Du är vad du äter.
Efter nio timmars skolarbete räcker energin precis till att inta horisontellt läge i soffan och döda lite hjärnceller framför tv:n. Du är vad du äter går på och jag hånskrattar hjärtligt i takt med att Anna Skipper radar upp böngroddar och indiska linfrön. Hela programmet är ju tamejtusan humor.
Deltagarna ska äta "levande föda" (vilket tydligen inte innebär en diet med små harmlösa djur utan skumma grönsaker som inte hettats upp mer än 45 grader); det springs på syra-barer och röksug ska botas genom att knacka sig i pannan. Nu har jag aldrig upplevt något röksug, men om det är något i stil med chokladsug vet jag vems panna en sådan uppmaning skulle få mig att knacka och det är inte min egen.
21-årsdagen kan börja.
Två.
Ett.
FÖDELSEDAG!
Phew. Rent spontant när jag känner efter verkar övergången från 20 till 21 ha gått ganska smärtfritt. Ännu har jag inte observerat några omedelbara förändringar, inga extra kroppsdelar som växt ut eller så. Troligen skulle jag hitta en årsring till om jag högg av en arm eller tå, men oavsett vilket bra blogginlägg det skulle bli är det inget jag tänker ägna mig åt just ikväll. Här ska sovas så att jag kan vakna piggelin om några timmar, för första gången i mitt liv som 21-åring.
Födelsedagsfrukost, Mallorca -05.
Mindre badsugen.
Med en sådan nyhet lär det ju kännas lite sådär för dem som deltog i Forsränningen förra veckan och fick en kallsup. Vattnet i den ån är inte babytårar direkt. Under nollningen tog en kurskompis frivilligt ett dopp där för att vinna en utmaning åt vår grupp. Han tillbringade den följande natten med att tillbe den stora porslinsguden och så här i efterhand undrar man ju vad eller vem det var som gick igen.
Understatement.
- "Hej! Är du här?"
- "Ja." *paus* "Ska du åka?"
- "Ja, just det."
- "Jaha."
Här hade jag god lust att lämna ett bidrag i till konversationen i form av ett "No shit, Sherlocks?!?" men lät efter en stunds övervägande bli. Man får ju ändå förutsätta att han förstod att hon existerade på riktigt och hans resväska samt fysiska närvaro när tåget var i rullning borde ha varit bevis nog för henne att han skulle åka. Men när man tänker på vad vi faktiskt säger ibland är det en väldans massa nonsens. Hissmusik i dialogform.
Blogglust.
Kanske blir trenden extra tydlig för mig eftersom att de bloggarna jag brukar läsa ofta är mina jämnårigas och de flesta av oss är i en väldigt hektisk period av livet. Kanske är det våren. Den stundande sommaren. Allt som ska göras.
Undertecknad är inget undantag. Inspiration till kreativa saker är the first thing that goes när det är Fullt Upp, som nu. Och orken att engagera sig i världen utanför, särskilt den som handlar om mord och skräckpappor och tortyrkällare. Jaja. My point being...? 4 juni, alltså om exakt en månad, tentar jag statistiken. Ekonomutbildningens värsta kurs. Tills dess: stå ut med mig. Efter det: fira med mig. Eller trösta mig.
I want to believe.
Nya Arkiv X-filmen är solklart den kommande långfilm jag ser mest fram emot just nu, följd av Sex & the City-filmen. Sex år efter att serien slutade ska det bli grymt kul att se vad de hittar på med agenterna, särskilt eftersom 1) det utlovats mindre aliens till förmån för mer romantik och 2) filmen knappast kan bli sämre än den sista säsongen.
Premiären är 25 juli i sommar, fast naturligtvis släpar Sverige efter så först någon gång i augusti har den premiär här. Jag anar smärtsamma veckor fyllda av kamp mellan min nyfikenhet och min önskan till en komplett bioupplevelse med vad som kan vara sista filmen. Hör ni inget från mig på ett tag i sommar sitter jag förmodligen i karantän från internetsidor och förföriska nedladdningssajter.
Tidsbrist.
För det första fick jag VG (högsta betyg) på min individuella essä om "Lyxkonsumtionen som blev folklig" och följaktligen VG i hela grundkursen. För det andra har jag fått ett stipendium jag sökt, eller ja, jag tror åtminstone det. Alternativet är att någon gjort en insättning på mitt bankkonto märkt "Stipendium" för skojs skull. Hur som helst tackar jag och tar emot och vet bättre än att ifrågasätta bankens outgrundliga insättningar.
