Good things come to those ekonomstudenter who arbetar hårt (och skolkar lite). Tjejerna och jag har gjort oss helg nu och i morgon åker vi in till den kongliga hufvudstaden. Tyvärr matchar inte min Vill Ha-lista på något vis min Behöver-lista eller, för den delen, saldot på mitt konto. Blodiga strider mellan samvete, shoppingloben och kontokortet är med andra ord att förvänta.

Jag tänkte i alla fall börja leta julklappar. Inte så mycket för att jag brukar drabbas av julklappspanik, utan för njutningen av att se desperationen drabba min omgivning när frågan "har inte du börjat med julklapparna än?" ställs. Jag har faktiskt en julklapp klar redan, jajemensan. Hur kändes det att läsa det? Lite svettigt? Hjärtat slår lite snabbare, paniken börjar gnaga på magen? Ohyes, det var väl det jag hoppades på.

För att undvika personliga konkurser tänkte vi bland kompiskretsen i Uppsala köra "Secret Santa". Det blir en mössa med namnlappar och dragning följt av hemlighetsmakeri, istället för att köpa en sak som ska passa alla. One julklapp never fits all, det slutar bara med att man sitter med ett intetsägande ljusarrangemang, Snobben-brevpapper, Lindex-strumpor i fel storlek eller ett glas med en man som strippar vid ihällandet av kall vätska och alla undrar vem det är mest synd om.