Tänkte bara kika förbi så här efter fredagens föreläsning och bekräfta att ja, jag lever. Fortfarande. Alla rykten ni hört om att jag isolerat mig från omvärlden för att endast umgås med min MacBook är tyvärr, tyvärr inte sanna. Det gör mig uppriktigt frustrerad att jag inte har mer tid att lägga på att lära känna min äppel-darling (jävla påhitt, det där med skola). I morgon blir hon en vecka och har hittills överträffat alla förväntningar, även om mina Mac-skillz inte är fulländade. Jag har lyckats installera Sims 3 (men inte hunnit spela), haft flera uppslitande gräl med iTunes och är numera härskarinnan of multi touch-touchpaden.

Hösten har kickstartat. Ni har hört det förut, men det är mycket nu. Places to go, things to do, people to see. Nej förlåt, jag ska sluta med de töntengelska uttrycken, men jag tror att Hollywood-fruarna i måndags kan ha lämnat mig med permanenta hjärnskador. Anna Anka är hela hon som en vandrande trafikolycka. Otäck, fel, skrämmande, men man kan inte vända bort blicken. Hon vill bli en förebild för Sveriges kvinnor, minsann. Jag tycker mest hon ser ut som en efterbild. Efter något som var väldigt tragiskt och gick väldigt fel.

Meeen skit i allt det nu. Om någon timme dyker hennes efterlängtade kungliga höghet Lena upp och om inte det förtjänar min fullständiga uppmärksamhet vet jag inte vad. Jag tar examen januari 2011, med lite tur hinner jag uppdatera bloggen innan dess.