Glad midsommar everyone.
Och mina midsommarplaner då? Ja, vad skulle ni gissa att en ung, 21-årig tjej i hjärtat av Dalarna gör en midsommarafton? Arbetar ett 14-timmars dubbelpass, jajemensan, rätt gissat. För ovanlighetens skull frångår jag dock mina principer och försöker se det från den ljusa sidan. Vad jag mer specifikt ser är obegränsat med midsommarmat; tillgång till två jordgubbstårtor plus fem liter jordgubbar; instruktioner om att inte stressa eller göra "onödiga" saker eftersom man ska ta det lugnt på högtider samtidigt som jag får dubbel lön och kan gnälla för omgivningen hur synd det är om mig som jobbar hela dagen. Hmm. Det går kanske att leva med.
Ha nu en riktigt fin och trevlig midsommarafton allihop, vad ni nu tar er för och vilka äventyr ni än ger er ut på. Och tänk på mig som måste jobba.
Koackackack, koackackack.
Eller... vänta nu här. Firar man förresten ens midsommar i storstäderna? Jag är uppväxt med egenhändigt bundna kransar av midsommarblomster, ringdans och manuell majstångsresning vid bystugan till komp av fiolgnid från folkdräktsklädda spelmän. Jepp, så überidylliskt att Sverige-vykorten framstår som otraditionella. Nu var det visserligen många somrar sedan jag deltog i ett så ultratraditionellt firande, men jag lovar er, det pågår överallt i byarna här uppe i Dalarna och överträffar varje fördom ni någonsin haft.
Men för tusan -- jag har inte tänkt på det förrän nu, men vad gör andra människor ute i landet och storstäderna som inte knatar runt i knätofsar till vardags eller har majstänger i varje trevägskorsning? Stockholm till exempel, vad gör man där -- tar några varv Små grodorna runt Sturesvampen och fortsätter med Morsgrisar är vi allihopa på White Room?
Förändringar, förändringar.
"Change. We don't like it. We fear it. But we can't stop it from coming. We either adapt to change, or we get left behind.
It hurts to grow. Anybody who tells you it doesn't is lying. But here's the truth: sometimes the more things change, the more they stay the same. And sometimes, oh sometimes, change is good. Sometimes change... is everything."
-- Grey's Anatomy, S04E01
Nej. Nej, jag tycker inte om förändringar. Jag är ett kontrollfreak ut i mina vassa fingerspetsar; jag lägger omsorgsfullt ner åtskilliga mängder tid på att upprätthålla illusionen av att jag sitter vid spakarna och har kontroll över vad som händer och sker runtom mig. Någonstans inuti anar jag att det inte är så, men det betyder ju inte på något vis att jag måste erkänna det. Inte på något vis.
---
Övriga nyheter:
Det blev VG på statistiktentan och kursen. 57 av 60 poäng. För ovanlighetens skull är jag både stolt och lite imponerad av mig själv.
Jag har officiellt utsett gladiatorsandalerna till fulaste modepåhitt sommaren 2008. Om någon vill hjälpa mig att straffa Elin Kling har ni min mailadress i spalten till höger, hör av er så planerar vi något. Jag är förstås inte helt säker på att det var hon som smittade ner Sverige med just denna dumhet, men när något som detta dyker upp måste hon ha haft något med det att göra och dessutom har den bruden tillräckligt på sitt samvete ändå.
Hejdå Uppsala.
Nu så. Tittar ut i hallen på de packade väskorna, fullproppade blågula Ikea-kassarna, tvättpåsen... Ready for take off. När som helst kan morföräldrarna dyka upp utanför med bil och förberedda fikakorgar inför färden till Mora. Min tacksamhet över att de skjutsar upp mig till Dalarna vet inga gränser. Jag tittar ut över packningsröran och vet med säkerhet att det aldrig, aldrig gått via SJ. Någonsin. Tanken på det får min bävan inför momentet att knöka in mitt liv i morfars S60 att minska en aning. Allt går utom riktigt små barn.
Inser just att sommaren har inte avhandlats i någon större utsträckning här på bloggen. Det som händer nu är att jag för cirka två månader lämnar Uppsalalivet (hence the packning), min lägenhet och min röda älskade cykel och återvänder till föräldrarna i Mora för att arbeta heltid under åtta veckor. Känslorna är blandade. Å ena sidan kommer jag sakna Uppsala, vännerna, studentlivet. Å andra sidan är Mora, åtminstone så länge mina föräldrar bor där, ett slags hemma och det ska bli skönt med tryggheten det innebär. Dessutom -- och det som gör mig allra mest förväntansfull och glad -- befinner sig oväntat många av mina vänner i stan under sommaren. Några av mina favoritpersoner i hela världen, rentav.
