Där solen inte lyser.
Okej, okej, så det är lite 2008 eller till och med ohthehorror 2007 att bildblogga lustiga skyltar och felstavningar, men jag fick bara lov. Det obemannade solariet nere på Mora med stora jalusier i fönstrena där man aldrig ser folk, är nämligen ett av de ställen jag länge misstänkt är en täckverksamhet för något annat.
Varje gång jag passerar får jag liksom lite "trettiotvå skitiga, insmugglade människor i inlåsta i källaren med vardera fem ungar"-vibbar. Jag ser ett gäng mörkklädda [infoga valfri östeuropeisk folkgrupp] som gör upp knarkaffärer i rökig miljö och bryter armen av nån skrikande dealer som inte betalat i tid. Jag ser Gunvald Larsson storma in en mörk natt med dragen pistol och fladdande trenchcoat och sparka ner dörren. Men det är säkert bara min koffeinöverstimulerade fantasi. Det står ju på dörren, de är ju proffisionella gubevars.
Hur som helst tror jag förresten inte på solarier överhuvudtaget. För mycket smörgåsgrillkänsla. Som att man när som helst ska spricka och fyllningen rinna ut.
"Barn, vill ni ha en Dumle-klubba eller kamel-pung?"
Vid godisavdelningen på vårt lokala Ica, placerad på strategisk barn-höjd, hittade jag detta godis: Camel Balls. Liquid filled, därtill. Inte för att vara den som är den och moralkärringa mig nu... men Camel balls, s e r i ö s t? Vad hände med Hubba Bubba och Smurfarnas lördagsgodis liksom. I min värld känns till exempel kokosnötter, dinosauriebajs, smutsiga fotbollar eller till och med blodpåskägg som mer logiska namn på ett brunt tuggummi med fyllning. För någon annan var tydligen just kamel-pungkulor den mest självklara kandidaten.
Notera också den för kameler något otraditionella piercingen i nosen, liksom för att förtydliga vilken alternativ kamel vi har att göra med. Piercad och visar upp sig i exhibitionistiska poser. Säkert går han igång på smärta också, så tugga på bara.
Dagens Outfit 27/7 2009:
(På naglarna alltså).
I övrigt består min oufit av ett käckt, matchande kycklinggult set:
Märke: okänt.
Modell: "Fladder".
Storlek: finns i XL-XXL.
Inköpsställe: oklart, men inte NK Dam i alla fall. Troligen materialiserar sig plaggen ur tomma intet i diverse Vikariekläder-lådor i personalrum runtom i landet.
Lördag 25/7 2009: FF.
Här hemma råder FF, eftersom mina föräldrar glatt vinkat hejdå och tog bilen ner till Uppsala. Kvar blev jag och katten. De ringde ikväll och berättade om saker som fint väder, semesterutflykter och restaurangbesök. Det är då minsann inget jag pysslar med. Här öser regnet ner och jag har skrivit källkod till ett program som löser Euklides algoritm och jobb-jobb-jobbat.
Jag kan inte skaka av mig känslan att jag borde göra något mer. Typ åka snowracer från taket ner ipoolen vattentunnan eller ha en hemmafest tamedalladukänner som inte kan betraktas som lyckad förrän polisens piketstyrka varit där. Men inte ens en liten spritorgie har det blivit; det närmaste alkohol jag kommer är handspriten på jobbet. Och nu pratar jag visst med katten också. Det är kört.
Jag kan inte skaka av mig känslan att jag borde göra något mer. Typ åka snowracer från taket ner i
Dagens Tankar 24/7 2009.
- Vad är egentligen skillnaden mellan muffins och cupcakes? Yes, visst skulle jag kunna goooogla men vad är poängen när jag kommer glömma det om fem minuter igen.
- Det är mycket jag inte förstår i världen. Självutsmyckning som denna, till exempel. Jag kanske saknar den blingbling-genen, men jag vill så gärna veta... varför?
- Hur hamnar alla förvirrade turistmänniskor i Mora? Har jag missat den nya trenden -- leta upp en lagom stor byhåla och skapa så långa bilköer som möjligt? Uppföljaren till spikmattan liksom.
Tisdag 21 juli 2009: Förvirrat.
Efter ett 14 timmars-mördarpass (observera: bildligt talat, alla hade puls när jag lämnade bygget för en timme sen) med gamlingar nonstop är jag en blandning av svårt förvirrad och hög på ångorna från handsprit. Huvudet är en enda röra av dillsås, piller, sänggrindar, Allsång på Skansen-hits och stödstrumpor. Så här i efterhand är jag inte helt säker på att det var Britt-Arne jag stoppade om i sängen och kompostpåsen jag lämnade i soprummet, eller tvärtom.
Ni får ursäkta, men nu ska jag lägga mig i ett varmt bubbelbad och söva de sista fungerande hjärncellerna med ett glas förbannat välförtjänt vin. Om jag inte går vilse på vägen till badrummet.
Ni får ursäkta, men nu ska jag lägga mig i ett varmt bubbelbad och söva de sista fungerande hjärncellerna med ett glas förbannat välförtjänt vin. Om jag inte går vilse på vägen till badrummet.