Dagens ord.
"Produktmomentkorrelationskoefficienten."
Sug på den.
Kolugn eller kolugn?
Begrunda denna skylt en stund. Skylten står invid en promenadväg i Mora och varje gång jag passerar den orsakar texten huvudbry. Ko-lugn eller kol-ugn? Inga kossor (varken oroliga eller lugna) eller kolugnar syns till i närheten, bara skog och en bit äng. Mellan kol och ugn syns något som kan vara ett bindestreck, men lika gärna en skada i träet. Att sätta upp en skylt med texten med "kolugn" är onekligen skumt. Men å andra sidan är inte kol-ugn överdrivet klockrent heller.
Vad står det egentligen?
Och avsett text - varför sätter man upp en sådan skylt?
Pubrunda med marsmänniskor.
Skrivet igår kväll/natt när blogg.se strejkade:
Nyss hemkommen från kvällens pubrunda! Före detta nollningsgrupp Mars gjorde Uppsala osäkert när vi vandrade från nationspub till nationspub under kvällen. Som traditionen bjuder ska alla nationer avverkas, och huj vad det gick undan! 13 pubar på fyra timmar, inte illa. Eller ja, vi missade ju Norrlands p.g.a. platsbrist, men ärligt talat räckte rätt bra med de övriga 12.
Nu värker både ben och fötter efter en kväll i ett par skor som uppenbarligen inte designats med syftet att gå runt i. Lågklackade till råga på allt elände! Det här var tamejtusan sista gången jag gick ut i sensible shoes. Ska det göra så här ont kan man ju lika gärna vara snygg -- och lång! -- på vägen dit.
---
Nu: föreläsning. Troligen med ett något decimerat antal deltagare.
Skitväder.
(Och sluta genast upp med det där skadeglada skrattet, mamma och pappa. Ja, jag kan höra er på andra sidan skärmen).
Numbers and figures.
Pulling the puzzles apart.
Questions of science, science and progress
Don't speak as loud as my heart.
-- The Scientist, Coldplay
Någonstans anar jag att Coldplays tanke bakom denna låt inte var en Statistik-kurs för blivande ekonomer, men jag ska säga er, när man suttit böjd i timtal över diagram och tabeller tills rygg och huvud värker ikapp hugger man varje halmstrå av igenkänning i omvärlden.
Statistik A -- denna brutala kurs vars rykte sträcker sig långt utanför Ekonomikum. Jag hörde skräckhistorier långt innan programstart. "Omtenta" är ett ord som förekommer ofta och sammanfattar kursen rätt bra. Vad ska jag säga? Det är väl inte raketforskning-svårt, men det är mycket och framför allt: tidskrävande som attan.
Morgondagens ledighet erbjuder dock en chans att komma i fas. Jag har tvättid klockan 8, vilket så här i efterhand inte framstår som ett av mina mest genomtänkta beslut, men jag tror jag tänkte något om att Komma Igång I Tid. Hjärnan är verkligen lustig ibland.
Naturens varningsfärg.
Rött är naturens varningsfärg. Farliga djur, blod, varulvsögon, stoppljus, ett tecken på att man varit i solen för länge. Och nu när det är dags att tackla nästa vecka känns det som att jag behöver lite farlighet. Av ingen speciell och många små anledningar, som har mest med skolan att göra. Men jag råkar veta att röda naglar är ett utmärkt vapen mot krångliga inlämningsuppgifter och virriga föreläsningar.
Snart kommer Emilie hit som en nästan-överraskning, det vill säga hennes besök är planerat men det bestämdes så sent att det nästan klassas som överraskning ändå. Jag ska hälla i henne champagne-te och prata livets mysterier. Undrar hur världen vore utan vänner och rött nagellack?
Bring it on.
Jag sitter böjd över statistikböckerna, djupt inbegripen i arbetet med att dechiffrera senaste föreläsningsanteckningarna. Precis då börjar de höras -- de omisskännliga dunk-dunk-dunk ljuden genom taket. Bingo, Britney-grannen har vaknat.
Mitt hus är sinnebilden av ett lugnt bostadsrättshus, sällan hörs något alls från grannar och än mer sällan musik. Men varje gång det hörs musik är det från samma lägenhet -- Britney-grannens. Alltid. Samma. Jävla. Britney. Låtar. På. Repeat. I skrivande stund har konserten pågått non stop i två timmar och jag är mer än beredd att klampa upp och ge dem en stor, härlig Piece of Me.
