Ulka med Ulker.
Och visst, nöden är laglös och i princip anything goes när blodsockret dippar. Men "Ulker"? Vill jag verkligen utsätta min kropp för något som heter "Ulker"?
Statistik for dummies.
Ur instruktionshäftet till universitetets Statistik-program:
När Du sätter dig vid datorn befinner Du Dig vid det s.k. skrivbordet. Härifrån kan du nu aktivera olika program. Programmen aktiveras antingen genom att använda musen eller med olika tangentkombinationer. I denna instruktion kommer vi utgå från att vi använder musen. Med musen kan du peka på olika saker med hjälp av pilen. Tre begrepp som förknippas med musen:
1. Klicka (click): trycka på den vänstra knappen på musen en gång. Används för att markera eller placera sig.
2. Dubbelklicka (double click): trycka två gånger i snabb följd på den vänstra knappen på musen. Används för att aktivera en funktion eller ett program.
3. Dra (drag): trycka ner vänstra knappen på musen och hålla den nertryckt samtidigt som Du förflyttar musen. Används för att markera eller flytta ett helt stycke.
Och innan man sätter sig på toaletten öppnar man toalettlocket.
Zorns gammeldass.
Var Zorn bodde kan inte ha gått någon Morabo förbi.
Var Zorns gammelgård ligger vet de flesta också om.
Men jag är villig att slå vad om att ni inte visste var den stora konstnären uträttade sina behov...?
Kämparglöd
Tant ~80: En sådan måste jag skaffa! Vad tror du karlarna skulle säga då?
Jag: Ja, det är kul uppfinning, men kanske lite bortkastad här. Jag menar, jag är inte säker på att karlarna här skulle förstå budskapet.
Tant: Nej, nej, nej, jag pratar inte om gubbarna här! *tittar sig runt* Jag ska ner till karlarna på Mora med den förstås!
Ingen par-taxa alltså?
Tjej, 20: Förresten, har ni någon studentrabatt?
Chaufför, kille ~ 25: Nej, vi har ju inte det. Det enda vi har är vanlig singeltaxa - hastig blick mot passagerarsätet - öh, singel, alltså, att man åker själv då.
Amputationsskador.
Framtidsplaner II.
Precis efter att jag börjat spåna kring möjligheten att ta över världen med glasstillverkning pratar de på nyheterna om att det är ett överskott på ekonomer. När jag kommer hem och öppnar brevlådan hittar jag där reklam från en mäklarfirma om att sälja min lägenhet "i attraktiva bostadskvarter" och ett paket med vinsten från en slogantävling.
Om vi summerar vad ödets makter kan tänkas mena med detta: Jag ska sluta ekonomutbildningen, sälja lägenheten, använda pengarna för att starta glasstillverkning och leva på slogantävlingar tills verksamheten börjar gå med vinst...?
Smygpremiärtitt.
PREMIÄRVISNING: Onsdagen 5 mars 2008, Viking Line.
Livets lärdomar.
Det sägs att man lär sig något varje dag. Medan det kanske inte kan ses som en allmängiltig lag känns det som något som definierar mitt liv just nu. Sedan flytten har jag exempelvis knäckt koden till att montera Ikea-möbler, lärt mig att det inte är så kul som det kan verka att all post i brevlådan är adresserad till en själv och kommit till insikt om att den mystiska hustomten som vattnade blommorna i mitt fönster hemma inte följde med i flytten.
I onsdags bytte jag lysrör och glimtändare för första gången i mitt liv och igår fortsatte inlärningskurvan brant uppåt när jag lärde mig ett och annat om grädde. Jag har aldrig lagt ner särskilt mycket tankemöda på företeelsen grädde, på sin höjd registrerat en skillnad mellan vispgrädde och matlagningsgrädde. Tills nu.
