Tågresa ner till Uppsala idag. Kaos. Närmare bestämt skidturist-kaos. Jag tror fan de hade med sig all skidutrustning utom själva backen. I min vagn satt en hel klan virriga skidturister vars bagage fyllde hela bagagehyllan, gången och hyllorna ovanför sätena. Medan de virrade runt skrattade jag tyst åt dem, jag som satt säkert -- trodde jag, ja.

Tåget svängde, jag uppfattade en rörelse ur ögonvrån, kände ett luftdrag och duns. Tre centimeter från min underarm, rakt över min handväska på sätet bredvid, hade ett blytungt skidfodral fallit tvärs över gången och landat. Total uppståndelse när skidklanen skulle försäkra sig om att jag levde. Det gjorde jag, ytterst tacksam över att: 1. min arm var obruten, 2. jag precis tagit upp datorn ur väskan (tio kilo fallande skidor + dator = tragedi) och 3. handväskan trots mosning klarade sig utan ärr. 

Med de begränsade skadorna i åtanke lät jag ändå skidturisterna leva. Hade de däremot åsamkat mina två ögonstenar, handväskan och datorn, någon skada -- DÅ... Rubriker. Rubriker.

Stort tack för alla era önskemål i och utanför bloggen. Fortsätt gärna att dela med er av eventuella snilleblixtar i kommentarerna. Vem vet, det kanske är just den toppenidén som gör min blogg världskänd och får Blondinbellas reklamintäkter att likna kaffepengar?

En kort sammanställning av era önskemål:
1. Mer foton.
2. Mer foton.
3. Mer nakenfoton.
4. Mer inredning och stil/shopping.
5. Övrigt, så som Dagens Tankar, humor i allmänhet och en presentation.

Men som alla barn vet kan man inte få allt man önskar. Förhoppningar om nakenbilder kan ni avliva redan nu (sorry Emilie och Jon), liksom gästblogg från min i löndom svartjobbande städerska som hälsar att hon inte vill bli påkommen. Däremot kan jag lova er mer foton av olika slag och även, då intresse tydligt finns, mer skojiga saker som inredning. Dock ej någon "Dagens Sushi"-kategori.

Pirrigt! Kan detta vara precis den nytändning jag och bloggen behöver i vårt förhållande?

Svaret är "på jobbet". Ja, på frågan var jag är 7-21.30 i morgon. Hej hej dubbelpass. Tydligen har de på jobbet fått nys om att det är sista dagen jag är inbokad och övertygade en av vikarierna att ringa in sig sjuk, bara för att få mig att jobba morgonpasset och kvällspasset. Eller hur det nu gick till. Och den fattiga studenten tackar för tillfället att återigen sälja sin kropp för 97 kr/timmen + OB till kommunens tjänst.

Men allt går utom riktigt små barn och med kaffe, löfte om räkcocktail* efter jobbet och mantrat OBOBOB ska jag nog besegra morgondagen också. Höhö. Jag försöker testa en ny sak som kallas "optimism", men jag är inte säker på att den klär mig. Jag ger det ett par dagar så kan jag åtminstone säga att jag försökte.


* Förtydligande för vissa enkelspåriga läsare: Räkcocktail, som i en maträtt. Så ni kan sluta bläddra i drinkböckerna.

Jag minns tider då över tiotalet påskägg väntade mig på påskaftons morgon och skärtorsdagar när vi efter veckor av teckningsproducerande rännde runt kvarteren med hucklen fladdrande bakom oss och samlade ihop kilovis med godis. Ett år bar vi till och med runt på min kompis kanin i en korg under hela spektaklet, lite som att föräldrar låter sina barn tigga för extra effekt.

Hur som helst: vi snackar ofantliga mängder godis och jag kan inte minnas några problem med att göra slut på det, annat än möjligen lite magont efter de första kilona. Men nu.

Av mamma fick jag igår en höneformad skål med påskgodis och den obehagliga upptäckten lät inte vänta på sig. Att mitt minskade sockerintag lett till att allt smakar mycket sötare har jag märkt tidigare, och nu efter blott en näve lösgodis sprider sig sockermättnaden i hela kroppen. Ugh, inte mer nu, ber kroppen via magen och hotar med allvarliga repressalier om jag skulle våga trotsa den. Jag har blivit en jävla mes.