Lördag 18/7 2009. Status: IQ fiskpinne.
Tröttheten var inte sen att upptäcka att jag hade en ledig dag, så den kom genast hit och tog med sig huvudvärken, som nu dunkar i takt till Regina Spektors nya wunderbart sköna album. På sistone har jag varit online på livet och offline på internet, jag vet. Åtta dagar gamlingar i streck. Utflykter. Plugg. Baby shower. Bokläsning. Och Harry Potter-bio/tekväll/fika/promenad, ja, alla minuter jag kan få med min käresta Fia hemma på blixtvisit.
Det fanns en tanke om att legitimera detta inläggs existens med lite sommarsköna bilder från online-livet, men se inte ens det mäktar de små grå med just nu. En bild och sen får hjärncellerna gå i ide med en halvdålig engelsk whodunnit-deckare. Senare.
Det fanns en tanke om att legitimera detta inläggs existens med lite sommarsköna bilder från online-livet, men se inte ens det mäktar de små grå med just nu. En bild och sen får hjärncellerna gå i ide med en halvdålig engelsk whodunnit-deckare. Senare.
Blöjtårta och Ylvas goa bebismage.
Baby shower & diaper cake!
Ikväll har Emilie och jag roat oss -- i ordets sanna bemärkelse -- med att göra (baka? bygga? konstruera?) en diaper cake. En blöjtårta, alltså, för en sådan har de amerikanska hemsidorna i pastellfärger lärt oss att man ska ha när det vankas baby shower. Man bygger alltså en "tårta" av blöjor och dekorerar/fyller den med presenter till babyn*. Fascinerande. Måhända ser den inte
* För er som vet vad Emilie säljer på fritiden, kan jag påpeka att det blåa som sticker upp ur tårtan inte är något annat än korken på en nappflaska. För tydlighetens skull.
Dagens Tankar 10/7 2009.
- 10:e juli, herregud. Halva sommaren 2009 har ju gått. Och med tanke på den värme vi hade under ett par veckor, förmodligen också en del av sommaren 2010.
- Fy vad Firefox är så oerhört mycket bättre än Internet krångel-Explorer. Efter, jag? Jomenjavisst. Och nöjd.
- Jag vill se Brüno. Jag är övertygad om att den kan vara precis hur bra eller dålig som helst.
- Ansiktsvatten. Jag har nog inte träffat en människa i verkliga livet (dvs någon som inte försöker sälja det till mig) som använder ansiktsvatten. Bortsett från diffust mirakulööösa effekter, vad gör det egentligen?
Dags för skogsutflykt!
Dagens Tankar 7/7 2009.
- Alla mina matlagningsprojekt på jobbet hittills -- ugnspannkaka, panerad rödspätta med hollandaisesås, lasagnette -- har fått betyget sex nöjda gamlingar av sex möjliga. Undrar om det säger mer om mina matlagningsskills eller att även smaklökar åldras?
- När jag använder tandtråd (ja, så mycket makt har min tandläkare över mig) blir jag alltid lite fundersam över hur hårt man ska trycka. Jag är rädd att bli en sådan där människa som man ser, ni vet, och tänker HERREGUD hon har tre centimeter långa tänder! bara för att inse att nej, det är inte tänderna som är abnormt långa, det är tandköttet som saknas.
- ... finns det förresten ett svenskt verb för aktiviteten att använda tandtråd, motsvarane engelskans floss? Tandtrådande? Tandträdning?
Måndag (inte onsdag) 6 juli, 2009.
Nu är det svalare igen och om man fick säga att det är skönt, skulle jag säga att det är skönt (jag ser framför mig Gud som läser min blogg från ett moln och tänker: otacksamma djävlar, inget mer finväder för dem i sommar! följt av ett ondskefullt mouhaha). Men jag jagar hellre gamlingar i +15-20 grader än svettdrypande +30. Appropå det började det just regna, så jag antar att det är dags för mig att åka till jobbet.
Dagens Tankar 5/7 2009.
- Jag funderar på att köpa en blender enbart för att underlätta drinkblandning. Jag kan inte bestämma mig för om det är socialt acceptabelt eller ej?
- Det har retat mig i år att instruktionerna i Words hjälpavsnitt är formulerade i fel ordning. "Klicka på Referens och därefter Fotnoter och slutkommentarer på Infoga-menyn". Windows-logik.
- Folk som svarar i hemtelefon med sitt telefonnummer. Varför? Numret vet jag redan, tacksåväldigtmycket, men vem är du?
Och i nästa intervju berättar Britney Spears om devalveringen i Lettland.
Michael Jacksons kolavippande har utlöst en lavin av hyllningsprogram, Thriller-maraton på radion, minnesbilagor och terapimöjligheter på Aftonbladet Skriv till oss och berätta om din sorg. Naturligtvis skulle ju TV4 Nyhetsmorgon dra sitt strå till döde Wacko Jacko-stacken. Morgonen efter hans död hörde jag på jobbet med ett halvt öra hur de påannonserade en telefonintervju om detta och funderade vem de kunde tänkas ringa. Nä, jag väntade väl mig inte att Jacksons managers första prioritet var att plocka upp luren och prata med svenska TV4 Nyhetsmorgon, men åtminstone någon journalist som intervjuat honom på 70-talet eller som varit på samma fest (dock ej nödvändigtvis samtidigt).
