Det är med stolthet i rösten jag säger: I survived midsommar 2009. Det var bokstavligen att gå (åka) från en fest till en annan. En sak är säker - det är i byarna det händer, det är i byarna det händer.

Och så gör Jon när han går, när han sitter och när han står...

Midsommarafton: Det numera att betrakta som klassiska firandet i Risberg. Mat i överflöd, vänner, Små grodorna, femkamp och badtunnebadande till klockan halv tre på morgonen.


Midsommardagen: midsommarfirande/födelsedagsfirande av Fia i Vinäs. Vad mer kan man begära av en majstångsresning än spelmanslag, folkdräkter, fiolgnissel och en gubbe som blåser fanfarer i ett horn? (Någon har sagt till mig att byarna firar midsommar olika dagar för att spelmanslaget ska hinna runt till alla byar. Om det är sant eller ej vet jag inte, men det var i alla fall vad jag sa till alla).

Efter tårta, fancy drinkar, spel och skitsnackande på Fias altan spenderades kvällen/natten på Vinäs eget Stureplan, the one and only place to be -- Bärsgard. Precis som White Room fast en lada i trä, medelålder +55 och dans på logen till live-band i cowboy-hattar. Och ingen kö.