Nu ska jag säga några avskedsord till lägenheten, dubbelkolla att INGEN REKLAM, TACK!-skylten jag tejpade upp igår faktiskt sitter på mitt postfack och ingen annans, hälla ut ouppäten filmjölk, dra ur alla elkontakter jag kommer åt och ge mig av 28 mil norrut. Hörs där.
Gröna Lund II.
Riktigt fin kväll på Grönan igår med tjejerna. Som vi slugt förutspått var det rätt folktomt bland attraktionerna -- tack fotbollen för det -- vilket minimerade kötiden och därmed också möjligheten att tänka igenom beslutet att kliva på vissa attraktioner. Men släpp ner mig på ett nöjesfält och jag blir barnsligt, skuttigt förtjust. Extreme förblir min absoluta favorit, den kittlar så härligt i magen, och Fritt fall den jag gillar minst. Människan är inte skapad för att falla fritt genom luften, så är det bara.
Idag spenderade vi dagen shoppande i hufvudstaden, vilket låter lite missvisande eftersom lunch och fika faktiskt var det enda som inhandlades. Det ihärdiga regnet gjorde sitt för att sänka shoppinghumöret. De obligatoriska kändisarna kunde vi glatt pricka av -- Iprenmannen in flesh vandrandes vid Skanstull och ett välbekant SVT-nyhetsankare vi diffust kände igen som "Marianne" inne på NK:s kafé.
Och en lite häftig grej: när vi klev av Djurgårdsfärjan vid tio-tiden igår och gick mot tunnelbanan hördes ett jubel över hela Stockholm. Då förstod vi att Sverige gjort mål.
Gröna Lund.
Förhållandet blogglust-tid är väldigt ojämställt just nu. Jag har en massamassa saker och bilder att skriva om, utan att ha tiden att faktiskt göra det. Här kanske de som är lagda åt det logiska hållet påpekar att det är just för att jag ägnar min tid åt att hitta på just dessa saker som jag inte hinner blogga. Och de har helt rätt.
Nu bär det alldeles strax av in till den stora hufvudstaden för ett besök på Gröna Lund. Vi har räknat ut att vi kommer slippa köa överallt, eftersom det ju är Stor Jätteviktig Fotbollsmatch på tv ikväll, vilket torde distrahera en rätt stor del av befolkningen. Dessutom regnar det just nu, men det pratar vi inte om. Fan, nu måste jag kuta iväg. Har ni tråkigt i min frånvaro kan ni ju roa er med att korrekturläsa och rätta detta blogginlägg, något jag själv inte hunnit. Mot Fritt Fall!
Mer sommarkänsla.
För att hantera den svåra tentaångesten i tisdags kväll packade vännerna in sig i min kompis bil och åkte ut till en badplats en bit utanför Uppsala, Fjällnora. Där avverkade vi årets första dopp i sjön, som var förvånansvärt varm. Mitt ute i sjön hade någon parkerat en flotte med hoppställning där killarna förstås skulle showa off med diverse Jackass-stunts från den rangliga träställningen, medan vi tjejer betraktade föreställningen på avstånd med lätt skeptiska men roade miner.
Om vattnet var varmt kunde detsamma inte sägas om luften när solen gått ner. Allas läppar skiftade lite i blålila när vi huttrande åt bullar och muffins på stranden efteråt. På väg in till Uppsala vred vi upp värmen i bilen på fullt blås och +30 grader. Med andra ord var allt precis som det ska vara när det är äkta svensk sommar.
PS. Där ser du Emilie -- där fick du en riktig sjö!
Smälter bort.
Världen behöver förmodligen inte ett blogginlägg till som handlar om hur varmt det är. Därför borde jag inte skriva om att termometern i köksfönstret visar +42 grader i solen, att tankar känns som något onödigt ansträngande och att jag håller på att långsamt smälta. Jag är ledsen, men det är helt enkelt too damn varmt för att skriva om något annat.
Hallelujah därför för min kompis förslag att åka ut till hennes poolförsedda föräldrahem. Enbart ordet "pool" fick mig att packa väskan, och tillägget "26 grader i vattnet" var faktiskt helt onödigt, liksom löftet om grillning. *lycklig suck* På återskrivande.
Sommarlov och ja, jag lever.
Tenta - check! och jag skulle vilja säga att det är obeskrivligt skönt, men tyvärr verkar tre månaders statistikångest inte vara något min hjärna är beredd att släppa på en eftermiddag. Tentan höll på mellan 14-19 igår och cirka en timme senare (hem-äta-klädbyte-smink-iväg) var det utgång på Snerikes nation, extraöppet eftersom det var tentadag. Vi var rätt apatiska hela bunten. Mentalt utmattade. Ett fåtal kaxiga, några försiktigt hoppfulla, andra började planera uppladdningen inför omtentan i augusti.
