Ju fler år som går efter studenten, desto mer uppenbart blir det hur olika folks liv är. Människor som gör och tar vägen åt alla möjliga och omöjliga håll. Jag kan inte sluta fascineras, och förvirras. Jag känner jämnåriga som hunnit bli inte bara föräldrar utan tvåbarnsföräldrar. Jag hör om en kompis kompis som läser läkare på Karolinska parallellt med civilekonom på Handels och civilingenjör på KTH. Det jag själv i jämförelse åstadkommit på snart 22 år känns i bägge fallen rätt tamt.

På ett sätt kan jag avundas dem som är nöjda med att stanna i Mora, i den lilla världen. Den ofarliga världen. Och jag pratar inte om faror-faror, de som finns helt oberoende av geografi, utan... utmaningar. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig exakt; ämnet som sådant gör att någon säkert kommer bli stött hur jag än säger det. Utanför finns så många fler öden. Andra människor, sätt att se på livet. Otroligt många fler valmöjligheter och krav, så många att de stundtals får mig att önska att jag varit nöjd med att stanna inom kommungränsen. Det vore så mycket enklare.

Mest är jag nog förvirrad. Inte olycklig, men förvirrad. Och huvudet fullt av en miljon saker jag vill hinna göra i mitt liv. Jag som tycker det finns för många valmöjligheter i fikabrödsdisken på kaféer. Jag funderar och försöker bli klok på vilka saker jag verkligen vill göra och vilka jag tror att jag vill göra men egentligen bara är vad andra vill att jag ska göra. 

Nu blev det ett sådant där långt, åhherregudlivet!-inlägg som det så lätt blir när klockan passerat midnatt och jag är minst sagt hög på koffein. Jag ska inte svamla längre; jag ska lyssna på Marit Bergmans I thought I would be older by now tjugo gånger till och hoppas på Insikt Om Livet.

Vilken av tågtyperna i nedanstående inlägg är jag, undrar ni? Som några av er korrekt listade ut så är jag blondinen som "ockuperar eluttaget det första hon gör (fast hon kanske egentligen inte behöver, men bara så ingen annan ska ta det sen), för att sitta och knappra på sin laptop under hela resan och människoförakta sina motresenärer".

Jag kan vidareutveckla: jag är den som alltid bokar en fönsterplats för att få tillgång till sagda eluttag (det har blivit en principsak) och som sedan något år tillbaka lärt mig att det är lika bra att låta handväskan ockupera sätet bredvid och låta resten av vagnen fyllas upp för det är 1) ingen som tackar dig för att du låter bli och 2) kan man hålla galningarna på avstånd bör man göra det så länge som möjligt.

Jag har alltid telefonen på ljudlös hela resan och gör inte så mycket väsen av mig. Jag har mina Koss the plug-hörlurar inkörda så djupt i hörselgångarna att de kysser hjärnhinnan; skriver utkast till spydiga blogginlägg på datorn och tittar på avsnitt av Sex & the City vilket får tanten bakom att kika förskräckt (men egentligen nyfiket) mellan sätena. Sannolikt har jag fullt av grejer vid mina fötter då jag aldrigaldrigaldrig någonsin brukar hatthyllan, av den enkla anledningen att jag aldrig någonsin lyckats och aldrig någonsin kommer lyckas nå upp till sådana höjder. (Så om jag tackar nej till ditt erbjudande om hjälp att lägga upp saker beror det inte på otrevlighet, utan att jag vet att what comes up inte alltid comes down).

När resan närmar sig sitt slut studsar jag upp i överdrivet god tid för att gräva mig in till den stora resväska som jag säkerligen släpar på och som säkerligen blivit inpackad längst in under ett berg av dryga stockholmares resväskor. När tåget slutligen stannar krävs det målfoto för att avgöra om jag eller resväskan ramlar ut först på perrongen. Några frågor på det?

• Inbrott (det sker aldrig så många inbrott som under julen, Björnligan kommer till fler hem än tomten).
• Bränder (samma sak som med inbrotten).
• Vinterkräksjukan (aldrig har så många förut smittas innan jul, bakterierna tar över, var fjärde svensk har bajs på händerna).
• Lurendrejeri (blufföretag tar betalt för varor som aldrig skickas, julklappssäckar i hela Sverige gapar tomma, stödgalor för offrena bör ordnas).
• Väghalka och snöstormar (överväg att vistas i bil under julperioden och du är i princip garanterad att bidra till att höja Vägverkets statistik en pinne längre från nollvisionen). 

