Januari 2010.... vilken start.
Precis som ni inte vet eftersom blogginläggen lyst med sin frånvaro, har januari månad och 2010 hittills blivit ingenting som jag tänkt mig. Det som upptagit mest tid de senaste två veckorna var den totala nyheten att pojkvän ska exporteras till USA på obestämd tid. För två veckor sedan fick vi veta att det kanske skulle bli av, för en vecka sedan bokades biljetterna och i morgon åker han. Det behöver väl knappast sägas att jag varit lagom glad på Stora Företaget som kläckt den jävla idén, vilket förstås inte är konstruktivt på en fläck. Som en liten hämnd har jag svurit att aldrig mera köpa en mobiltelefon från Sonys polare (och köpt en iPhone liksom för att markera hur seriös jag är).
Även Gud fick väl sin släng av sleven när jag förbannade allt jag kom över, och antingen tyckte han synd om mig eller lackade på mitt gnäll, för under samma två veckor har jag även fått en reservplats på den kurs jag egentligen ville läsa, Medie- och kommunikationsvetenskap, samt varit på anställningsintervju och fått extrajobb som mäklarassistent på en mäklarfirma i Uppsala. Jag vet inte om jag exakt tycker det väger upp (hör du det gubbe?) men jag får erkänna att jobb + rolig kurs + ingen pojkvän ändå trumfar inget jobb + tråkig kurs + ingen pojkvän.
Så jag delegerar härmed uppgiften till vänner, familj och blogg att distrahera, underhålla och lyssna på mig gnälla i de två-tre månader som karlfanskapet leker med sin dator i Texas. Jag vet: det är inte the end of the world och tiden kommer gå fort och allt det där andra som jag inte riktigt tror på. Det är bara att när man vant sig vid att träffa någon varje dag blir det en himlas massa dagar och tid under tre månader som man inte får träffa dem.
Eller så gör jag helt enkelt det jag tänkt från början och bryter bägge armarna på honom så han inte kan åka. Fan, då får jag ju handväskan manbagen också. Varför tvekar jag ens?
Även Gud fick väl sin släng av sleven när jag förbannade allt jag kom över, och antingen tyckte han synd om mig eller lackade på mitt gnäll, för under samma två veckor har jag även fått en reservplats på den kurs jag egentligen ville läsa, Medie- och kommunikationsvetenskap, samt varit på anställningsintervju och fått extrajobb som mäklarassistent på en mäklarfirma i Uppsala. Jag vet inte om jag exakt tycker det väger upp (hör du det gubbe?) men jag får erkänna att jobb + rolig kurs + ingen pojkvän ändå trumfar inget jobb + tråkig kurs + ingen pojkvän.
Så jag delegerar härmed uppgiften till vänner, familj och blogg att distrahera, underhålla och lyssna på mig gnälla i de två-tre månader som karlfanskapet leker med sin dator i Texas. Jag vet: det är inte the end of the world och tiden kommer gå fort och allt det där andra som jag inte riktigt tror på. Det är bara att när man vant sig vid att träffa någon varje dag blir det en himlas massa dagar och tid under tre månader som man inte får träffa dem.
Eller så gör jag helt enkelt det jag tänkt från början och bryter bägge armarna på honom så han inte kan åka. Fan, då får jag ju handväskan manbagen också. Varför tvekar jag ens?
Om jämställdhet i ett förhållande.
Alltså det här med jämställdhet. Jag tror verkligen det är jätteviktigt i ett förhållande. Och jag tycker ändå att jag och Henrik är rätt duktiga på det. Till exempel: om vi är hos honom ställer jag in disken i hans diskmaskin, är vi hos mig får han diska. Eller att han köper mat och jag äter upp den. Sådana saker.
Så nu när jag vandrat runt i ett moln av avundsjuka över hans nya väska (se föregående inlägg) -- tack för era tips förresten -- och har insett att det inte gagnar mig i långa loppet att jorda min pojkvän (eller så kanske jag har insett att väskan faktiskt är liiite för stor för lilla mig, men bara kanske), började jag istället fundera på om man inte kunde applicera jämställdhet på detta förhållandeproblem. Alltså: om jag ska vara avundsjuk, då ska fanimej han också vara det.
Lösning: jag skaffar en iPhone. Om pojkvän köper en handväska, får flickvän köpa en hysteriskt cool teknikpryl. Allt i jämställdhetens namn, förstås.
