Du vet att du är svensk när du spenderar hela året med att klaga på hur förbannat tråkigt vädret är, undantaget de cirka fem dagar per år då solen faktiskt skiner och du istället klagar på hur förbannat varmt det är. Solen har skinit två dagar efter varandra nu och jag börjar bli rädd att det här är all sommar vi kommer att få 2009. Jamen det är ju så det brukar vara, typ en fantastisk vecka per sommar, oftast i juli.

Så vad gör jag då? Jag jobbar, jomenvisst. Av en händelse i en stekugn; det är runt +100 +30 grader inomhus och jag är rädd att jag ska dö smälta tuppa av i värmen. Eller gamlingarna, stackarna. Och inte nog med att de måste stå ut med hettan, de har små ettriga sommarvikarier som jagar runt dem med safttillbringare och plastmuggar och inte kan ta ett NEJ! på frågan ska du inte ha lite saft, Britt-Arne? Den lilla trösten är ju att när jag ger mig ut på jakt med Bobs osötade vinbärssaft i morgon är jag efter en minut den enda som kommer ihåg det.

Idag kom jag förresten på mig själv med att bli riktigt, riktigt besviken över att ingen på jobbet spelade in Allsång på Skansen igår. Seriöst! Arbetsskadad vaddå? Det går ju så jäkla utför att det snart inte finns någon väg tillbaka.