... Någon annan har åsikter om vad du gör med innehållet i kylskåpet.

... Du förväntas redogöra för vart du ska och när du kommer hem.

... Du kommer på dig själv med att svara på ovanstående som om det satt i ryggmärgen.

... Telefonen ringer och det är inte till dig.

... Du kan tvätta utan att boka tid i förväg och diska med hjälp av en fantastisk maskin.
... Kylskåpet är så välfyllt att du regelbundet måste öppna dörren bara för att se på all mat.
... Det i teorin kan vara någon annans fel att chokladen är slut.

Och så vidare.

Snöskor - check!

Björnpälsen - check!

Sant Bernardshund med whiskeytunna runt halsen - check!

Ska man frivilligt resa till snökaosets rike gäller det att vara beredd. Just vädret är inget som får mig att skutta av förtjusning när jag tar mina väskor och ger mig av uppåt Mora i morgon. Att använda ordet "påsklov" för att beskriva min ledighet vore fel eftersom vi faktiskt har inlämning på en individuell essä på tisdag. Men förutom det (som ärligt talat mest är skoj) och lite inbokat jobb är jag fri och ledig i två veckor tills statistikkursen börjar 31/3.

Skönt kommer inte ens i närheten av att beskriva det. Förutom ledigheten i sig ser jag fram emot hela ompysslingsgrejen som följer med den förlorade dotterns återkomst, påskrelaterad mat och onyttigheter och framför allt -- kära återseenden med vänner som återvänder från olika hörn av världen. Vi ses på brottsplatsen.

Bara för att jag har lust kommer här nedan en kort jämförelse av två linsförsäljare, Synsam och webbaserade LensOn, skrivet med den härligt rebelliska känslan av att ha överlistat systemet.

--

SYNSAM
Leveranstid: 4-5 dagar.
Pris (Air Optics, 6 månadslinser): 425 kr/ask.
Rabatt: Skojar ni? Vi snackar Synsam.
Medföljande presenter eller liknande: Räknas stämpel i bonuskortet som med lite tur ger utdelning innan pensionsålder?

LENSON
Leveranstid: 1-2 dagar.
Pris (Air Optics, 6 månadslinser): 289 kr/ask.
Rabatt: 50 kronor välkomstrabatt.
Medföljande presenter eller liknande: Två flaskor (360 + 360 ml) gratis linsvätska.

SLUTSATS: Överflödig.

--

(Om någon från Synsam läser detta och vill bättra på sitt rykte finns mina kontaktuppgifter i er databas. Allt har ett pris och, säg, ett par nya glasögon kan göra susen för att en tjurig bloggare ska se över sina inlägg).

• Vår och allt det innebär. Solsken. Utslagna björkar. Ljumma vindar. Leggings. Fågelkvitter. Uteserveringar. Nu!
• Sommarjobb i Uppsala.
• En resa till utomlandet. Hela kroppen spritter av reslust och jag blir mörk i blicken av att höra om andras reseäventyr. Men jag bidar min tid tills augusti. I augusti. Då ni.
• Dr McDreamy tillbaka i mitt liv. 24 april blir önskningen sann!
• Nytt objektiv och stativ till min kamera.
• Att min nya bloggdesign blir klar någon gång. Jag är så trött på den här gamla att jag slutat se att den finns.
• Guitar Hero. Tre ord: sjukt jävla roligt.

Deltävlingarna har pågått sedan midsommar och ikväll kommer svenska folket äntligen få veta vilket musikaliskt mästerverk som får representera vårt land i en tävling med den yttersta toppkvalitémusiken Europa har att erbjuda; en tävling där vi kommer se oss besegrade av någon av de där oärliga öststatsländerna som förstör tävlingen genom att rösta på varandra, medan vi utbyter 12-poängare med Norge, Finland och Danmark.

Man kan undra varför Melodifestivalen är så viktig för svenska folket. Är det för att vi, lilla Sverige, en gång var framgångsrika inom det? Är det för att vintrarna är kalla och långa och gode gud, ge oss något att göra om kvällarna? Eller är det ett resultat av vårt ständiga sökande efter något att enas kring och finna gemenskap i, sedan gruppaktiviteter som häxeldningen upphörde och galgbackarna lade ned sin verksamhet?

