Ibland gör jag det där fula. Ni vet vad jag pratar om. Att faktiskt läsa det som står i den lilla irriterande reklamrutan under första inlägget i bloggen. Och det skulle jag förstås inte ha gjort.

Vad jag läste var följande: entropins paradis - Vansinniga tankar ger dig ett långt och lyckligt lik.

Nu känner jag mig mer förvirrad än Victoria Beckham i en bokhandel. Att saker som märkeskläder, sportbilar och kändisskap betraktas som åtråvärda kan jag ändå acceptera och till viss del förstå. Men ett långt och lyckligt lik? Har jag i min modebloggsvägran missat så totalt att det är det nya heta? Ack, måste jag nu slänga min trenchcoat och dumpa leggingsarna om jag vill vara med i de coola likens crew?

Så oroande var det hela att jag inte ens vågade klicka på länken. Tills nu har jag inte haft en aning om att kort och lycklig stod i motsatsförhållande till varandra efter döden. Det är inte så himla goda nyheter om man redan i livet bara knappt lyckats spränga 160-gränsen, ska jag säga er. Enda utvägen tycks helt enkelt vara att satsa stenhårt på de där vansinniga tankarna och hoppassomfan att det begåvar mig med åtminstone ett par andra sidan-centimeter.