Sedan i morse var det givet hur denna måndagseftermiddag skulle sluta -- med ett stort glas vin, antingen att fira eller för att dränka sorgerna över uteblivet sommarjobb i. Nu sitter jag här med ett glas kvarblivet Valborgs-vin (tro det eller ej) och tackgodegud firar med mig själv. Firar notsomuch jobbet i sig -- same old, same old -- utan ATT jag överhuvudtaget har ett jobb i sommar och som tiderna är är det sådant man får fira. Och vafan, pengar är pengar, varifrån de än kommer. Plus den lilla detaljen att jag som jobbat hela somrarna sedan jag var 15 med största sannolikhet skulle bli tokschizofren efter en veckas osysselsatthet. Win-win alltså.

Mora i sommar igen alltså. Känns... stabilt ändå. Fråga mig igen om sex veckor och svaret är nog ett annat. Men just nu... just nu är det stabilt för mig och mitt vin.