Hoppas ni är jääävligt rädda nu inför jul, annars har kvällstidningarna misslyckats med att sprida the holiday spirit.

Näe, det här har inte förvandlats till citatbloggen. Däremot har jag på ett par dagar läst ett par hundra sidor och skrivit sisådär en fyrtio sidor själv om organisering och organisation, så mina ord har liksom temporärt tatt slut. På tåget ner till Uppsala igår (vilket i vanlig ordning var en praktuppvisning i avvikande mänskligt beteende, mer om det senare) underhölls jag av det senaste Grey's-avsnittet. En scen var särskilt träffande och jag vet att åtminstone ett par av er som läser det här kommer förstå vad jag menar. Enjoy medan jag dyker ner en stund i organisationens grunder.

- "Cristina found this magical world where doctors are happy and patients are pleasant and no one is screaming or stealing surgeries from each other. Everyone just rubs lotion on each other... all day long."

- "You don't want to be dermatologists. Dermatologists apply lotion for a living!"

- "Yeah! That's the point. They're empty inside, completely devoid of all bloodlust. God, they don't need to fight for anything! They don't want to cut anyone open. They just... love lotion! Do you know how much easier our lives would be if we just loved lotion?"

Idol borde döpas om till Vilken liten mespojke ska fjortisarna dyrka i år och ges utrymme att förpesta etern? Jag vet precis varför det blir så här varenda år, och håll i er på riktigt nu -- det är egentligen inte fjortisarnas fel!

Vems fel är det då undrar ni förstås? TV4? Baggarna? Dåligt grundvatten cirka 1990? Nej, nej och nej (men resonemanget är intressant). De ansvariga är de där små högstadiepojkarna som inte har vett att uppföra sig utan far fram som odrägliga keps- och huvtröjsbeklädda gehun i skolkorridorer och välter skåp, tänder tändare framför Axe-flaskor och lämnar bunsenbrännarna öppna i biologisalen för att uppehållsrummet var stängt under rasten och de därmed inte kunde använda uppis-datorn för att surfa in på tyska sidor med avklätt innehåll som de inte vågar besöka från hemdatorn ifall mamma skulle se.

Så är det egentligen då så konstigt att fjortisarna blir alldeles till sig i trasorna när de ser en jämnårig av hankön stå och uppföra sig flera minuter i rad utan att kvalificera sig för en bokstavskombinationsdiagnos och dessutom utstöter ljud som varken är förolämpningar, personangrepp eller hets mot folkgrupp?

Vad jag egentligen vill ha sagt är väl att Idol suger. Och att högstadietiden suger ännu mer.

Om någon undrar vad jag ägnar mig åt om dagarna nuförtiden när jag uppenbarligen inte bloggar, är svaret ett PM som analyserar marknadsföringsstrategier för vår (än så länge) fiktiva produkt. Jag skulle kunna berätta vad det är, men det blir så bökigt att söka upp och döda er allihopa.

Om någon undrar hur länge jag tänkt ägna mig åt det, är svaret tills på fredag förmiddag.

Om någon undrar vad som händer om man lämnar en flaska fläderbärssaft liggandes i ett kylskåp över sommaren, är nedanstående bild svaret:

Sockret och saften tar ut skilsmässa.

Tack för era teorier om de blixtrande hallonen! I synnerhet de om hallonlarverna, måste jag säga. Tänk, jag hade ingen aning om att fenomenet ens existerande, men så fort ni sa det kände jag hur de började krypa runt i min mage. Höhö. Nu vet jag hur jag ska fördriva trista höstkvällar framöver -- med näsan pressad mot mikroglaset för att försöka få en skymt av hallonlarverna i poppningsögonblicket.

Exakt VAD det är som händer är dock fortfarande höljt i dunkel. Jag rotade runt lite och de flesta källorna menar (precis som Herrn Doktor) att det har med hallonkärnornas struktur att göra. Joniserad luft och hoppande elektroner nämns också, vilket jag antar är vetenskapliska för att de inte kan förklara vad som händer.

Anyways -- i mitt googlande efter Sanning och Upplysning hittade jag denna video. Ni vet att det bara hänt en gång tidigare i världshistorien att jag länkat YouTube-klipp, so this better be good, riiight? Okej, internet dräller av mer explosiva videos med mikrade Furbees och iPodar, men med tanke på den till synes harmlösa druvan tycker jag den är rätt cool. Får en att undra vad som skulle hända ifall man skickade en fruktkorg till ett kärnkraftverk.

(Nej mamma, det är INTE så här det ser ut när jag tinar hallon. Det låter däremot exakt likadant).