Under det gångna året har jag:

• Skaffat linser
• Gått en Första Hjälpen-kurs
• Blivit blond
• Köpt en hiskeligt dyr handväska
• Blivit förälskad, två gånger
• Memorerat en sång med ordet "kärring" i texten och nynnat den under flertalet svenskalektioner 
• Tagit studenten (oklart från vem)
• Varit på Malta
• Fastnat i en hiss
• Åkt "Fritt fall" på Gröna Lund
• Sjungit karaoke
• Lärt mig uppskatta paprika
• Hittat mitt gamla Arkiv X-dataspel, hurra!
• Slutat med socker i kaffet
• Haft katt-bootcamp och bantat ned min katt från strl XXL till M
• Sovit i ett spökhus
• Arbetat 75-100% under sex månader
• Haft inbrott och blivit av med bl.a. samtliga smycken
• Upplevt tre sega dagisförkylningar på lika många månader
• Sett en död människa
• Fått en bärbar dator
• Tillverkat mina egna julkort
• Blivit med blogg 

Däremot har jag INTE:

• Blivit av med körkortet
• Ätit lutfisk
• Källsorterat på riktigt
• Medverkat i Antikrundan (en gång räcker)
• Skrivit en bestseller
• Sett en Star Wars-film
• Varit i Norge
• Lärt mig gilla morötter (se lista: "När helvetet fryser till is kommer Anna:")
• Förstått hur en bilmotor fungerar
• Läst Sagan om ringen-trilogin
• Sett ett spöke
• Hittat MML (Meningen Med Livet)
• Kommit fram till om ljus brinner upp eller ned
• Röstat på Linda Rosings riksdagsparti
• Mött Gud
• Missat ett Grey’s Anatomy-avsnitt
• Slutat med mjölk i kaffet, eller snarare kaffe i mjölken
• Erkänt paret Beckhams existensberättigande

När jag bläddrar igenom mina gamla dagboksanteckningar snubblar jag på ett stycke skrivet i januari förra året, fyllt av funderingar och oro inför framtiden. "Vad gör jag om ett år?" var en av frågorna jag ställde mig.

Och står jag nu här, mitt uppe i "om ett år", med en fot i Sverige och en i London. Med en blick i backspegeln kan jag konstatera att jag inte saknat skolan alls eller upplevt det som konstigt att den tagit slut. Efter tre års malande och nötande var jag ordentligt trött på alltsammans – prov, läxor, socialt spel, stress, mögliga salar, skolmat, försöksutskrivna lärare – att steget därifrån bara kändes som en befrielse. Mitt liv, äntligen blev det mitt liv! Jag vill inte tlllbaka. Utan sorg kan jag konstatera att det kapitlet i livet nu är stängt, katalogiserat och arkiverat. 

Hösten blev sammanfattningsvis betydligt mer intensiv än jag tänkt, men generellt sett bra. Mycket jobb, åtta olika arbetsplatser och många erfarenheter rikare. Att jobba med människor, vare sig det rör stora eller små, är inte alltid lätt men ingen kan säga annat än att det är lärorikt. Mindre roliga händelser som inbrottet ska det bli skönt att lägga åt sidan. 

Detta var 2006, gott folk. Nu stänger vi pärmarna om det året och öppnar upp för ett nytt år fullt med någorlunda blanka kalenderblad. Och må vi om ett år kunna ha ett bra svar på frågan: Vad gör jag om ett år?