Förlåt bloggen. Jag har vanvårdat dig på sistone, jag vet. Livet, det är livets fel förstår du. Jag lovar att ta ett snack med det och se om vi kan styra upp det här.

Befinner mig sedan i måndags på hemmaplan, the håla also known as Mora, där man får höra saker som "Se upp för björnar" när man går ut på kvällspromenad. Ju längre jag är ifrån det här stället, desto mer uppenbart blir det att mina kopplingar hit har med människorna här att göra och inte stan. Det är en så liten, liten och skyddad värld. Ofarlig och trygg att återvända till en helg, ett par dagar -- outhärdlig att tänka sig att spendera resten av livet i.

Jag vet att det i min bloggfrånvaro florerat diverse kidnappningsrykten och liknande, vilket jag skulle vilja passa på att dementera. Den återkommande läsaren har vid det här laget insett kopplingen mellan att jag går under jord och tentor. Bingo. Organisationstenta nästa vecka. And the crowd goes wild.

MEN vad har då hänt sedan sist, förutom åh-det-är-så-synd-om-mig-jag-går-en-universitetsutbildning-och-måste-plugga? Jag har:

[] Blivit beskylld för att vara ansvarig för världens finanskris (tack för att ni tror på mig, mamma och pappa).

[] Har varit mer förbannad än på länge. Det är en lång upprörd historia ni med lite tur klarar er undan att få höra, om skolan och grupp-PM och orättvisa betygsbedömningar. Åter har jag fått bekräftat att man ska bråka och stå på sig, annars gör någon annan det -- står på en alltså. Power rush. 

[] Utökat min samling användbara ordspråk (se rubrik).

[] Nästan kört på ett rådjur (okej, den var väl 300 meter bort på vägen, men hur dramatiskt låter det?).

Nu hinner jag inte skriva mer, jag ska på utflykt från denna världsmetropol till en annan -- Sågmyra. Poäng till den som är driftig nog att googla fram varför.