Men vem ringer de? Anna Book. Alltså jag skojar inte. De ringde Anna jävla Book. No offense mot henne nu, hon är säkert en jättetrevlig person, men vilken nöt knäckte den idén? Jag skulle liksom vilja se tankekedjan mellan 'Michael Jackson död' --> 'ringa Anna Book'. "Vad har Michael Jackson betytt för dig?" Umm... mycket. Han har ju gjort musik sen... typ 60-talet. "Vad är ditt starkaste minne av Michael Jackson?" *lång paus* Thriller... när han dansar i videon. Stor humor.
(Jag är så glad att jag aldrig blev journalist, annars hade jag nog fått lov att döda mig själv då och där av skam å mitt yrkes vägnar).
Men vem ringer de? Anna Book. Alltså jag skojar inte. De ringde Anna jävla Book. No offense mot henne nu, hon är säkert en jättetrevlig person, men vilken nöt knäckte den idén? Jag skulle liksom vilja se tankekedjan mellan 'Michael Jackson död' --> 'ringa Anna Book'. "Vad har Michael Jackson betytt för dig?" Umm... mycket. Han har ju gjort musik sen... typ 60-talet. "Vad är ditt starkaste minne av Michael Jackson?" *lång paus* Thriller... när han dansar i videon. Stor humor.
(Jag är så glad att jag aldrig blev journalist, annars hade jag nog fått lov att döda mig själv då och där av skam å mitt yrkes vägnar).
Patienten ej kontaktbar, reagerar ej på smärta eller tilltal.
För er som oroar er över Dennis tillstånd, ni kan fortsätta oroa er. Trots outtröttliga ansträngningar förblir han på fel sida av felmeddelandet. Dock har en datatekniker med magiska krafter lyckats rädda innehållet på Dennis hårddisk (här kan jag inflika att jag hade 1 månad gammal backup på det allra superviktigaste, dock ej allomfattande). Jag höll på att lova bort mitt framtida förstfödda barn till honom i ren tacksamhet när jag insåg att han lyckats. Stor tacksamhet också till pappa som letade upp och flörtade (hotade?) in Dennis till tidigare nämnda datormagiker.
Med alla mina filer i behåll känns sorgen lite lättare att hantera. Dennis ande svävar nu över mammas dator (Albert) som jag temporärt kapat. Tur att jag är ett så älskat barn, annars skulle jag varken ha filer eller dator just nu. Oh the unimaginable horror.
Om ni vill hedra Dennis minne -- gör en rejäl backup på era filer redan ikväll.
Med alla mina filer i behåll känns sorgen lite lättare att hantera. Dennis ande svävar nu över mammas dator (Albert) som jag temporärt kapat. Tur att jag är ett så älskat barn, annars skulle jag varken ha filer eller dator just nu. Oh the unimaginable horror.
Om ni vill hedra Dennis minne -- gör en rejäl backup på era filer redan ikväll.
Big Facebook-brother is watching you.
Hur sjutton hittar Facebook förslag till "Personer du kanske känner"? Här har jag gått och trott att det är baserat på något så simpelt som gemensamma vänner/grupper/partyfoton, det är ju sådana som brukar dyka upp. Döm min outgrundliga förvåning när jag får en vänrekommendation på en amerikansk tjej, Sherry, som jag glömt att jag mailade med i sexan-sjuan. På en annan dator, en annan e-mail som för länge sedan upphört att existera (något med cherryanna vill jag minnas, för jag tyckte det vore fräsigt att ha ett mailnamn med en frukt i. Fråga inte). Jag har ffs till och med bytt efternamn sedan dess.
Denna Sherry har jag inte haft någon som helst kontakt med på över 9 år och vi har exakt noll och inga gemensamma vänner. Någonstans i datorns mest antika nostalgi-mappar tror jag dock det finns sparade textdokument med våra mailkonversationer, vilket känns så där lite lagom lustigt -- Facebook har bättre koll på mitt förflutna än jag själv.
Don't go into the light Dennis! Stay out of the light!
Jag hoppades att jag aldrig skulle behöva skriva detta: Dennis står inför döden. Min älskade vän, kompanjon och efter snart tre år i det närmaste att betrakta som en förlängd kroppsdel, drar just nu sina sista, darrande andetag. Han lever i bemärkelsen att det går att starta honom, men inte att komma in i Windows. Ingen kan svara på om han är hjärndöd där innanför. Och det är ju inget liv. Mitt sista hopp om att han ska återfinna medvetandet står till några datatekniker min far letat upp. Men det ser mörkt ut. Det ser mörkt ut.
Jag vet att jag borde känna sorg. Ilska. Men jag känner ingenting. Allt är bara tomhet. Dennis, kom tillbaka...
