Låt oss med en gång konstatera: om jag har en schalgerbög inom mig håller sig denne väl dold.

Först idag när jag skyndade förbi kvällstidningarns löpsedlar vid Pressbyrån insåg jag att det är Melodifestival ikväll. Åtminstone antog jag det, då segertippandet av Amy Diamond och E-type förmodligen inte gäller skid-VM. Att hjärnan vid det här laget utvecklat något slags "vuxen-filter" som blockerar Melodifestival-relaterat material är i och för sig föga förvånande, då kvällstidningarna kört sin uppvärmning inför tävlingen sedan förra årets omgång avslutades. Alltså runt midsommardagen någon gång.

Här skulle man kunna tro att jag sällar mig till skaran som bojkottar Melodifestivalen, men då tror man fel. Jag pysslar inte så ofta med bojkott, om inte som en ursäkt för att inte engagera mig i något. I mina ögon ser jag ingen motsägelse med att hata schlagertävlingen och att titta på den. Hela poängen med Melodifestivalen är ju just att det är skit. Att musiken är kass och artisterna tar sig själva på alldeles för stort allvar. Ikväll parkerar jag mig på första soffparkett för att fyra av genom-onda repliker till tv-rutan och skratta gott åt dem, inte med dem.