Oh, the things tusen kronor will get you.

Idag har vi lämnat in en organisationsplan på närmare tjugo sidor och så här i efterhand vet vi fortfarande inte egentligen vad en organisationsplan är. Vi har skrivit den på mindre än tre dagar, vilket inte beror på lathet utan att det var den tid skolan tyckte vi behövde. Jag håller inte med skolan men det jämnar nog ut sig ska ni se, för skolan håller säkert inte med oss angående uppgiften. Det är viktigt att ha balans i sitt liv, minsann.
 
Min dag kryddades ytterligare med lite härlig snålblåst och -- ohyes -- kallt duggregn för att jag riktigt skulle känna mig i kontakt med min joie de vivre medan jag spenderade en tredjedel av det återstående studiebidraget på studielitteratur, kryssade mellan militanta pensionärer med bulldozer-rollatorer på ICA och vinglade hem på min röda fara med total obalans mellan bok- och matkassarna på styret. Livet är verkligen mindre än tre ibland, eller hur Lena? <3

Näe, vet ni. Jag vill gå på Killers-konsert, förälska mig, bli rik och emigrera till varmare breddgrader. I valfri ordning. Tills dess får jag nöja mig med livets peakar i form av Wii-boxning på blodigaste allvar i vardagsrummet iförd mjukisbyxor med For Reasons Unknown i full blås på stereon. Kunde vart värre, kunde vart värre...

När man är arg, bitter och less är det (extra) lätt att man gör dumma saker. Säger sådant man inte borde, tar ut det på fel personer, slår på något, goffar i sig en månadsförbrukning kalorier på samma tid det tar att se ett Grey's Anatomy-avsnitt, eller bara plain old tröstshoppar.
 
Vänner och omgivningen fyller en viktig funktion när man befinner sig i ett sådant mentalt tillstånd, ty de kan ofta lugna ner en och ibland avstyra de värsta misstagen. När jag nu i princip betat mig igenom hela listan och kommit fram till sista punkten -- tröstshoppande -- är jag emellertid inte helt säker på att mina egna vänner vill mig väl. Med en cheerleader-anda som bräcker de flesta amerikanska tonårsfilmer hejar de på och uppmuntrar mig, vilket innebär en av två saker:

1) Det är ingen dum grej.
2) Det är en dum grej som de vinner på.

Nämnde jag att jag tänkt köpa ett Nintendo Wii?

Någonstans på en studentnation i en svensk stad:
"Men vad ska man ha på sig i morgon kväll?"
"Åh, jag vet inte! Jag - jag skulle vilja ha något snyggt ovanpå mig!"

Raring, det är väl därför vi ska gå ut?

Näe, det här har inte förvandlats till citatbloggen. Däremot har jag på ett par dagar läst ett par hundra sidor och skrivit sisådär en fyrtio sidor själv om organisering och organisation, så mina ord har liksom temporärt tatt slut. På tåget ner till Uppsala igår (vilket i vanlig ordning var en praktuppvisning i avvikande mänskligt beteende, mer om det senare) underhölls jag av det senaste Grey's-avsnittet. En scen var särskilt träffande och jag vet att åtminstone ett par av er som läser det här kommer förstå vad jag menar. Enjoy medan jag dyker ner en stund i organisationens grunder.

- "Cristina found this magical world where doctors are happy and patients are pleasant and no one is screaming or stealing surgeries from each other. Everyone just rubs lotion on each other... all day long."

- "You don't want to be dermatologists. Dermatologists apply lotion for a living!"

- "Yeah! That's the point. They're empty inside, completely devoid of all bloodlust. God, they don't need to fight for anything! They don't want to cut anyone open. They just... love lotion! Do you know how much easier our lives would be if we just loved lotion?"

Jag tänkte skriva något här, om hösttrötthet och otillräcklighet och känslan av att vilja vara så bra man bara kan utan att veta exakt vem man är, men upptäckte att någon annan redan skrivit ner just det, så jag lånar hennes ord.

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

-- Sen en tid tillbaka, Melissa Horn

Förlåt bloggen. Jag har vanvårdat dig på sistone, jag vet. Livet, det är livets fel förstår du. Jag lovar att ta ett snack med det och se om vi kan styra upp det här.

Befinner mig sedan i måndags på hemmaplan, the håla also known as Mora, där man får höra saker som "Se upp för björnar" när man går ut på kvällspromenad. Ju längre jag är ifrån det här stället, desto mer uppenbart blir det att mina kopplingar hit har med människorna här att göra och inte stan. Det är en så liten, liten och skyddad värld. Ofarlig och trygg att återvända till en helg, ett par dagar -- outhärdlig att tänka sig att spendera resten av livet i.

Jag vet att det i min bloggfrånvaro florerat diverse kidnappningsrykten och liknande, vilket jag skulle vilja passa på att dementera. Den återkommande läsaren har vid det här laget insett kopplingen mellan att jag går under jord och tentor. Bingo. Organisationstenta nästa vecka. And the crowd goes wild.

