Plommonstopp.

Stötte på denna låda i trapphuset igår. Från vår trädgård. Smaka! Med handen halvvägs ner i lådan, ja, jag kunde snudda de småludna plommonskalen med fingrarna, fick jag plötsligt en multi-vision. Dels av församlingen i USA där ett par strök med efter att någon förgiftat församlingskaffet; dels av Snövits styvmors modus operandi och dels mitt sena hamrande samt möbelflyttande långt efter läggdags kvällen innan.

Jag smög tillbaka handen i fickan. Utan plommon.

Paranoia is a bitch.

jag hade helt klart låtit bli också. where livin' in a sick sick world.

Hmm, det där med att inte torka munnen mot bordsduken, du kunde inte ha sagt det lite tidigare? =/



Paranoida är som vanliga människor, bara att dom lever lite längre. Helt rätt agerande, gratisplommon ska man behandla med största skepsis.

Fyndigt!

Farligt!