Sedan en halvtimme tillbaka eller så har Britney dessutom bakgrundskomp i form av oregelbundna spikljud från en diffus plats i huset. Jag tror jag ska börja tugga fradga när som helst. Tror de att de kan jävlas med mig, va? Well, vad grannarna inte vet är att pappa lämnat hammaren kvar och att jag inte ens är i närheten av att ha undersökt nya högtalarsystemets maxvolym. You want a war? You got a war.
Lite sommar, åtminstone i garderoben.
Premiärfrukost på balkongen idag i solskenet. Wünderbart. Pappa har styrt kosan norrut igen och kvar är jag i en lägenhet full med mattludd. Lägenheten blir bara finare och finare, bilder kommer. Statistikplugg har fått stå tillbaka för allt inredande de senaste dagarna, så jag booorde verkligen... men bara att baxa upp bokjäveln på skrivbordet kräver vilopaus efteråt. Bokbild kommer också, ifall någon misstänker överdrift. Fucking huge.
Så istället för att trötta ut mig med tyngdlitteraturlyftning bränner jag energi genom att hitta alternativa sysselsättningar, som att ta fram de färgglada sommarkläderna och stuva undan tjocka vinterkläder. Nu när det är gjort tänkte jag leta rätt på den där ettriga lilla Ida och ge henne en spark där bak, så att det blir sommar som på min kjol ovan.
Gamla ordspråk rostar aldrig.
Idag tappade jag en favorithandske.
Ett par timmar senare vann jag en kupévärmare.
Hur är det man säger -- när livet stänger en dörr öppnar det ett fönster...?
Ursäkta röran. Jag bygger om.
Fast inte i bloggen den här gången utan i lägenheten. IRL, som ungdomarna kallar det. Lägenheten har drabbats av en lätt släng kaos, men ur kaoset föddes ju världen och allt det där. Efter en hel dags flängande än hit, än dit är jag just nu så trött att ögonen tittar i kors och det hjälper inte hur gärna jag vill klämma fram ett högkvalitativt blogginlägg som ni kan roa er med i morgon (idag... whatever). För det är vad ni kommer att få lov att göra. Skola mellan 10-15 och därefter äventyr på stan. Likt en förälder med dåligt samvete kommer jag dock att kompensera er längre fram, troligen med en överdos bilder.
Snart kommer tomten!
Idag kommer pappa ner till Uppsala ett par dagar. Han kommer med kunskap om livets stora mysterier, så som hur man borrar i betongväggar och stympar för långa skoställ, och med bilen proppfull av saker. Tro mig när jag säger att det blir lilla julafton. Nej, stryk det, stora julafton. Matta, tv-bänk, tv, hyllor, högtalare, skrivbordsstol, hatthylla -- jag ryser!
Räkna med att besöket kommer gagna er läsare i form av massor med inredningsbilder. Dessutom vankas besök på Ikea med omnejd för inhandling av bland annat balkonginredning, nu när bil finns att tillgå. Innan julfirandet kan börja ska jag dock pallra mig till skolan (vilket kan jämföras med den tråkiga diskningen innan paketöppningen) för att lyssna på hur man gör krånglar till något i grunden jättesimpelt för att det inte går an att undervisa något alla begriper på universitetsnivå. Eller Statistik som kursen heter.
Våga andas tre små bokstäver & jag svarar INTE för konsekvenserna.
Ny bloggdesign: Ta-dah!
- Hej, jag heter Bloggdesign och jag är ny här.
- Hej Bloggdesign.
Trots pågående arbete med vissa delar väljer jag ändå att lägga upp den nya designen och göra ändringar fortlöpande. Det blir bäst så, annars kommer ni få vänta tills den yttersta dagen och mer innan jag blir helt nöjd. En blogg är som ett hus, det blir aldrig färdigt och som glad amatör får man spika sig i händerna några gånger och såga av ett par extremiteter innan allt sitter hyfsat där det ska.
Enligt mina tester ska bloggen funka i Internet Explorer och Netscape. Ni med annan webbläsare får gärna höra av er om ni bara ser pytt-i-panna på skärmen. Inte för att jag kommer kunna göra något åt det, men det kan ju kännas skönt att prata om problemen.
Phew. Nu ska stackars hjärnan vattnas med kaffe och min uppmärksamhet riktas mot den gravt försummade Statistik-boken. Återkommer senare under dagen.
