Plötsligt händer det.... någon annan. Jo för det har man ju listat ut nu efter 24 års jordenärvaro.

MEN. Så kom dagen när Någon Annan var jag. Det var i torsdags morse, närmare bestämt. Jag var på väg in på skolan och ögonen föll till min outgrundliga förvåning på någonting på marken. Händerna fattade innan hjärnan: på marken -- och strax därefter i min hand -- låg en skrynklig men äkta 500-lapp.

Ingen person befann sig inom lämpligt tappa-avstånd och hjärnan var smart nog att avlägsna fötterna med tillhörande Anna från platsen, innan munnen kläckte ur sig något smart som "någon som tappat en femhundralapp?" Återfås mot beskrivning liksom.

Förvisso var det inga sköna 50 papp som belastar kontot varje månad för ett halvt decennium framåt. Men -- lever man på sisådär 4000 kr i månaden när alla räkningar är betalda är det ändå en tre klöver-light-känsla. Sen gick ju c-uppsatsen åt hela helvete senare samma dag, så Gud kanske grundade lite av medlidande. Kostnaderna för ta reparera den skadan i choklad, koffein och vin kommer vida överskrida 500 kronorsgränsen, det kan jag säga redan nu.

Förra vintern hittade jag också pengar på marken vid tre olika tillfällen, 150 kr som mest. Någon pratade om "näsa för pengar" och det är ju en schysst liknelse, lite som om jag vore en tryffel-hund för att sniffa upp pengar. Personligen tror jag tyvärr det finns en enklare förklaring. Min ringa höjd ovanför havet gör helt enkelt att jag är optimalt placerad nära marken och därmed eventuella tappade pengar (samt hundbajshögar, små krälande djur, cigarettfimpar och gul snö). Vad tror ni dvärgar försörjer sig på egentligen? Jag säger så här: det är fan inte basket i alla fall.

Så här såg han ut, snubben som kom in i mitt liv nästan lika snabbt som han

försvann ut ur det igen.