Bakgrunden är att jag igår skulle vispa grädde. Fram med grädden jag hade hemma, nån Keldas matlagningsgrädde, och medan jag börjar vispa noterar jag den extra låga fetthalten. (Skadad av min uppväxt är jag naturligt skeptisk mot allt med onaturligt låg fetthalt eller artificiella sötningsmedel i). Två handvispar och en elvisp senare utan tillstymmelse till vispfluff ringer varningsklockorna allt högre. Jag läser längre ner på paketet: Inte vispbar.
Kalla mig naiv, men när jag läste det kändes världen plötsligt som en hårdare plats att leva på. Jultomten finns inte och grädden går inte att vispa, det är fan inte underligt att det tar emot ibland att kliva upp om mornarna.
Djuriskt!
Idag har jag inhandlat tyg till outfiten som ska passa Stenålders-temat på nästa veckas ekonomkryssning. Jag upprepar igen -- ekonomer tar teman på allvar! Några har tydligen specialbeställt familjen Flinta-kostymer från USA för att kunna klä ut sig till hela klanen. I kid you not. I övrigt tror jag vi kan räkna med åtskilliga utmanande höftskynken och djuriska pälskläder att sätta pacemakers i otakt. Pensionärerna will never know what hit them.
Intresset för kryssningen var rekordstort i år, men tydligen var det på gränsen att det ens blev av, då Viking Line så att säga inte har enbart positiva erfarenheter av ekonomer till sjöss. Förra året hamnade till exempel en tjej i båtens fyllecell, varpå hennes kompis fick den briljanta idén att "frita" henne. Resultatet blev att båda slänges av båten och fick flyga hem från Åbo...
Ikea med livet som instats.
Ingen reklamkampanj för preventivmedel kan möjligen vara mer effektiv än ett Ikea-besök en lördag. Hela varuhuset var mer eller mindre kaosartat och på barnavdelningen var anarkin total; enda regeln var att det inte finns några regler. Ducka och springa var enda sättet att ta sig igenom krigszonen, medveten om möjligheten att när som helst bli utsatt för en missilattack bestående av grodan Hoppa eller giraffen Halsa. Pust. Att vissa föräldrar har svårt att planera är tydligt; Ikea-besök ska ligga efter mötet med exorcisten. Inte innan.
Utan att jag i efterhand kan redogöra för exakt hur det gick till kom jag ut levande på andra sidan, och vad som är än mer imponerande, så gjorde även mitt sällskap, mormor och morfar. De visade äkta kämparglöd hela besöket igenom, och så här i efterhand blir jag mer och mer övertygad om att det var en utmärkt strategi att inleda besöket med att hälla i dem kaffe. Kaffe är och förblir ett oslagbart drivmedel för pensionärer.
Min lägenhet ekar nu lite mindre tom efter tillskott i form av bland annat vardagsrumsgolvlampa, skoställ, hatthylla och hallspegel. Att skruva ihop grejerna var inget problem, däremot började jag ana mossiga ugglor när jag monterat skohyllan och upptäckte att hallväggen på något mystiskt sätt krympt från en meter till 98 centimeter. Jag vet inte vad det kan bero på, luftfuktigheten kanske, men jag vet att pappa kommer ha mycket roligt med att krympa hatthyllan som är 99 centimeter lång...
Melodifestivalinlägget, här kommer det.
Låt oss med en gång konstatera: om jag har en schalgerbög inom mig håller sig denne väl dold.
Först idag när jag skyndade förbi kvällstidningarns löpsedlar vid Pressbyrån insåg jag att det är Melodifestival ikväll. Åtminstone antog jag det, då segertippandet av Amy Diamond och E-type förmodligen inte gäller skid-VM. Att hjärnan vid det här laget utvecklat något slags "vuxen-filter" som blockerar Melodifestival-relaterat material är i och för sig föga förvånande, då kvällstidningarna kört sin uppvärmning inför tävlingen sedan förra årets omgång avslutades. Alltså runt midsommardagen någon gång.
