I ought to have learned something by now, I thought I would be older by now.
Ju fler år som går efter studenten, desto mer uppenbart blir det hur olika folks liv är. Människor som gör och tar vägen åt alla möjliga och omöjliga håll. Jag kan inte sluta fascineras, och förvirras. Jag känner jämnåriga som hunnit bli inte bara föräldrar utan tvåbarnsföräldrar. Jag hör om en kompis kompis som läser läkare på Karolinska parallellt med civilekonom på Handels och civilingenjör på KTH. Det jag själv i jämförelse åstadkommit på snart 22 år känns i bägge fallen rätt tamt.
På ett sätt kan jag avundas dem som är nöjda med att stanna i Mora, i den lilla världen. Den ofarliga världen. Och jag pratar inte om faror-faror, de som finns helt oberoende av geografi, utan... utmaningar. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig exakt; ämnet som sådant gör att någon säkert kommer bli stött hur jag än säger det. Utanför finns så många fler öden. Andra människor, sätt att se på livet. Otroligt många fler valmöjligheter och krav, så många att de stundtals får mig att önska att jag varit nöjd med att stanna inom kommungränsen. Det vore så mycket enklare.
Mest är jag nog förvirrad. Inte olycklig, men förvirrad. Och huvudet fullt av en miljon saker jag vill hinna göra i mitt liv. Jag som tycker det finns för många valmöjligheter i fikabrödsdisken på kaféer. Jag funderar och försöker bli klok på vilka saker jag verkligen vill göra och vilka jag tror att jag vill göra men egentligen bara är vad andra vill att jag ska göra.
Nu blev det ett sådant där långt, åhherregudlivet!-inlägg som det så lätt blir när klockan passerat midnatt och jag är minst sagt hög på koffein. Jag ska inte svamla längre; jag ska lyssna på Marit Bergmans I thought I would be older by now tjugo gånger till och hoppas på Insikt Om Livet.
Bra låt ju fan... Håller med dig, som en som har flyttat kors och tvärs, gått gymnasiet i annan kommun, bott på en annan kontinent, gått högskolan både på en ö och i en skog, så känner jag igen det du menar om "de som stannade kvar".
Men ska jag vara ärlig så tycker jag fortf om det John sa, life is what happens to you while you're busy making other plans.
Jag tror att du inte ska jämföra dig med andra Anna. För har du trivts och trivs med saker du gjort/gör så finns det ingen som kan säga att dina val har varit fel eller dåliga. Själv tänker jag på att inte stressa för vad jag måste åstadkomma eller göra innan jag dör för jag mår relativt bra ändå... även fast jag inte har allt i världen.
Oj! Jag måste få tillägga att det finns utmaningar i Mora också. Believe me. Jag har bott kvar ett par år och utvecklats otroligt mycket. Och då har jag ändå levt "det enkla livet" på ett konditori som jag extrajobbat sedan länge. Tror att det beror mycket på hur man är som person! Vilka tasks man åtar sig och vilken inställning man har.
Flytt och miljöombyte är krävande, alltså även nyttigt. Att träffa människor är nyttigt. Att lära sig att ta kontakt.
It's all in your head.
Pu-huue. Du är grym, Anna! Gör vad du vill - och tyck om det du gör.
T ex så funderade jag på om jag skulle satsa på att tjäna en massa pengar i sommar. Alltså jobba röv. Men sen tänkte jag; TÄNK OM jag skulle dö efter sommaren. Tänk om detta är min sista sommar. Vad vill jag EGENTLIGEN göra? JO; jag vill åka till England och träffa mina vänner där.
LÅNG KOMMENTAR DÄR.
Älskar din blogg (det gör även min kära moder).
... inte bara lång utan även rörig kommentar.
Men optimistisk!!
KRAM
