunskap om livets stora mysterier, så som hur man borrar i betongväggar och stympar för långa skoställ, och med bilen proppfull av saker. Tro mig när jag säger att det blir lilla julafton. Nej, stryk det, stora julafton. Matta, tv-bänk, tv, hyllor, högtalare, skrivbordsstol, hatthylla -- jag ryser!
Räkna med att besöket kommer gagna er läsare i form av massor med inredningsbilder. Dessutom vankas besök på Ikea med omnejd för inhandling av bland annat balkonginredning, nu när bil finns att tillgå. Innan julfirandet kan börja ska jag dock pallra mig till skolan (vilket kan jämföras med den tråkiga diskningen innan paketöppningen) för att lyssna på hur man gör krånglar till något i grunden jättesimpelt för att det inte går an att undervisa något alla begriper på universitetsnivå. Eller Statistik som kursen heter.
Våga andas tre små bokstäver & jag svarar INTE för konsekvenserna.
Ny bloggdesign: Ta-dah!
- Hej, jag heter Bloggdesign och jag är ny här.
- Hej Bloggdesign.
Trots pågående arbete med vissa delar väljer jag ändå att lägga upp den nya designen och göra ändringar fortlöpande. Det blir bäst så, annars kommer ni få vänta tills den yttersta dagen och mer innan jag blir helt nöjd. En blogg är som ett hus, det blir aldrig färdigt och som glad amatör får man spika sig i händerna några gånger och såga av ett par extremiteter innan allt sitter hyfsat där det ska.
Enligt mina tester ska bloggen funka i Internet Explorer och Netscape. Ni med annan webbläsare får gärna höra av er om ni bara ser pytt-i-panna på skärmen. Inte för att jag kommer kunna göra något åt det, men det kan ju kännas skönt att prata om problemen.
Phew. Nu ska stackars hjärnan vattnas med kaffe och min uppmärksamhet riktas mot den gravt försummade Statistik-boken. Återkommer senare under dagen.
Vår i Uppsala!
Solsken är som knark för mig. Jag blir hög direkt, feeling no pain liksom. Nu vill jag ha utslagna björkar och vår! Fast med tanke på att det bara är april och den första dessutom, skulle det inte förvåna mig om alltsammans var ett aprilskämt från vädret och jag kommer vakna till ett snövitt Uppsala i morgon. Men det var kul så länge det varade.
In the absence of blogg.
Åh, så skönt det varit att blogg.se inte fungerat på tre dygn! Så mycket man får gjort utan den ettriga bloggen som pockar på ens uppmärksamhet.
Utan bloggen har jag tagit upp joggandet på allvar och funderar på att skaffa gymkort. Jag har rensat hela garderoben och börjat måla om i lägenheten. Jag har varit på flera dejter och har, utan bloggen, kunnat ägna massor av tid åt det svåra valet om vilken superhet, charmig miljardär jag ska gifta mig med.
Ni gick inte ens på det va? Som alla andra fån har jag suttit inne på blogg.se och gått på varje löfte om "när som helst kör vi igång" följt av 12 timmars inaktivitet. Mitt liv har bestått av att gå på ett par föreläsningar, köpa en blytung statistikbok, dänga statistikboken i väggen och försöka logga in på blogg.se om och om igen som den nörd jag är.
Men absence makes the heart grow fonder ju och nu kör vi igen, insch blogg.se. Ny bloggdesign. Jag har lovat. Och jag tänker leverera.
