Anna is the name and rastlös is the game. Jag har myror inte bara i brallorna, utan i hela kroppen inklusive huvudet. Skrev dugga (mini-tenta) i förmiddags, nailade den, men lika rastlös och halvstressad är jag för det. Kollar vad det skulle kosta att skaffa en söt liten bil, funderar på ny dator, överväger att renovera om bloggen, vill åka till värmen och nu i eftermiddags började jag kolla på resor till New York. Jag har den där alkohol-löser-inga-problem-men-det-gör-fan-inte-mjölk-heller-känslan, fast med Uppsala Sverige och Utomlandet. Eller snarare: Vardagen och Något Annat.

Och det lustigaste är att jag inte vet varför. För det är ju ingenting som är fel, ingenting i mitt liv jag är direkt missnöjd med. Jag hoppas innerligt att det bara är någon övergående hormon/mittiutbildningen/tjugoettårochniomånaderslivskris eller något som ingen brytt sig om att berätta om, och inte att det är så här livet ska vara. Rutiner. Ställa väckarklockan. Betala räkningar. Ica Buffé-tidning. Matlåda. Allvädersstövlar. Lågkonjunktur. Gråslask. Kvart-i-fem-Ekot. Livet peakar på fredagar när det är Let's Dance och man gjort veckans kap på Konsum - ta-två-Scotch-Brite-svampar-och-betala-för-en.

För er som inte sökte upp närmsta bro av lämplig hopp-höjd efter dessa vardagsångest-drypande rader, ni kan ju höra av er om ni vill haka på en enkelbiljett till Thailand med tomma resväskor eller starta upp ett hotell för gatuhundar i Brasilien. Tills dess sätter jag mitt hopp åt att hitta meningen med livet i Göteborg nästa vecka. Finns den där ska jag jävlar i min lilla låda hitta den.