Hembesök.
Här i stan är allt sig likt. Mjukisbyxor är fortfarande high fashion och Cubus ständiga rea håller i sig. Känns tryggt och fint. Enda gången den här staden förvånat mig måste ha varit förra sommaren när jag överrumplades av en nybyggd rondell utanför kyrkan, cirka 5 sekunder innan jag annars tagit bilen tvärs över den. Phew. Tur att sådant inte händer så ofta.
Inget tårtkalas utan tårta.
Här är tårtan som måhända inte vunnit design-pris i tårt-SM, men möjligen haft en chans i Det är insidan som räknas-klassen. Jordgubbsgräddtårta med jordgubbsfyllning och vaniljkräm. Och på förekommen anledning: nej, det är inte några hybrid-jordgubbananer oppanpå; det är jordgubbar doppade i vit choklad. Chokladen -- eller var det jordgubbarna? -- gjorde lite motstånd, men jag tror jag vann till slut.
Helgens tårtkalas var hur trevligt som helst om jag får säga det själv, och jag är ju födelsedagsbarnet plus att det är min blogg, så det får jag. Gamla och nya vänner, finfina presenter, massor av socker och skratt. Jag tar dock till mig av synpunkterna: nästa år utvecklar vi absolut tårtkalaskonceptet till att innefatta även färgglada partyhattar och party-tutor.
Update: Och den här är väl ändå given? :D
Happy birthdej till mej!
Numera 22 år ung och inte en rynka att visa upp för besväret. (Här fick jag lov att dubbelkolla i spegeln för att försäkra mig om att jag inte startar mitt tjugotredje levnadsår med en lögn). One year older and none the wiser -- 60 högskolepoäng och en massa erfarenheter rikare har jag visserligen säkert hunnit glömma en massa tokigheter, men lärt mig minst lika många nya under året.
Undrar om det är dags att sluta fylla år snart? Inte för att jag direkt har något emot själva födelsedagandet, nej, visst kan jag knåpa ihop en önskelista <infoga valfritt Porsche-skämt här> och tårtkalasande med vänner är alltid en höjdare. Men. Men. Snart börjar vi prata big numbers, gott folk. 43 år kvar till pension. Gulp.
Även om Sveriges regering ännu inte infört nationell helgdag 13:e maj, så har universitetet erkänt dagens storhet och således är vi lediga idag. En visit till hufvudstaden står på agendan och jag tror mig skymta en handväska i min framtid. Ha en trevlig min födelsedag-dag allihopa!
Utveckling sedan dess? Ytterst tveksamt...
Hyperaktiv.nu
Idag har varit en sådan där komplett ofokus dag. Myror i brallan, damp light och omöjligt att koncentrera sig på något mer än en minut i taget. Jag vet inte om det är det faktum att jag hade tenta förra veckan och tycker jag gjort mitt; för att vi precis börjat en ny kurs (= långt till nästa tenta, fast vi på universitetet pluggar ju förstås för livet och inte proven); skoltrötthet eller för att jag under dagen druckit min egen vikt i kaffe.
Ser ni formeln där uppe? Det tragiska är att jag kan förklara precis vad den betyder. Det ännu mer tragiska är att jag, undantaget möjligvis ett tillfälle i mitt liv, aldrig kommer ha användning av att göra det. Det är ju för fan inte ens en Trivial Pursuit-fråga. Så jag bloggar om det i hopp om att någon ska bli åtminstone lite imponerad (...ni kan ju låtsas i alla fall?), och därmed ge mening åt de små hjärnceller som trots allt vigt sitt liv åt den kunskapen.
... gud, ibland undrar jag om jag borde ha koffeinlås på bloggen. *skutt, skutt*
Triumf! (Eller: varför jag dricker en måndagseftermiddag)
Sedan i morse var det givet hur denna måndagseftermiddag skulle sluta -- med ett stort glas vin, antingen att fira eller för att dränka sorgerna över uteblivet sommarjobb i. Nu sitter jag här med ett glas kvarblivet Valborgs-vin (tro det eller ej) och tackgodegud firar med mig själv. Firar notsomuch jobbet i sig -- same old, same old -- utan ATT jag överhuvudtaget har ett jobb i sommar och som tiderna är är det sådant man får fira. Och vafan, pengar är pengar, varifrån de än kommer. Plus den lilla detaljen att jag som jobbat hela somrarna sedan jag var 15 med största sannolikhet skulle bli tokschizofren efter en veckas osysselsatthet. Win-win alltså.