Nej men jag är jätteglad för din skull älskling, verkligen.
Min käre pojkvän har skaffat en väska från mitt favoritmärke Mulberry. En handväska, om ni vill, fast vi kallar den för manbag. Det rimmar nämligen bättre på testosteron.
Jag har sagt åt honom att jag överväger att döda honom och stjäla väskan. Han skrattade och trodde uppenbarligen att det var ett skämt.
Avundsjuk har mitt hopp varit att han ska säga Haha, gick du på den enkla älskling? Klart en karl inte kan ha en handväska, lurade dig där, vassegod och så skrattar vi medan han räcker mig väskan. Har inte hänt. Och med tanke på att jag vet utifrån mig själv exakt vad en så nöjd blick som den han ser på väskan med innebär, kommer det inte heller hända.
Så jag får nog lov att döda honom i alla fall.
Jag har sagt åt honom att jag överväger att döda honom och stjäla väskan. Han skrattade och trodde uppenbarligen att det var ett skämt.
Avundsjuk har mitt hopp varit att han ska säga Haha, gick du på den enkla älskling? Klart en karl inte kan ha en handväska, lurade dig där, vassegod och så skrattar vi medan han räcker mig väskan. Har inte hänt. Och med tanke på att jag vet utifrån mig själv exakt vad en så nöjd blick som den han ser på väskan med innebär, kommer det inte heller hända.
Så jag får nog lov att döda honom i alla fall.
Dagens Tankar 25/1 2010
- CSN bestämmer utan att fråga att jag vill ha 3000 extra i januari månads lån. Skoj med cash, förstås, om inte konsekvensen vore att i maj månad -- sista månaden innan sommaren, två månader innan första sommarjobbslön -- får jag automatiskt 3000 mindre. Gillar't inte. Fredom of choice ffs!
- Jag blir lite full i skratt av formuleringen i Facebooks meddelanden: "Person X har gjort något i din logg". Å ja' ba': gjort något? I en port, där låg en lort, som någon hade gjort...
- Se Snabba Cash, inte se Snabba Cash? Se Snabba Cash? Inte se?
Dagens Tankar 18/1 2010
- Kommer Svenska Spel någonsin kunna höja priset på Trisslotter från 25 kronor? Tänk er vilken kollektiv kris Sveriges befolkning skulle gå in i.
- Undrar hur många upprörda Facebook-grupper skulle en sådan Trisslottsprishöjning resultera i?
- Vad styr egentligen mätaren för hur populär en låt är på Spotify? Snälla säg att någon vet, jag vill så gärna förstå!
Hur man tillfredställer sin pojkvän:
Här är säkert ett tips på hur man som flickvän tillfredställer och imponerar på sin pojkvän, ett tips som säkerligen aldrig kommer återfinnas i unga kvinnors veckotidningar och magasin som misslyckas med att tänka större än underkläder och tända ljus:
Gå in på en tjusig inredningsbutik, hitta en nedsatt matta som pojkvännen vill ha och förhandla sedan egenhändigt ner priset på tidigare nämnda matta från 2700 kronor till 600 kronor.
Jag planerar redan vilka fina saker flickvänspoängen som jag samlat under helgen kan bytas in mot.
Gå in på en tjusig inredningsbutik, hitta en nedsatt matta som pojkvännen vill ha och förhandla sedan egenhändigt ner priset på tidigare nämnda matta från 2700 kronor till 600 kronor.
Jag planerar redan vilka fina saker flickvänspoängen som jag samlat under helgen kan bytas in mot.
Jag känner en bot, hon heter Anna, Anna heter hon...
Året är 2006. Vi går sista året på gymnasiet och jag får ett sms från Emilie med texten: "Jag känner en båt, hon heter Anna, Anna heter hon". Jag fattar ingenting men det varar inte länge. Inom kort tar den musikala öronmisshandel som är låten "Boten Anna" över radiostationer och uteställen och får en hel nation att tänka att det här med dövhet, det kanske inte bara är dåligt?
Det tar ett bra tag innan folk fattar att slyngeln sjunger "bot" och inte "båt", och i den totala förvirring som uppstår eftersom ingen vet vad en bot faktiskt så var skiter alla helt sonika i det och sjunger båt i alla fall. Båten Anna. I likhet med att alla människor som tror de är först med att säga "En Trisslott... men en med vinst!" till kassörskan i kassan, lika överrumplade av sin egen fyndighet blev personer i min närhet gjorde den fenomenala kopplingen Boten Anna --> Anna. Under året blev jag föremål för hyllningssång från såväl vänner, obekanta och dagisbarn som spontant sjöng serenad för mig. Under studentkvällen spelades låten fem (5) gånger under samma kväll.
