Jag vill ju gärna tro att jag är familjens härskarinna, men sanningen är att jag bara kommer på andra plats -- slagen av en liten svart hårboll med ett ego som inte på något sätt är proportionellt till hennes lilla ludna kropp. Efter över 12 år i familjen är det ingen som längre bryr sig om att förneka att det är hon som styr oss alla.

Hon vet minsann att hon förtjänar precis all uppmärksamhet och ser till att få den. För vad kunde vara viktigare än hon? Att jag kommit hem är så klart enbart för att hålla henne sällskap, dela med mig av min kroppsvärme och klia hennes favoritställen. Klart att jag ska gosa med henne och inte läsa om varför BNI blir högre än BNP för länder som exporterar mycket olja. Ta-dah -- här kommer jag, gör plats för mig i knäet människa, bort med böckerna, sådärja, hit med händerna, klia mig, under hakan, DÄR, åh, bakom öronen, mmm, duuuktig människa...

Och vad annat kan väl vi underlägsna göra än att lyda?