Åkte ner till Götet idag. 4 timmar på SJ-tåg borde ge upphov till ett långt och bittert inlägg som i vanlig ordning utmynnar i att jag svär förbannelser över all mänsklighet som vågar sig ut i min väg. Men. MEN! Inga skrikande ungar, inga mandarinätande psykfall, inga senila gamlingar, inga rosselhostande bakteriehärdar. Inte ens ett litet otäckt kärlekspar som kladdade på varandra. Bredvid mig satt visserligen fyra medelålders överläkare med Guds-komplex som tjattrade på och hämningslöst levde ut sina hävdelsebehov, men det var väl okej så länge mina Koss-hörlurar överröstade dem.

Jag kan tänka mig två möjliga förklaringar till freak-frånvaron:
1. Jag åkte X2000.
2. Jag åkte söderut.