Det sägs att man lär sig något varje dag. Medan det kanske inte kan ses som en allmängiltig lag känns det som något som definierar mitt liv just nu. Sedan flytten har jag exempelvis knäckt koden till att montera Ikea-möbler, lärt mig att det inte är så kul som det kan verka att all post i brevlådan är adresserad till en själv och kommit till insikt om att den mystiska hustomten som vattnade blommorna i mitt fönster hemma inte följde med i flytten.

I onsdags bytte jag lysrör och glimtändare för första gången i mitt liv och igår fortsatte inlärningskurvan brant uppåt när jag lärde mig ett och annat om grädde. Jag har aldrig lagt ner särskilt mycket tankemöda på företeelsen grädde, på sin höjd registrerat en skillnad mellan vispgrädde och matlagningsgrädde. Tills nu.

Bakgrunden är att jag igår skulle vispa grädde. Fram med grädden jag hade hemma, nån Keldas matlagningsgrädde, och medan jag börjar vispa noterar jag den extra låga fetthalten. (Skadad av min uppväxt är jag naturligt skeptisk mot allt med onaturligt låg fetthalt eller artificiella sötningsmedel i). Två handvispar och en elvisp senare utan tillstymmelse till vispfluff ringer varningsklockorna allt högre. Jag läser längre ner på paketet: Inte vispbar.

Kalla mig naiv, men när jag läste det kändes världen plötsligt som en hårdare plats att leva på. Jultomten finns inte och grädden går inte att vispa, det är fan inte underligt att det tar emot ibland att kliva upp om mornarna.