Mora i sommar igen alltså. Känns... stabilt ändå. Fråga mig igen om sex veckor och svaret är nog ett annat. Men just nu... just nu är det stabilt för mig och mitt vin.
Valborgsfirandet!
En snabbisuppdatering dårå.
Den del av mig som får en lätt släng av lappsjukan efter hembesök -- hjälp-jag-har-tråkigt-och-det-finns-ingen-att-bråka med-- behövde dock inte lida särskilt länge eftersom Fia landade i Uppsala ikväll, hipp hurra! Jag befinner ju mig i något slags konstant tillstånd av saknande efter henne. Och som ytterligare glasering på muffinsen så är jag, efter att jag gjort min tenta i morgon klockan 11, helt ledig fram till nästa måndag. Ledighet + Valborg + Uppsala + Fia + utlovat strålande finväder = receptet på framgång.
Nu ska jag slå igen hjärnverksamheten för dagen och se till att de små grå får lite vila, för i morgon ska de jävlarimig få jobba. God natt.
Grannland till Chorizoistan. Och Korvbrödistan.
"Det lilla landet Bratwurtzistan både tillverkar och importerar korv. Om landet väljer att subventionera inhemska producenter för att uppnå en inhemsk produktion på 7000 kilo korv, hur stor måste en sådan subvention vara? Visa i en figur och redogör för effekterna på pris, produktion, konsumtion och välfärd."
Nationalekonomi är en förvisso rätt intressant men torr vetenskap. Modeller, teorem, handelspolitik, välfärdseffekter och cirka en miljon diagram över Allt Som Aldrig Kommer Hända Men Det Kan Ju Vara Kul Att Rita Det Ändå. Därför är det jävligt synd att det tillfälle de väljer att skoja till saker och ting är på tentorna -- avgjort det tillfälle då man absolut minst uppskattar det.
Känns det som att jag alltid tentapluggar? Det känns som att jag alltid tentapluggar. En vecka framåt kommer jag iaf vara i Mora nu, långt från storstadens frestelser. Och tentapluggar. Det är du och jag nu, Bratwurtzistan, du och jag.
Jordgubbar, fest och bajsattack.
Ikväll vaknas stor inflyttningsfest hos Nina och John i deras studentlägenhetstrea. Eller stor fem-månader-efter-inflyttning-fest, om man vill peta i tekniska detaljer. Skitsamma. Det här kommer bli precis hur kul som helst. Alla kommer vara där -- till och med hufvudstadsbor flyr stock-holmen för att åka på ekonomsafari, det vill säga Hanna. Som jag förresten ska ner på stan nu och möta vid stationen, och lika bra är väl det för jag inser just att min finurliga tanke jagbaramåstebloggaom är komplett bortblåst.
Lämnar er med en bild från veckans glassätning i solskenet nere vid Fyrisån. På bilden har vi ingen aning om att vi en kort stund ska bli bajs-attackerade från luften av en måsjävel med dålig mage. Tack och lov också med taskigt pricksinne.
Spottat: potentiellt vårtecken.
Eftertentastatus: IQ fiskpinne (och sjunkande).
Vad är det där ordet jag letar efter nu, åh ni vet vilket jag menar, hjälp mig...
...
...
... bajstenta! Tack.
Och det är allt jag har att säga om den saken.
Hårigt plåster.
Hon vet minsann att hon förtjänar precis all uppmärksamhet och ser till att få den. För vad kunde vara viktigare än hon? Att jag kommit hem är så klart enbart för att hålla henne sällskap, dela med mig av min kroppsvärme och klia hennes favoritställen. Klart att jag ska gosa med henne och inte läsa om varför BNI blir högre än BNP för länder som exporterar mycket olja. Ta-dah -- här kommer jag, gör plats för mig i knäet människa, bort med böckerna, sådärja, hit med händerna, klia mig, under hakan, DÄR, åh, bakom öronen, mmm, duuuktig människa...
Och vad annat kan väl vi underlägsna göra än att lyda?
Norrut, norrut.
En veckas tentaplugg ligger framför mig och då om någonsin behöver man några som lyssnar på ens självömkande klagomål, som matar en och någon som kryper upp i ens knä och delar med sig av sin håriga värme (mina föräldrar, mina föräldrar, min katt). En halvmeter snö får man på köpet. Hej masjävlar.
Läget, dårå:
...och i morgon ska vi på bio - Män som hatar kvinnor. Ser fram emot.