MEN vad har då hänt sedan sist, förutom åh-det-är-så-synd-om-mig-jag-går-en-universitetsutbildning-och-måste-plugga? Jag har:

[] Blivit beskylld för att vara ansvarig för världens finanskris (tack för att ni tror på mig, mamma och pappa).

[] Har varit mer förbannad än på länge. Det är en lång upprörd historia ni med lite tur klarar er undan att få höra, om skolan och grupp-PM och orättvisa betygsbedömningar. Åter har jag fått bekräftat att man ska bråka och stå på sig, annars gör någon annan det -- står på en alltså. Power rush. 

[] Utökat min samling användbara ordspråk (se rubrik).

[] Nästan kört på ett rådjur (okej, den var väl 300 meter bort på vägen, men hur dramatiskt låter det?).

Nu hinner jag inte skriva mer, jag ska på utflykt från denna världsmetropol till en annan -- Sågmyra. Poäng till den som är driftig nog att googla fram varför.

Idol borde döpas om till Vilken liten mespojke ska fjortisarna dyrka i år och ges utrymme att förpesta etern? Jag vet precis varför det blir så här varenda år, och håll i er på riktigt nu -- det är egentligen inte fjortisarnas fel!

Vems fel är det då undrar ni förstås? TV4? Baggarna? Dåligt grundvatten cirka 1990? Nej, nej och nej (men resonemanget är intressant). De ansvariga är de där små högstadiepojkarna som inte har vett att uppföra sig utan far fram som odrägliga keps- och huvtröjsbeklädda gehun i skolkorridorer och välter skåp, tänder tändare framför Axe-flaskor och lämnar bunsenbrännarna öppna i biologisalen för att uppehållsrummet var stängt under rasten och de därmed inte kunde använda uppis-datorn för att surfa in på tyska sidor med avklätt innehåll som de inte vågar besöka från hemdatorn ifall mamma skulle se.

Så är det egentligen då så konstigt att fjortisarna blir alldeles till sig i trasorna när de ser en jämnårig av hankön stå och uppföra sig flera minuter i rad utan att kvalificera sig för en bokstavskombinationsdiagnos och dessutom utstöter ljud som varken är förolämpningar, personangrepp eller hets mot folkgrupp?

Vad jag egentligen vill ha sagt är väl att Idol suger. Och att högstadietiden suger ännu mer.

Good things come to those ekonomstudenter who arbetar hårt (och skolkar lite). Tjejerna och jag har gjort oss helg nu och i morgon åker vi in till den kongliga hufvudstaden. Tyvärr matchar inte min Vill Ha-lista på något vis min Behöver-lista eller, för den delen, saldot på mitt konto. Blodiga strider mellan samvete, shoppingloben och kontokortet är med andra ord att förvänta.

Jag tänkte i alla fall börja leta julklappar. Inte så mycket för att jag brukar drabbas av julklappspanik, utan för njutningen av att se desperationen drabba min omgivning när frågan "har inte du börjat med julklapparna än?" ställs. Jag har faktiskt en julklapp klar redan, jajemensan. Hur kändes det att läsa det? Lite svettigt? Hjärtat slår lite snabbare, paniken börjar gnaga på magen? Ohyes, det var väl det jag hoppades på.

För att undvika personliga konkurser tänkte vi bland kompiskretsen i Uppsala köra "Secret Santa". Det blir en mössa med namnlappar och dragning följt av hemlighetsmakeri, istället för att köpa en sak som ska passa alla. One julklapp never fits all, det slutar bara med att man sitter med ett intetsägande ljusarrangemang, Snobben-brevpapper, Lindex-strumpor i fel storlek eller ett glas med en man som strippar vid ihällandet av kall vätska och alla undrar vem det är mest synd om.

• Varför blir Idol stentrist så fort idioterna lämnat programmet och endast de som kan sjunga är kvar? Stryk den, jag besvarade just min egen fråga...
• Vad är skillnaden mellan vanliga små plastpåsar och fryspåsar?

• Vad lustigt det är att när man spelat ett spel med runda bollar ett tag, ser allt annat på datorn så oerhört fyrkantigt ut när man slutar spela. Åh, och klicka inte på länken om ni inte har tid i ert liv för ett nytt beroende.

• Varför har TV3s egna studioprogram alltid den där säregna ful-bilden med underliga färger och lätt oskärpa?

Jag skulle så väldigt gärna vilja se tankegången (?) som föranledde den lilla wannabe-brat pojkens beslut att ta en Harrodspåse och vandra runt i centrala Stockholm med:

"Woho, fatta vilket jä-la flyt att mormor gick med på att ge mig påsen hon fick när hon var i London med sina PRO-polare. Nu kan jag ta med den när jag skolkar från samhällskunskapen och stryker runt NK och alla kommer ba tro att jag nyss glidit in på Harrods, fatta världens exklusivaste varuhus, fatta clean jag kommer se ut, fatta impade alla kommer bli."

• Människor är spännande.
• Människor är spännande.
• Människor är spännande.
• Människor är spännande.