Här skulle man kunna tro att jag sällar mig till skaran som bojkottar Melodifestivalen, men då tror man fel. Jag pysslar inte så ofta med bojkott, om inte som en ursäkt för att inte engagera mig i något. I mina ögon ser jag ingen motsägelse med att hata schlagertävlingen och att titta på den. Hela poängen med Melodifestivalen är ju just att det är skit. Att musiken är kass och artisterna tar sig själva på alldeles för stort allvar. Ikväll parkerar jag mig på första soffparkett för att fyra av genom-onda repliker till tv-rutan och skratta gott åt dem, inte med dem.
Men dö för helvete taveljävel.
Eller med andra ord: mamma och jag har spikat upp tavlor. Kökstavlorna som inhandlades igår skulle upp på den ack så kala köksväggen och allt verkade så simpelt. Två krokar, en vägg, några mått. Men allt är inte som i Äntligen hemma, kära barn, och det finns en anledning till att programledarna frekvent använder sig av greppet "men för att spara tid har jag redan förberett nästa steg".
Vi spikade och hängde upp, och kunde konstatera att tavlorna hängde på olika höjd. Vi höjde den ena en centimeter, men på något magiskt sätt skilde det fortfarande en centimeter mellan dem. Vi höjde och spikade. Otroligt nog kvarstod centimeterskillnaden, oavsett hur vi ändrade. Det enda som hände var att väggen fick allt fler hål.
Pappa, händig som få, hade det otacksamma jobbet att utan insikt i operationen försöka guida oss via mobiltelefon. Då vi inte kunde komma fram till om det var väggen, spikarna eller tavlorna det var fel på slutade det hela med att vi enades om att låta tavlorna vara där de är tills pappa kommer ner nästa gång. En överenskommelse både mina föräldrar, jag och väggen nog kan leva med.
There's plenty more where that came from, men dagarna swishar förbi i sådan hiskelig fart att jag knappt hinner blogga med i svängarna. I morgon ska mamma och jag in till den kungliga hufvudstaden och röra om lite, men mot kvällningen skiljs våra vägar åt då mamma åker till mormor och morfar. Hon och mormor ska åka på spa på söndag. Själv ska jag läsa om hur tekniska innovationer påverkat eller inte påverkat den ekonomiska utvecklingen. Och jag ä' inte bitter.
Man kan, och kvinna också.
Idag: nervöst.
... men jag ska inte tråka ut er med detaljer. Eller så är det möjligen så att jag inte orkar tänka på något som har med skolarbete att göra. Den delen av hjärnan har tröttnat och gav upp för ett tag sedan. Stängt för dagen, vänligen återkom i morgon.
Så vad gör man om man inte får tapetsera bloggen med tentaångest? Man kan spackla hålen i sina väggar. Man kan försöka mildra sin Grey's Anatomy abstinens med att kolla på Sjukhuset (och konstatera att kicken inte är densamma). Man kan försöka installera sitt nya trådlösa bredband, konstatera efter en timme att fanskapet inte fungerar och avstå från att ringa Bredbandsbolaget just då eftersom man inte vill bli den där kunden som tar ut sin ilska på människor som inte orsakat problemet.
Man kan randomsurfa runt på sidor som Tradera och Blocket bara för att fascineras av vad som säljs. Man kan förfäras över shoppinghjärnans planer inför Stockholmsbesöket på lördag men ändå inte hindra förtjusningen över desamma. Man kan avstå från att baka något eftersom det inte finns någon annan i hushållet att skylla uppätandet på. Man kan titta runt på YouTube efter en reklamfilm med en hoppande brunbjörn från tyska MTV som etsat sig fast i hjärnan sedan ett Mallorca-besök för tre år sedan (och hitta den).
... check.
Semmeljakt.
´
Först trodde jag att jag hamnat fel. Jag cyklade iväg för att köpa en semla på det lokala konditoriet och hade av misstag hamnat vid kön till Beatles reunionkonserts biljettsläpp. På gatan utanför stod andra uppdykare och såg lika förvirrade ut. Vi tittade på varandra -- vad är det här? Och drog sedan fascinerande slutsatsen att det kunde inte vara något annat än, ja, semlorna.
