Så var det FF här hemma, då föräldrarna glatt vinkade a sayonara i eftermiddags och åkte ner till underteckads lägenhet i Uppsala för att semestra på obestämd tid. Kanske beror det på att jag jobbar 50-timmarsveckor, för att jag levt FF de senaste sex månaderna eller bara för att jag inte längre befinner mig i en ålder som slutar på -ton, men konceptet FF känns inte alls lika spännande som det en gång gjorde. Ålderstecken, månne? Den enda sak jag planerat hittills är att spela Bruce Springsteen på obscen ljudnivå mitt i natten, mest för att något ska man ju göra.

Vänta, en sak till ska jag göra -- bedriva katt-bootcamp. Jag har ett utmärkt track record vad det gäller att banta katt, och en vecka i mitt styre borde vara mer än nog för att förvandla vår älskade Skogaholmslimpa till en liten smärt kanellängd.

Ja, definitivt ålderstecken.

Eftersom jag just nu befinner mig i ännu en sådan där work hard, play hard-period, tänkte jag dela med mig av några sidor jag brukar frekventera och som möjligen skulle kunna underhålla även några av er, mina läsare.

Birthday.se. Verktyget Gud sände mänskligheten med syftet att en gång för alla ge oss svar på frågan "Hur gammal är...". Lurker som jag är tillber jag sidan slaviskt.

Photoshop Disasters. Som namnet antyder -- riktigt, hysteriskt, ofattbart dåliga Photoshop-ningar. Och tro inte att det är Görel och Sven på Gran Canaria -05 som misslyckats med att trolla bort dubbelhakor och tyska turister i bakgrunden på stranden, nä, vi snackar reklamer från världens största företag, presidentkampanjer och dvd-omslag. Hysteriskt underhållande.¨

Bloggkommentatorerna. En blogg om andra bloggar. Bra, roligt skriven och ett sätt att hänga med i bloggvärlden utan att faktiskt läsa (och genom sitt besök sponsra ägarnas nästa latte/ögonfransförlängning/Gucci-väska) de stora bloggarna.

Vad är grejen? Kul läsning om vad som är grejen med olika fenomen, t.ex. biopopcorn och gubbar med bluetooth. Särskilt de äldre inläggen är riktigt bra.

Arga Lappen. Inte, som en vän missförstod, en upprörd same med internetuppkoppling, utan lappar av den typen som lämnas för att upplysa grannen om stundande avrättning ifall luddfiltret inte rensas pronto.

Gröna Lunds Snusk. Okej, de flesta som har åkt Blå Tåget (aka "Spöktåget") på Grönan har inte undgåtts av att det finns ett par... eh.... mindre barntillåtna figurer utanför. För att använda ett underskattat uttryck: en piss i Mississippi.

Och mina midsommarplaner då? Ja, vad skulle ni gissa att en ung, 21-årig tjej i hjärtat av Dalarna gör en midsommarafton? Arbetar ett 14-timmars dubbelpass, jajemensan, rätt gissat. För ovanlighetens skull frångår jag dock mina principer och försöker se det från den ljusa sidan. Vad jag mer specifikt ser är obegränsat med midsommarmat; tillgång till två jordgubbstårtor plus fem liter jordgubbar; instruktioner om att inte stressa eller göra "onödiga" saker eftersom man ska ta det lugnt på högtider samtidigt som jag får dubbel lön och kan gnälla för omgivningen hur synd det är om mig som jobbar hela dagen. Hmm. Det går kanske att leva med.

Ha nu en riktigt fin och trevlig midsommarafton allihop, vad ni nu tar er för och vilka äventyr ni än ger er ut på. Och tänk på mig som måste jobba.

Vi fortsätter på den redan inslagna vägen med lite inredningsbilder från lägenheten. Betrakta det för all del som en muta, för det är precis vad det är. Inte helt olikt hur en mamma lugnar sitt barn genom att sticka till det en klubba säger jag "här får ni mitt badrum att titta på medan jag arbetar och försummar bloggen." Sug på den.

 

1. Badrummet sett genom dörröppningen.

... och er bloggerska ville vara med på ett hörn också. Till de av er som höjer ett funderingens ögonbryn över den awmajgadsåtöntiga segergesten, kan jag säga att det i bildserien finns cirka 10 foton till med mina misslyckade försök att illustrera en vinkning. Tro mig eller ej, men detta var den minst idiotiska gesten av allihop. Ja, det är sant. Victory, yea-ah.

• Är det bara jag som finner något underligt tillfredställande i att dra bort skyddsplast? Sådan som sitter på nya displayer och så, ni vet... Någon?
• Finns det något system i hur man bara ibland ombeds fylla i mystiska verifieringskoder för att lämna kommentarer på blogg.se?
• "Kvinnor som gillar Sex & the City förtjänar max halva männens lön". Ja du, Hans Wiklund, du har förstås helt rätt. Hur korkad får man bli när man ser en film om fyra kvinnors liv i New York istället för att, som du ger exempel på, se djupt filosofiska och utvecklande filmer som Hulken? Suck.

Nej. Nej, jag tycker inte om förändringar. Jag är ett kontrollfreak ut i mina vassa fingerspetsar; jag lägger omsorgsfullt ner åtskilliga mängder tid på att upprätthålla illusionen av att jag sitter vid spakarna och har kontroll över vad som händer och sker runtom mig. Någonstans inuti anar jag att det inte är så, men det betyder ju inte på något vis att jag måste erkänna det. Inte på något vis.

