Filmtittning igår med tjejerna och The Curious Case of Benjamin Button som har biopremiär i dagarna i Sverige. Hela poängen med filmen är att huvudpersonen Benjamin (Brad Pitt) föds gammal och åldras baklänges, d v s blir yngre och yngre. Intressant... tills vi halvvägs in i filmen inser något förödande: Mentalt är Benjamin Button ett barn när han föds och han utvecklas i normal takt. Det enda som faktiskt skiljer honom från vanliga människor är att han fysiskt ser först äldre, sen yngre ut -- och det faktumet varken ifrågasätter eller uppmärksammar omvärlden knappt överhuvudtaget.

Filmen ignorerar alltså sin egen poäng och blir därmed helt poänglös. För skalar man bort de pampiga tag-linens om att kärleken möts på mitten blah blah blah, är den otroliga Benjamin i princip en vanlig, trolig karl. Saken förvärras ytterligare av att jag är helt Brad-immun. Han är dessutom inte i närheten av naken någon gång under filmen, så vad som motiverade den där Gloden Globe-nomineringen är verkligen beyond me.
 
Dessutom är filmen nästan 3 timmar lång och om man inte på den tiden ens lyckas sänka en oceanångare eller åtminstone gör ett hyggligt försök att jaga rätt på en ring man kan styra världen med, då lär man ha något bättre än detta att komma med. 

Sammanfattande kommentar: Borde döpas om till The Not So Curious Case of Benjamin Button.

++ / +++++, för att sällskapet var trevligt och det trots allt var en ursäkt att äta chokladbollar.