Sitter här i Fias kök med ett apatiskt flyktingbarns energireserv och håller på att trilla av pinn...stolen. Det är ett hårt liv att virra runt på stan och i butiker. (Underförstått: tur man är en så hård kvinna dårå). Fia och jag konsumerar varandras sällskap och ansenliga mängder choklad. Livet är helt enkelt bättre när hon är i min närhet.

Oroliga själar (alltså du mamma) kan lugna sig med att jag ännu inte egenhändigt vänt lågkonjunkturen; dagens fynd består av en klänning från Monki nedsatt från 400 kr till det överkomliga priset 40 kr och det kan vi väl alla leva med? Jag skall dock inte sticka -- höhö -- under stol med att det finns vissa kabelstickade skapelser som prövat både moral och samvete. Dock ej plånboken. Än.

I övrigt är vädret pissgrått, vi har celebrity-spotat Ingvar Oldsberg (påstod Fia), jag har skumläst ett halvt kapitel ur kurslitteraturen enbart för att lura mitt egna dåliga samvete och nu ska jag skutta in i vardagsrummet för att spela Guitar Hero-duett och ko-racea med min vapendragerska. Bra skit.