I morgon ska gruppen hålla i en presentation av vårt PM (arbetsnamn: fuckingjävlaskitPM) och därefter få höra alla sätt vi är fel på under 20 schemalagda minuter. Njay...
Snön. Behöver jag ens...?
Jag har investerat i en rosaprickig/vit bikinisak. Hur många fler måste jag köpa för att komma ikapp dig, Hanna?
Min hud hatar mig, igen. Vet den alltså skillnad mellan svindyr-massa-och-jag-menar-MASSA-hundralappar-per-burk-shit och Apotekets 63-kronors hudkräm?
Antal saker som intressesmurfen antecknade från denna lista: 0...... 0,5?..... 0.......
Mina trumhinnor är i chocktillstånd.
Bord-business.
Hooray, hooray, it's a holi-holiday...
Äntligen. Efter månader av längtande, gnällande och hopp-tappande har det bokats en resa till värmen. (Begreppet "Sista minuten" fungerar tydligen numera synonymt för "4 veckor innan", inte för att ni hör mig klaga). 1 april [infoga valfritt första april-skämt här] flyr jag och Hanna landet till Playa de Amadores, Gran Canaria.
Sedan i måndags när vi bokade har jag bara känt hur min livslust expanderat i rasande fart och växt ur den lillalilla gråa papplådan längst bak i garderoben som den gömt sig i de senaste månaderna. Sol, värme, bad och horder av dryga charterturister att hata (hör jag rödbrusiga tyskar och högljudda engelsmän i fotbollströjor?). Niceness.
Lördagsgodis varje dag, minst.
Snabbspola 18 år framåt så sitter man här själv en tisdageftermiddag och uttråkat googlar statistik på koldioxidutsläppen i Sverige för att eventuellt kunna hitta en korrelation till utvecklingen av koldioxidskatten; äter Keso och skinka till lunch och drömmer om att slippa gå upp tidigt på morgonen och att ha nog med pengar för att köpa de saker man vill. Och inser att ingenting egentligen har förändrats särskilt mycket förutom att jag numera når ner till golvet när jag sitter på en köksstol. Aningen bittert så här i efterhand att ha schläpat sig igenom grundskola, gymnasiet, pubertet och tonår och så var det belöningen man fick.
You! I wanna take you to a gay bar!
Tills i helgen hade jag levt nästan 22 år utan att besöka en gayklubb. Efter i lördags vet jag vad jag missat. Fia och jag hamnade, lite hastigt och lustigt, på gaybaren Gretas i Göteborg. Och det blev helt otippat en av de Absolut Roligaste Utekvällarna någonsin, alla tänkbara kategorier. Stämningen -- åh, stämningen var helt oslagbar, jag har aldrig upplevt en så avslappnad och välkomnande attityd på något annat uteställe. Blandningen av människor var störtskön, från vanliga medelålders Svensson-par till fullt uppklädda transor. Och musiken! Abba, schlagers, disco, Spice Girls... Glöm min kopp te, det var en hel förbannad tebutik.
Fia och jag blev snabbt adopterade av de coolaste bögarna på dansgolvet och vi förlät dem nästan för att vara så snygga, charmiga, välklädda och gay (men ofrånkomligen: what a f-ing waste...). Att stå på ett fullknökat discodansgolv och dansa järnet med ett gäng bögar och sjunga You are the dancing queen återfinns nu på topplistan över de mest fullkomliga ögonblick i mitt liv.
Att återvända till verkligheten och skolan idag var väl ingen schlager direkt. Men jag har åtminstone numera Spotify, och det hjälper.*
*Förtydligande för mina
Liveblogg från Götet:
Oroliga själar (alltså du mamma) kan lugna sig med att jag ännu inte egenhändigt vänt lågkonjunkturen; dagens fynd består av en klänning från Monki nedsatt från 400 kr till det överkomliga priset 40 kr och det kan vi väl alla leva med? Jag skall dock inte sticka -- höhö -- under stol med att det finns vissa kabelstickade skapelser som prövat både moral och samvete. Dock ej plånboken. Än.
I övrigt är vädret pissgrått, vi har celebrity-spotat Ingvar Oldsberg (påstod Fia), jag har skumläst ett halvt kapitel ur kurslitteraturen enbart för att lura mitt egna dåliga samvete och nu ska jag skutta in i vardagsrummet för att spela Guitar Hero-duett och ko-racea med min vapendragerska. Bra skit.