---

Övriga nyheter:
Det blev VG på statistiktentan och kursen. 57 av 60 poäng. För ovanlighetens skull är jag både stolt och lite imponerad av mig själv.
Jag har officiellt utsett gladiatorsandalerna till fulaste modepåhitt sommaren 2008. Om någon vill hjälpa mig att straffa Elin Kling har ni min mailadress i spalten till höger, hör av er så planerar vi något. Jag är förstås inte helt säker på att det var hon som smittade ner Sverige med just denna dumhet, men när något som detta dyker upp måste hon ha haft något med det att göra och dessutom har den bruden tillräckligt på sitt samvete ändå.

Nu så. Tittar ut i hallen på de packade väskorna, fullproppade blågula Ikea-kassarna, tvättpåsen... Ready for take off. När som helst kan morföräldrarna dyka upp utanför med bil och förberedda fikakorgar inför färden till Mora. Min tacksamhet över att de skjutsar upp mig till Dalarna vet inga gränser. Jag tittar ut över packningsröran och vet med säkerhet att det aldrig, aldrig gått via SJ. Någonsin. Tanken på det får min bävan inför momentet att knöka in mitt liv i morfars S60 att minska en aning. Allt går utom riktigt små barn.

Inser just att sommaren har inte avhandlats i någon större utsträckning här på bloggen. Det som händer nu är att jag för cirka två månader lämnar Uppsalalivet (hence the packning), min lägenhet och min röda älskade cykel och återvänder till föräldrarna i Mora för att arbeta heltid under åtta veckor. Känslorna är blandade. Å ena sidan kommer jag sakna Uppsala, vännerna, studentlivet. Å andra sidan är Mora, åtminstone så länge mina föräldrar bor där, ett slags hemma och det ska bli skönt med tryggheten det innebär. Dessutom -- och det som gör mig allra mest förväntansfull och glad -- befinner sig oväntat många av mina vänner i stan under sommaren. Några av mina favoritpersoner i hela världen, rentav.

Nu ska jag säga några avskedsord till lägenheten, dubbelkolla att INGEN REKLAM, TACK!-skylten jag tejpade upp igår faktiskt sitter på mitt postfack och ingen annans, hälla ut ouppäten filmjölk, dra ur alla elkontakter jag kommer åt och ge mig av 28 mil norrut. Hörs där.

You and me better laugh in twenty years from now with some perspective skrev jag i min dagbok sommaren 2005, ord upphittade i Anna Ternheims Better be. Sent igår kväll letade jag fram den, dagboken alltså, och gjorde en tidsresa genom de senaste fem åren i mitt liv, från första året på gymnasiet till studenten och au pair-tiden i England.

Jag är inte bra på att upprätthålla dagboksskrivande, verkligen inte, för även om jag skriver snabbt för hand tänker jag snabbare (och hinner därmed tänka igenom vad det är jag faktiskt skriver, inte bra) och dessutom känns det som något fundamentalt fel och lätt självdestruktivt i att föreviga tankar man inte vill att någon ska läsa på papper, där de just kan läsas av vem som helst.

Medan jag läser skrattar jag, återupplever, minns episoder som var så stora då att jag aldrig trodde jag skulle glömma dem men som nu inte verkar särskilt stora alls. Om jag minns högstadietiden som uteslutande jobbig, tänker jag på gymnasietiden som en bra tid. Klassen var bra, jag trivdes med mina vänner, trivdes på skolan och även om vi hade några riktiga stolpskott till lärare (det finns saker skulle ni inte tro om jag berättade), fanns det också de jag inte glömmer av positiva skäl. Samtidigt påminns jag om att gymnasietiden också var turbulent och jäklarns stressig -- inlämningar, prov, komplicerade relationer, lärare, betygstress, invecklade skolintriger, strider i motvind mot tröga rektorer och äcklig skolmat.

Tjugo år har inte passerat än (gud, då kommer jag vara 38 år), men efter tre år har ett visst perspektiv ändå infunnit sig. Det har gått två år sedan studenten och det känns. Jag är på många sätt någon annan, lite bättre kan man ju hoppas; glad åt den tid som gått men alldeles för nöjd med var jag är för att längta tillbaka på riktigt. Däremot vet jag att det någonstans hemma ligger ett par timmars rörlig film från studentveckan och en av de första sakerna jag ska göra när jag kommer hem till Mora är att rota fram skivan. Minnen, minnen.

Förhållandet blogglust-tid är väldigt ojämställt just nu. Jag har en massamassa saker och bilder att skriva om, utan att ha tiden att faktiskt göra det. Här kanske de som är lagda åt det logiska hållet påpekar att det är just för att jag ägnar min tid åt att hitta på just dessa saker som jag inte hinner blogga. Och de har helt rätt.

Nu bär det alldeles strax av in till den stora hufvudstaden för ett besök på Gröna Lund. Vi har räknat ut att vi kommer slippa köa överallt, eftersom det ju är Stor Jätteviktig Fotbollsmatch på tv ikväll, vilket torde distrahera en rätt stor del av befolkningen. Dessutom regnar det just nu, men det pratar vi inte om. Fan, nu måste jag kuta iväg. Har ni tråkigt i min frånvaro kan ni ju roa er med att korrekturläsa och rätta detta blogginlägg, något jag själv inte hunnit. Mot Fritt Fall!

Världen behöver förmodligen inte ett blogginlägg till som handlar om hur varmt det är. Därför borde jag inte skriva om att termometern i köksfönstret visar +42 grader i solen, att tankar känns som något onödigt ansträngande och att jag håller på att långsamt smälta. Jag är ledsen, men det är helt enkelt too damn varmt för att skriva om något annat.

Hallelujah därför för min kompis förslag att åka ut till hennes poolförsedda föräldrahem. Enbart ordet  "pool" fick mig att packa väskan, och tillägget "26 grader i vattnet" var faktiskt helt onödigt, liksom löftet om grillning. *lycklig suck* På återskrivande.