Tågresa ner till Uppsala idag. Kaos. Närmare bestämt skidturist-kaos. Jag tror fan de hade med sig all skidutrustning utom själva backen. I min vagn satt en hel klan virriga skidturister vars bagage fyllde hela bagagehyllan, gången och hyllorna ovanför sätena. Medan de virrade runt skrattade jag tyst åt dem, jag som satt säkert -- trodde jag, ja.

Tåget svängde, jag uppfattade en rörelse ur ögonvrån, kände ett luftdrag och duns. Tre centimeter från min underarm, rakt över min handväska på sätet bredvid, hade ett blytungt skidfodral fallit tvärs över gången och landat. Total uppståndelse när skidklanen skulle försäkra sig om att jag levde. Det gjorde jag, ytterst tacksam över att: 1. min arm var obruten, 2. jag precis tagit upp datorn ur väskan (tio kilo fallande skidor + dator = tragedi) och 3. handväskan trots mosning klarade sig utan ärr. 

Med de begränsade skadorna i åtanke lät jag ändå skidturisterna leva. Hade de däremot åsamkat mina två ögonstenar, handväskan och datorn, någon skada -- DÅ... Rubriker. Rubriker.