Lägenhetsjakten fortsätter.
Nu gäller det att hänga med i svängarna. Eftersom jag jobbade i söndags skickades mormor och morfar på visning av en potentiell lägenhet i Uppsala. Det är en etta på 45 kvadrat med sovalkov, balkong och kök med matplats. På bilderna ser den jättefin ut, vilket mormor och morfar bekräftade med eftertryck. Mamma ringde mäklaren i morse för att höra om vi kunde få komma på visning någon gång på fredag eller i helgen, vilket mäklaren tyckte var alldeles för sent (!) då han förväntade sig att skriva kontrakt runt fredag. Jaså, hade han några bud på den då? Nä.
Nu ska i alla fall pappa och jag åka ner till Uppsala i morgon för att gå på visning halv två -- spännande. Senast jag var på seriösa visningar var över tio år sedan och då lade jag förmodligen mest energi på att påminna mina föräldrar om att jag inte ville flytta. Nu ser det ju tack och lov lite annorlunda ut.
Jaja, it's a long way to go och allt det där, men någonstans måste man börja. Om jag nu bara kommer ihåg att skicka in en högskoleansökan också blir det säkert bra, host. Ikväll blir det till att bränna en skiva med musik både pappa och jag står ut med att höra, om vi ska undvika maktkampen om bilstereon. Man ska verkligen inte underskatta vad som kan hända när två envisa människor med olika musiksmak måste samsas någon längre tid i en bil.
oj hjälp! nu gav du mej en riktigt klurig nöt att knäcka! tycker att très petit lâter vâldigt logiskt, men som sagt med fransmännens sätt att resonera sâ kan det lika gärna stâ för trois poires eller ngt annat helt obegripligt.. men jag ska försöka lura ut det och ber om att fâ âterkomma i frâgan, för nu vart även jag nyfiken! :)