- Pappa, du tycker ju så mycket om mig...
- Nej, jag har faktiskt vant mig av med det.

Egentligen har underskrivanden, bilfärdande, kartongbärande, strategitänkande samt utplacernade av ägodelar gjort mig alldeles för trött för att blogga. Därtill har jag glömt glasögonen hemma och med uttagna linser sitter jag som en liten kisande mullvad framför datorskärmen och hoppas det som kommer ut är någorlunda läsbart. Allt har gått bra, över förväntan, om man räknar bort att det är för ruggigt väder. Vilket man ska göra, eftersom jag inte förväntat mig något annat i Uppsala.

För känslans skull har jag släpat in tältsängen i sovalkoven, och därmed återigen bevisat vilken generös dotter jag är som låter min far sova på den bekväma uppblåsbara sängen (vilket jag kommer påminna om när tillverkandet av fönsterbrädor och elementskydd blir aktuellt). Alltsammans känns bra, jag vet inte exakt hur jag ska beskriva det -- kanske som en känsla av att jag kommer trivas här.


Hej lägenheten. Nu är det du och jag.