Själv kollade jag, efter insikten att tre veckors väntan på resultatet är alldeles för mycket tid för analyser och oro, upp de preliminära lösningarna på nätet. Och jag kommer inte behöva fylla resväskan med Statistics for Business and Economics när jag åker till Mora om någon vecka. G utan tvekan. Kanske VG. Men för den absolut första gången i mitt liv skulle jag glädjas åt ett G.
Nej, än har jag inte insett att den är över, ekonomprogrammets värsta kurs. Insikten kommer i korta, ljuvliga stunder som får mig att le lite fånigt, men mest känns det tomt. Fast bra. Och för första gången på månader kan jag ha en dag då jag gör absolut ingenting. Vandra runt i lägenheten, äta lite vindruvor, sitta på balkongen, läsa en bok. Och jag älskar det.
Note to världen.
NY, irl? OMG.
Holy crap. Jag ska till en plats jag under flera års tid intalat mig själv inte existerar i verkligheten, som en slags försäkring mot att gå bananas av avundsjuka och råka döda någon som faktiskt varit där. Med rasande fart börjar jag få slut på ställen på kroppen att nypa. Holy fucking crap.
När sommaren kommer.
Kan man annat än älska dagar som kan illustreras med bilder som den ovan? Solsken, sommarvärme, sittandes på balkongen med en klase vindruvor och hoppet att det här är sommaren som kommer gå till historien som den då jag blev pepparkaksgumma (fast naturligtvis på det där charmigt, oansträngda solbruna sättet och inte irländskt rödflammig eller jaffa-orange). Och man lyckas för en stund glömma den shitload av måste-saker som ligger på hög bara på armlängds avstånd. För stunden är livets största dilemma ifall man ska gå in och hämta en isbit att kyla ner sig med, eller om det ligger någon sneaky granne på lur och man inom en vecka kommer se sig själv på YouTube's Most Viewed-lista under rubriken "Swedish chick rubbing her body with an ice cube".
Last föreläsning of the rest of statistikkursen.
Under föreläsningen delades det ut kursutvärderingar, där de bland annat ville veta vad vi tyckte om kursen. Eftersom "Bara skit" inte fanns med bland svarsalternativen kryssade jag i "Ej givande alls", med förhoppningen att det på akademikerspråk betyder samma sak. Ha! Sug på den, institutionen för informationsvetenskap och statistik.
... ja, jag har total insikt i att jag just nu inte är särskilt tjolahopptjolahej-tjolahoppsansa. Det är ingen idé att hoppas på det heller under den kommande veckan, så de som letar efter solsken i textform kan ju skippa bloggen en vecka framöver. I see a red door and I want to paint it black, liksom. Men oroa er inte, för så fort tentan är avklarad återvänder jag alldeles säkert till mitt vanliga, Litte Miss Sunshine-jag. Höhö.
&%¤#%/#&%!!!
Mitt förhållande till min mobiltelefon är väldigt avslappnat, men är det något jag hatarhatarhatar är det är mina grejer inte fungerar och dessutom blir detta problems, särskilt som det är min enda telefon. Jag kan bara hoppas att det här omfattas av garantin, annars kommer grabbarna på PissOff få veta att de lever. Tre veckor kommer det enligt kundsupport ta innan man får ett beslut om den ska lagas eller ej, om butiken bestämmer sig för att skicka in den.
Nu ska jag försöka spräcka ljudvallen med Rammstein och mina nya högtalare samtidigt som jag försöker visualisera svältande barn i Afrika. Nej, det sistnämnda kommer jag inte att göra, men jag har upptäckt att det fungerar i förebyggande syfte mot präktiga det kunde vara värre-kommentarer. Ni skulle inte vifta med ett rött skynke framför en förbannad tjur? Nej, just det. Samma princip.
Pampering.
Det stackars ordet "vardagslyx" har väl vid det här laget misshandlats till döds, inte minst av fruktsalladsmaffian som tror att om alla bara började dagen med en hemmagjord smoothie skulle vi ha fred på jorden. Hur som helst bestämde jag mig ikväll för att ge kroppen lite cred för att den stått ut med mig i vår och improviserade en spa-kväll, komplett med 45-minutersdusch, peeling, fotbad, pedikyr, fransk manikyr och runtlufsande i yukata.
Jag testade också en av ansiktsmaskerna mamma skickade med i senaste brevet, en "self heating"-lermask, vilket är något jag kan rekommendera alla som söker en lite extra krydda i livet. Masken hettade upp sig med råge och detta i kombination med att färgen på den var på pricken andra gradens brännskador-röd fick mig att hastigt granska bipacksedeln för att se om skinnömsning stod med någonstans. Det gjorde det inte och än så länge tycks allt sitta där det ska, peppar peppar. Spännande att se om jag vaknar i morgon bitti med ansiktet bredvid mig på kudden.