Själv greppar jag varje chans jag får att utöva cynism över hela spektaklet, vilket av somliga misstas för att jag ogillar det. Fel! Hur kan man ogilla något som aldrig upphör att sätta nya lågvattenmärken ("Fotfetischist vill ha bild på Bengtzings fot") och så patetiskt tacksamt ber om sågning efter sågning?

Min lördagkväll kommer tillbringas med tacos och tjejkompisar framför tv:n. Formen är på topp och jag är laddad redan nu. Åh Melodifestivalen, come to mama.

Knappt hinner man skönja slutet på en kurs innan förberedelserna för nästa tar vid. Igår kom några kurskamrater rusande och berättade att det satts upp anmälningslistor för grupperna till Statistik-kursen, som börjar efter påsk och enligt flera oberoende källor ska vara skapligt överjävlig. Nåväl. Ett vilt sökande efter scheman och taktiska överläggningar vidtog ("Inte grupp ett, då får vi inte onsdagarna lediga"), innan vi hittat den ultimata gruppen - tyckte vi.

Efter runtringning till kurskamrater fylldes gruppens deltagarlista med namn från nollningsgrupp Mars. Det tog dock inte mer än en kvart innan en av kurskamraterna kom rusande i vild panik och meddelade att läraren ansvarig för kursen uppgavs vara inget annat än i klass med Hannibal Lecter, They're coming to take me away-tossig.

Några bytte direkt. Andra av oss ställde sig mer tveksamma, efterfrågade fler källor, men till slut verkade informationen gått rundgång och oroliga icke-närvarande kurskamrater som nåtts av ryktena om psykopatläraren började höra av sig. Inom loppet av en halvtimme var alla namn överflyttade till en annan grupp. Grupptryck och rykten, vilken härlig kombo.

Mora. Same old, same old. Skönt ändå att vara hemma på lite semester och promenera runt bekanta gator med bekanta ansikten. Kika i butiker, ta en fika, spana på folk, ta del av det senaste skvallret. Det har sin charm.

Inredningsmässigt har besöket varit lyckat hittills. Igår hittade jag en grå/svart/vit matta på EM som instinkterna säger mig kommer bli bra i vardagsrummet och ett vitmönstrat överkast till sängen. Jag har rosa soffkuddar på g och innan jag for igår landade Audrey Hepburn-affischen jag köpt via Tradera, så utvecklingen går framåt! Budgeten har ju redan gått åt helskotta så man kan ju lika gärna ta i rejält.

Ikväll är det partaj hos Emilie, bedriften 21 år ska firas med en blandning av kända och okända ansikten, bekanta och obekanta, fd klasskompisar, ex med flera. Innan det drar igång tänkte jag passa på att ockupera badkaret, det efterlängtade badkaret, och begrava mig i skumm ett tag. Mmm...

Bli ompysslad och bortskämd.
Att äta annan mat än min egen, mat dessutom tillagad av min favoritkock i hela världen (om du trodde jag glömt hummern du nämnde för någon månad sedan har du fel, fel, fel käre far).

Gå på stan en vända och ta en fika på Kaffestugan.

Ta många, långa, bubbliga bad.
Åka ut i skogen med systemkameran och fotografera lite riktig natur.

Ta igen de senaste månaderna med min gosiga kattfröken. 

Återse gamla kändisar och kanske fira någon som fyllt 21...?

Ja, ni hör själva. Förväntningarna är skyhöga när jag lämnar hemma i Uppsala för att för första gången sedan flytten åka hem till Mora. Här nere strålar f ö solen och termometern visar 14 grader (!), men det är la bara att pälsa på sig Michelin-gummajackan, slänga UppsalaEkonomerna-väskan över axeln, ta ett fast tag om resväska och skohylla och fearlessly ge sig av med tåget norrut.

"Undrar om de varnar de andra resenärerna? Det borde de faktiskt göra."

-- Kurskamrat

Sådärja, nu är kappsäcken packad och klar för ett äventyr på böljan den blå. Överst ligger sjösjukearmbanden och extra tigertyg. M-väskor och systemkameror får stanna hemma, för medan jag litar på mig själv gör jag inte nödvändigtvis det på andra. Vissa går redan nu ut med att målet är kolla Facebook i morgon för att se om de hade kul. Vad säger man? Stenålderstemat kunde knappast vara mer passande -- tillbaka till grottmänniskostadiet.

