Inte ett knyst från den sneaky mäklaren, så av allt att döma är vår kontraktsdejt halv sex i morgon kväll forfarande aktuell. Förhoppningsvis kan vi träffas i lägenheten och skriva papprena; på så sätt får mamma en chans att se den och vi kan ta lite mått. 

Det ska bli otroligt skönt när papprena är klara. Då kan man på riktigt våga gotta sig åt den stora feta avbockningen framför "Lägenhet" på Stora-saker-att-ta-itu-med-listan och börja planera. Inredningen till exempel. Jag som hade stora problem med att välja färger till bloggen, hur ska det bli när jag ska inreda lägenheten? Jag menar, bloggen är ju visserligen personlig, men jag bor ju inte den. Redan har tankarna börjat smyga sig på. Hur vill jag att det ska se ut? Lite neutralt med svart-vitt-grått och några få färgklickar? Grå soffa med lime, turkost och vitt som tema i rummet? Eller mest vitt, ljust och lime?

Försök inte, jag ser huvudskakningarna på andra sidan skärmen. Men ibland, kära vänner, ibland kommer man till en punkt då man inser att det bara går att förändra sig till en viss gräns, därefter får man helt enkelt acceptera och göra det bästa av det man har. Och jag har två starka argument på min sida: 1. Jag mår bra när jag får vara noggrann och kräsen. 2. När jag får vara på mitt sätt brukar det, även om det tar mer tid, oftast bli resultat jag är riktigt nöjd med.

Herregud. Jag kommer att bli odräglig.