ESC.
Som vanligt har ju Sverige vunnit Eurovision Song Contest dagligen i svensk media de senaste veckorna (precis som alla EM, VM och OS pre-tävlingsstart). Visst, I'm all for att ta ut glädje i förskott eftersom det är den enda man kan vara säker på att få. Men distans, people. Jaja, jag hejade jag också på Sverige, trots att jag inte gillar låten och tycker att Charlotte liknar något man skrämmer små barn med att med. Men det är bara att ta tävlingen för vad den är, en utdragen lektion i europeisk historia och geografi.
Och så Björn Gustafsson då, som i vanlig ordning delar upp svenskarna i två läger -- för och emot. HAN HAR SKÄMT UT SVENSKA FOLKET I HELA EUROPA, skrålar vissa upprört och jag tycker det är rörande. Vad gulligt att det finns människor som tror att hela Europa verkligen bryr sig om femton sekunder stammande svensk lintott i en musiktävling. Det är humor.
Dagens.
Varje dag lär man sig något nytt, heter det ju. Idag har jag lärt mig tre saker. Dels vad som händer om man korsar en nyasfalterad väg, dels hur svårt det är att avlägsna asfalt från en skosula och dels att så fort man tror att man upplevt världshistoriens tråkigaste föreläsning kommer det en ännu värre och bevisar en fel.
Men I'm still standing, yeah-yeah-yeah... om än lite ostadigt på mina asfalterade skosulor. Jag har gett upp tentaplugget till förmån för städning av lägenheten, eftersom morföräldrarna kommer på besök i kväll. Födelsedagsfirande i efterhand. Har jag tur uppfattade mormor mina diskreta antydningar att hon gärna fick ta med en prinsesstårta-stubbe ("Det vore kanske gott med en stubbe mormor?"). I så fall kommer jag nog inte behöva laga mat förrän tidigast söndag, mm-mm.
Fadder-kickoff.
Eftersom dagens flytt av bloggen till nya plattformen efterlämnat en total förvirring hur bloggen ser ut och vilka som faktiskt ser annat än bara text får jag väl tills vidare beskriva fotona jag lägger in. Bilden ovan är från gårdagens fadder-kickoff på Snerikes nation och föreställer välkomstdrinken, sannolikt bland det billigaste Systembolaget hade att erbjuda. Alternativt något som lämpligen fallit av ett lastbilsflak i närheten. Men gratis är gott, åtminstone om man håller för näsan och blundar när man dricker.
Förutom generellt party-party presenterades på kvällen temat för nollningen i höst: Filmfestival. Varje nollningsgrupp har sedan en specifik film som tema och vår grupp fick "Braveheart", vilket möttes med stor förtjusning. Särskilt de manliga faddrarna i gruppen verkade väldigt glada över chansen att legitimt bära kjol offentligt. Det blir nog skoj! Själv har jag börjat fundera över vad jag ska sy för outfit. Utmaningen blir att se skotsk ut (skottig?) och inte som någon alternativ unge som skolkar från högstadiet...
---
Update 23.15: Nurå! Mot bättre vetande och med bloggen som insats gav jag mig av ner i träsken som kallas stilmallar och kodmallar. Börjar ni känna igen er nu eller ska jag börja gråta på riktigt?
The perks of adult life.
...cykla genom en kombo av hällregn och hagel utan jacka, en måndageftermiddag på väg ner till den lokala Ica-butiken för att spendera hundratals kronor på skojiga saker som majonnäs och toapapper, medveten om att man måste skynda sig att vingla hem igen med proppfulla matkassar på styret genom regnet för att hinna stoppa i sig något som åtminstone liknar mat så att man slutar hungerdarra, för att ta sig ner till tvättiden i tvättstugan och hinna diska undan allt i den proppfulla diskhon innan man spenderar kvällen med att fördjupa sig i hypergeometriska sannolikhetsfördelningar...
... är vad barn ser framför sig när de drömmer om hur fantastiskt det vore att vara vuxen.
Twisted.
Fredag kväll, blåbärspaj, goda vänner och total enighet om att Twister är ett mycket, mycket underskattat spel. Dagens träningsvärk i tills nyligen okända muskel-grupper och ömhet i magtrakten efter allt skratt känns som ett mycket litet pris att betala. Hela veckan har varit work hard, play hard och jag är väldigt, väldigt tacksam över mina härliga studiekompisar slash vänner.
För övrigt har jag pluggat större delen av dagen; det ösregnar i ute i den gråa världen på andra sidan fönsterrutan och för er som velat komma mig närmare men inte vetat hur är det just nu tre lägenheter till salu i mitt hus. Två 1:or och en 3:a, så komsi komsi.
