Nu är budgivningen igång. Det verkar som att det är vi och en okänd intressent som tävlar mot varandra där första pris är en etta i Luthagen och andrapriset vetskapen om att man åtminstone försvårade för jäveln som stal ens lägenhet. Mäklarfirman meddelar via sms när det händer något med budgivningen, varför det blir minst sagt spänd stämning så fort det plingar till i telefonen. Jag lovar att lättnaden går att ta på när det bara visar sig vara Emilie som undrar hur man gör amfetamin eller något annat ofarligt.  

Lägenheten var fin, verkligen fin. Den ligger jättebra till och har allt jag vill ha, eller ja, det jag kan förvänta mig att få (trots allt svämmar inte bostadsmarknaden över av ettor med relaxavdelning, öppen spis och takterrass). Mäklaren, utseendemässigt en sämre kopia av prins William, var så totalt mäklaraktig att man inte skulle behöva ändra några karaktärsdrag för att göra parodi på honom. Innan han dök upp slog pappa och jag vad om att han antingen skulle köra Audi eller BMW och tro på fan om han inte kom i en silverfärgad Audi.

Innan visningen promenerade vi runt lite i ett svinkallt Uppsala, ned till centrum och till Ekonomikum. Utanför Ekonomikum blev vi överfallna av en kille i konstig jacka som frågade om vi fått "studentpåsen"? Eh... nej? Varpå jag fick en stor papperspåse i handen som visade sig innehålla ett paket Stimorol, 20-kronors rabatt på Findus megakanelbullar, erbjudande om prenumeration på Dagens Industri, två uppvärmningsbara pizzabullar samt ett exemplar av tidningen Residence. Fråga inte mig.

Dagens förvånande fakta: i en bok om bostadsrätter framkom att om man bor sambo i en lägenhet, måste båda godkänna att den säljs, även om det bara är en som står som ägare. Författaren till boken gav exempel från verkligheten då sambor som inte velat flytta bott kvar i lägenheten trots att den sålts!!! "Varsågod Anna, här är nycklarna. Ja, och det här är Joakim. Han äter Special K till frukost."