Så nej, jag har aldrig precis gillat låten och det faktum att mitt namn drogs in i eländet gjorde mig inte mer vänligt inställd. I flera års tid har jag hyst en inneboende förhoppning att Gäddjägaren, som upphovsman och därmed ansvarig för denna pinsamma ursäkt till musik, ska låsas in någonstans långt, långt bort ifrån resten av världen och tvingas lyssna på sin egen musik omåomåomigen som straff för det han ställt till med.
Och se på fan själv, tre år senare går någon och besannar mina önskningar:
Det tar ett bra tag innan folk fattar att slyngeln sjunger "bot" och inte "båt", och i den totala förvirring som uppstår eftersom ingen vet vad en bot faktiskt så var skiter alla helt sonika i det och sjunger båt i alla fall. Båten Anna. I likhet med att alla människor som tror de är först med att säga "En Trisslott... men en med vinst!" till kassörskan i kassan, lika överrumplade av sin egen fyndighet blev personer i min närhet gjorde den fenomenala kopplingen Boten Anna --> Anna. Under året blev jag föremål för hyllningssång från såväl vänner, obekanta och dagisbarn som spontant sjöng serenad för mig. Under studentkvällen spelades låten fem (5) gånger under samma kväll.
Så nej, jag har aldrig precis gillat låten och det faktum att mitt namn drogs in i eländet gjorde mig inte mer vänligt inställd. I flera års tid har jag hyst en inneboende förhoppning att Gäddjägaren, som upphovsman och därmed ansvarig för denna pinsamma ursäkt till musik, ska låsas in någonstans långt, långt bort ifrån resten av världen och tvingas lyssna på sin egen musik omåomåomigen som straff för det han ställt till med.
Och se på fan själv, tre år senare går någon och besannar mina önskningar:
Hela härligheten på Aftonbladet
Dagens Tankar 14/1 2010
- Om man blir riktigt kall om fingrarna, varför svullnar ibland fingertopparna upp och liksom blir alldeles hårda när man kommit in i värmen? Någon mer? Är det jag som är felkonstruerad?
- Visst är det inte någon skillnad på skinn och läder? Eller?
- Att anställa folk till Nöjes-delen på Aftonbladet måste vara bland de enklaste någonsin. I platsannonsen: "Krav: förmåga att kunna surfa in på skvallerbloggaren Perez Hiltons hemsida samt kunna behärska copy + paste-teknik".
Lite saker jag ser fram emot 2010:
- Att få mina nya glasögon. Två par! Jag kommer se så bra ut... eller ja, åtminstone se bra, punkt.
- Anställningsintervju på en mäklarfirma i januari. Gulp.
- Andra Sex & the City-filmen, biopremiär 28:e maj.
- Att resa någonstans i vår. London, Spanien, Hong Kong, Falun, vem vet?
- Att bredbandet kommer ingå i hyran. 359 kr *12 månader = 4308 kr sänkt boendekostnad per år. Gött.
- Alla framtida blogginlägg vars enda syfte är att kasta skit på Melodifestivalen (kommer nog aldrig växa ifrån det, nej).
- Att ta min ekonomie kandidat-examen.
Meeeen skit i mitt ångestdravlande nu -- ni kommer ha gott om tid att avnjuta det heeela året framöver. Så förutom det, vad ser ni fram emot med år 2010?
Dagens Tankar 3/1 2010
- Först Facebook, nu har även SMHI anlitat webbdesignern Ändratill D. Sämre. Eller jag kanske bara är konservativ som vill ha beskrivningar av vädret på orten jag valt under 'prognoser'.
- Hur hittar alla dessa killar med suspekta profilbilder och outtalbara namn som säkert innehåller minst ett klick-ljud till min sida på Facebook? Och mer intressant, vad exakt hoppas de uppnå med att bli min virtuella vän?
- Om bokstaven J är värd 8 poäng i Alfapet, hur sjutton kan Q bara vara värt 10 poäng? Hur många ord med q kan man rimligtvis skapa när förkortningar och namn är uteslutna?
