Så var man med lägenhet också, tänka sig. Det var dock inte utan att man började tvivla ett tag -- vi skulle skriva papprena i lägenheten istället för på kontoret, hade vi kommit överens med mäklaren. Så där stod vi utanför huset halv sex. Men dök det upp någon mäklare eller lägenhetsinnehavare? Icke. Mäklaren hade nämligen glömt att förmedla träffpunkten både till köparen och till kaptenen på sitt hjärnskepp, så cirka femton minuter efter utsatt tid bromsade en silverfärgad Audi in utanför porten. Han hade åtminstone den goda smaken att se lite generad ut.

Vi träffade tjejen som bor där och hennes kille, jättetrevliga båda två. De pratade lite om området och ekonomutbildningen, som båda gick. Ett par underskrifter på några papper och -- vips, så var det klart. Skrämmande odramatiskt. Tur att mina föräldrar var med och läste igenom paragraferna på kontrakten, annars skulle jag mycket väl i detta nu kunna vara juridiskt bunden att donera en njure eller två till bostadsrättsföreningen.

Till fullo har min hjärna nog inte fått alla fakta på plats, men redan nu känns det riktigt bra. Ännu roligare blir det efter första december när vi kan börja köra ner grejer och inreda på riktigt. Mycket mer bearbetning än så här blir det nog inte för hjärnan idag, jag har mattelektion strax och därefter ska jag jobba. Bemanningsenheten ringde i morse och bokade in mig på jobb idag och på onsdag, och jag har en föraning om att alla extra inkomster kommer komma väl till pass framöver...