Förbipasserande skrattade och pekade på oss där vi stod i snålblåsten. Någon annan skulle kanske ha sagt skit samma, handlat vispgrädde och mandelmassa på Coop och ordnat sitt eget party -- men inte jag. Det som börjat som en ursäkt att slippa kurslitteraturen förvandlades till orubbligt mål. Jag ska ha semla.
Så där stod vi 20-25 stycken och småpratade på det sätt som bara folk som köar tillsammans eller väntar på bussen gör. Kön rörde sig långsamt framåt. Avstannade. Rykten spreds om att semlorna var slut. Någon gav upp. Detta mönster upprepade sig om igen, hopp och förtvivlan, tills jag äntligen nådde disken, säkrade min semla och utstuderat lååångsamt kunde vandra förbi den aningen kortare kön utanför med triumfens papperspåse i handen.
Och tänk, av någon anledning var det en ovanligt god semla.
Management by fear.
Denna skylt sitter uppspikad på insidan av husets tvättstugedörr. Ni ser ju själva. Jag ser framför mig den andra skylten de övervägde innan de valde denna -- en som var undertecknad "Styrelsen" i blodröd text med en uppspikad hönsfot bredvid. Troligen finns det en hotline man kan ringa för att ange folk. Straffen som utdöms framgår ingenstans (underförstått för fruktansvärda för att ens skrivas ned) men skyltens budskap är fullkomligt glasklart: styrelsen leker man inte med.
Ekonomikum.
Skåda Ekonomikum, platsen på jorden där man samlat Uppsalas aspirerande ekonomer och tillika platsen där en stor del av min framtid förmodas utspelas. (Jag övervägde att photoshoppa in Katla som kompensation för avsaknaden av action samt anrika tinnar och torn). Men sitt tråkiga yttre till trots är det ljust och fräscht inomhus och beats the hell out of S:t Mikael, sagt i De Utflyttades nedlåtande ton.
Nu ska jag halka ner på stan (snö i januari, har ni hört något värre?) och luncha med Emilie som gör ett pitstop här på sin resa norrut. Därefter blir det eftermiddagsföreläsning och ikväll ska jag på dejt. Med andra ord: här finns alla ingredienser för en Riktigt Spännande Dag.
Gratis är gott.
Hela dagen har kretsat kring jakten på gratissaker. Regelbundet under dagen har vi studenter sammanstrålat och jämfört byten samt utbytt attackstrategier. Framgångsrikt är att norpa saker utan att bli fångad av representaterna och indragen i en jobbdiskussion. Besvikelser är att efter en lång diskussion tvingas skriva upp sig på ett nyhetsbrev och gå därifrån med en folder och en hård mintkaramell (kan meddela att ingen vill jobba på Proffice -- äckligt godis). Ett till synes aldrig sinande utbud av tårta, muffins, mackor, kaffe, GB-glass och kakor gav ny energi när sådan behövdes.
Mitt medfödda fyndanlag som kan spåras tillbaka till tidigare generationer kommer väl till pass under omständigheter som dessa. Dagens fynd: läppcerat, 3x nyckelband, godis i varierande form, reflexer, rakhyvlar, oräkneliga pennor med garanterat kort livslängd, nyckelring, tio portioner kaffe, fyra block, ett par tidningar, några böcker samt en hög påsklämmor.
Tillfredställelsen fyndhögen ger mig är säkert inte olik den mina förfäder måste ha upplevt när de fällt ett stort byte. Artens fortlevnad är trygg med mig, liksom.
Facebook.
Jag hoppas deras introduktionsvideo är något som slår en galen Tom Cruise, annars får jag nog se mig om efter en annan sekt att gå med i.
Bokat: biljett härifrån.
Klockan 8.27 på lördag kliver jag på tåget från Mora med en enkelbiljett i min hand och ingen aning om när jag kommer återse staden igen. Ni som planerar att komma ner till stationen för att delta i avskedsceremonin ombedes vara där i god tid, då intresset är stort och perrongen förväntas bli väldigt full. Tack på förhand.
