It's the end of the world as we know it.
Och vad hoppas man egentligen att resultatet av experimentet ska bli? Stoppa in lite protoner i maskinen, mixa med ljusets hastighet och ut kliver Gud, ivrig att få dela med sig av receptet på Skapelsen från ett par miljarder år sedan? Det känns som ett lite för lätt sätt att fånga vår Herre. Jag menar, ska man gillra en fälla för den allsmäktige fadern borde det väl vara någon liten oblat inblandad.
---
Nu läser jag på aftonbladet.se att experimentet tydligen lyckades. Ingen undergång idag alltså. Tydligen har jag ätit tio kilo choklad, rakat av mig håret, ringt runt till folk och berättat min sanna åsikt om dem, blivit religiös, tatuerat hela ryggen och gift mig med första karln jag fick tag i på gatan, för två färgglada ringar mot en grå bakgrund som skulle kunna vara hämtad från teckningsväggen på vilken förskola som helst. Fan också.
världen går under var och varannan dag enligt idioter. på nått mystiskt sätt så knallar vi fortfarande runt och försöker komma på nya, effektivare sätt att döda varandra på.
jamen så skönt att det inte blir undergång idag
jamen så skönt att det inte blir undergång idag
Mmm dom är jävligt jobbiga de där polkergreisarna.. =/
Yup Telianåår, det värsta är att jag sålt skiten till mig själv haha
Till skillnad från övriga kommentarer så säger jag bara:
Du skulle kunna få jobb som krönikör på vilken tidning som helst. Helt seriöst.
Skriv om mig då. Nåt bra, tack.
Kram.
(alltså i din krönika.)
(eller du förresten. om den av någon anledning skulle publiceras i tidning av mindre seriös karaktär - typ SLITZ - så kan du avstå).
fast mamma ringde idag och berättade att det fortfarande finns en viss chans att jorden går under pga det där experimentet! enligt henne hade de bara startat experimentet häromdan, men det dröjer ett litet tag innan den stora krocken äger rum. så än är det inte kört! (i dubbel bemärkelse då såklart)
haha jomen det är ju ungefär dom minnena jag har kvar oxå som dom starkaste! även lite vagt att vi var upp i frihetsgudinnan och att man därifrån såg wtc. men i övrigt var nioårsperspektivet mest att man fick cheerios (socker till frukost, mumma!), barbiesar och himmelriket där vi köpte mussepigghalsbandet. (tyvärr inte disneyworld, men väl en disneybutik på broadway) ett himmelrike som snabbt förvandlades till ett helvete då jag och sofia av alla artiklar i hela butiken (gigantisk efter vad jag minns) självklart hade spanat in oss på samma halsband och det fanns bara ett exemplar kvar. hon fick det, men jag kan lugnt säga att jag har kommit över det nu. ingen bitterhet ligger kvar alls faktiskt.
