• Hurra för alla bra låtar på Guitar Hero: World Tour! 
• Fan. Den frekventa Spotify-reklamen rädda-mammorna-ring-vår-jävla-telefon-svarare-bota-cancer-med-ansiktsbehåring börjar bli riktigt påfrestande nu alltså.
• Att sätta en DN-tidning under varje ben och schläpa en tresitsig soffa över vardagsrummet är ett alldeles utmärkt sätt att möblera om. Är man en tiny tajny liten person får man helt enkelt kompensera med kreativitet.
• Carolina Gynning befinner sig tydligen, av alla ställen på jorden, i Älvdalen. Min gissning? För att ta emot priset Mest Osannolika Älvdaling.

Under storhandlingen på Willys idag såg jag något som uppriktigt sagt fick mig att tappa hakan. En mamma i trettioårsåldern gick förbi med sina tre barn, varav den minsta i en babylift i kundvagnen. För en gångs skull var det inte den där förrädiska tickticktickande biologiska klockan som gjorde att jag fastnade med blicken -- eller jo, det var det så klart, men det var inte därför jag fortsatte titta. Denna ursöta lilla bebis -- som maximalt spenderat ett halvår på egen hand utanför livmodern -- hade hål i öronen.

Jag upprepar: Hål. I. Öronen. Diamantstrassörhängen, no less.

Varför i hela helvete tar man hål i öronen på sin sexmånaders bebis? För att den tjatade så mycket? För att mammavärldens motsvarighet till Ebba von Sydow skrivit att diamantpiercings bara är sååå babychict 2009? För att huset redan är totalt barnsäkrat efter de första två barnen och löstagbara metallpluttar på optimalt stoppa-i-munnen-och-kvävas-avstånd ger exakt den spänningen i vardagen en trött trebarnsmamma saknar?

Idioti.

Valet om vad min eftermiddag skulle ägnas åt stod mellan:
1) att skriva rent föreläsningsanteckningar,
2) rensa datorn då det lediga hårddiskutrymmet är mindre än antalet fingrar på handen, eller
3) renovera om bloggen, vars design jag tröttnat på för lääänge sedan.

Det blev bloggen, som ni ser...kanske? (Om inte, hit that F5 button). Nöjd? Tja, hä få dug tills vidare.

Numera 22 år ung och inte en rynka att visa upp för besväret. (Här fick jag lov att dubbelkolla i spegeln för att försäkra mig om att jag inte startar mitt tjugotredje levnadsår med en lögn). One year older and none the wiser -- 60 högskolepoäng och en massa erfarenheter rikare har jag visserligen säkert hunnit glömma en massa tokigheter, men lärt mig minst lika många nya under året.

Undrar  om det är dags att sluta fylla år snart? Inte för att jag direkt har något emot själva födelsedagandet, nej, visst kan jag knåpa ihop en önskelista <infoga valfritt Porsche-skämt här> och tårtkalasande med vänner är alltid en höjdare. Men. Men. Snart börjar vi prata big numbers, gott folk. 43 år kvar till pension. Gulp.

• Men förihelvete Spotify, finns det ingenstans jag kan klicka i att jag är tjej och SLIPPA höra reklam för mustach-kampen var femte minut? Om det hänger på att jag ska odla mustasch, ser framtiden för prostatacancerforskningen dyster ut.
• Marit. Bergmans. Senaste. Album. Är. SÅ. Bra!
• Först nu förstår jag alla klagomål jag hört om att skiva tårtbotten. Efter 30 svettiga minuter och oräkneliga svordomar är jag helt övertygad om att det är befogat med en universitetsutbildning om 180 högskolepoäng i ämnet, med möjlighet att doktorera.
• Herregud, börjar Eurovision song contest ikväll? Jag som var fullständigt övertygad om att den hållit på en vecka redan, minst.

• Vad är det i brun utan sol som luktar... brun utan sol?
• Varför är det stört omöjligt att skopa upp Ben & Jerry's -- med sked -- utan att få glass på fingrarna? Inte för att ni hör mig klaga, men ändå...
• Ibland när jag slösurfar inne på Tradera och liknande sidor får jag lite tvångstankar om att jag ska råka klicka hem något skitdumt, typ ett sådant här. Erkänn att det är liiite lockande att klicka på den där 'Köp nu'-knappen, bara för att den finns där liksom?
• Nä, nog med tok. Dags att baka födelsedagskanelbullar. Twice the pärlsocker, twice the gegg inuti.

Sedan i morse var det givet hur denna måndagseftermiddag skulle sluta -- med ett stort glas vin, antingen att fira eller för att dränka sorgerna över uteblivet sommarjobb i. Nu sitter jag här med ett glas kvarblivet Valborgs-vin (tro det eller ej) och tackgodegud firar med mig själv. Firar notsomuch jobbet i sig -- same old, same old -- utan ATT jag överhuvudtaget har ett jobb i sommar och som tiderna är är det sådant man får fira. Och vafan, pengar är pengar, varifrån de än kommer. Plus den lilla detaljen att jag som jobbat hela somrarna sedan jag var 15 med största sannolikhet skulle bli tokschizofren efter en veckas osysselsatthet. Win-win alltså.

Mora i sommar igen alltså. Känns... stabilt ändå. Fråga mig igen om sex veckor och svaret är nog ett annat. Men just nu... just nu är det stabilt för mig och mitt vin.