Men var och en för sig, och jag tror hursomhelst det kan bli riktigt kul även utan planerade promille-rekord. Många av mina kurskamrater ska med och nollningen lade grunden för en bra sammanhållning, så nu håller vi bara tummarna för att havet håller sig lugnt och fint. Klockan 17 går bussarna från Ekonomikum, och på väg dit blir ett pitstop på Coop för att se om de har några lämpliga hundben att accessoriza min outfit med. Klockan 21 i morgon beräknas vi vara tillbaka i Uppsala, så au revoir tills dess.

Två foton från i förmiddags nere vid Fyris River. Solen strålade och vindarna blåste iskalla på det bitande sätt som får kinderna att stickas länge efter. Hela förmiddagen har jag tillbringat med att visa upp mig i olika butiker i Uppsala och dela ut jobbansökningar. Jag vet inte, det kanske är onödigt, men det känns ändå bra att ha en backup ifall Svenskt Näringsliv av någon anledning inte ringer om ordförandeposten innan sommaren.

• "Uppsaliensare" som beteckning för en person bosatt i Uppsala är faktiskt inget annat än fultsomfan.
• Senaste Hollywood-tokeriet: att operera fötterna så att man kan fixa långa galor och partaj i stilettklackar. Mänskligheten har fan för mycket fritid.
• Varför är det så många dödsannonser i tidningarna under lördag-söndag?
• Hur tänker man som begravningsbyrå om man gör reklam för en billig gravsten? Att folk ska passa på att dö när det ändå är extrapris?

Eftermidnattspigg som vanligt ligger jag nerkrupen i sängen och läser igenom inskickade essäer från förra årets Ekonomi, företag och samhälle-kurs. Betyget i kursen grundar sig på tre saker -- tentorna, grupp-PM:et och en individuell essä som på något sätt ska ha koppling till kursen. Egentligen ska det inte gå att komma åt inskickade arbeten från gamla kurser, men på grund av nån bugg i systemet gör man det ändå.

När jag läser får jag verkligen justera mina förväntningar på universitetsstuderande -- folk skriver så dåligt. Och inte bara dåligtdåligt utan felstavat, tvärtemot instruktionerna och framför allt fantasilöst. Av 60 ämnesval som jag sett har minst hälften skrivit om globaliseringen och resten antingen konsumtionshysteri, miljöproblem eller svenska modellens effekter. Skojigt att vara lärare när den trettionde globaliseringsessän som citerar kurslitteraturen landar på skrivbordet!

I mitt huvud dyker det upp alla sorters olika uppslag av en uppgift som avslutas med Låt inspirationen flöda! Det knixiga är att jag har noll och ingen uppfattning om hur mycket man vågar ta ut svängarna, men om inte annat får väl den här uppgiften bli ett test av det. Över min döda kropp att jag tänker idissla några globaliseringsteorier om jag har skuggan av en chans att göra något kreativt.

---

Det snöar. Nyss tassade jag ut i köket för att dricka vatten och det är vitt ute. Jag trodde vi hade en överenskommelse, växthuseffekten och jag, men tydligen inte. Dags att höja värmen inne och införskaffa en liten bensinmotor som kan stå och puttra ute på balkongen så vi får ordning på det här.

Lördagens planering:

[x] Tvätta, i grevens tid. Vi snackar seriöst tvättberg.

[x] Sy min stenåldersklänning i tigertyg till kryssningen.

[x] Baka chokladbollar.

[x] Snygga till i lägenheten inför kvällen (se nedan).

[x] Ha ett tjejgäng över för onyttigt födointag, Melodifestivaltittande och spelspelande.

Ärligt talat är det först de senaste dagarna jag haft en chans att varva ned sedan programmet började. Nollningen är över, de två tentorna som gjorde att man aldrig var ledig är bakom mig och vi har eget arbete istället för massor av föreläsningar. Det må vara en hur fet klyscha som helst, men icke deso mindre sann - det har hänt så mycket att jag inte förstår att det bara gått drygt sex veckor.

Nej, här jag kan inte sitta. Dags att grabba tag i tvättpåsarna, ner i källaren och claima tvättiden.