Sista jobbdagen och avgjort det längsta passet på hela sommaren. Om någon frågat vid vilken tidpunkt som helst på dagen hade jag utan betänketid kunnat tala om exakt hur många minuter som återstod av passet. Efter att ha lämnat sista nattrapporten kände jag allra mest för att falla på knä på den regnvåta asfalten och Aretha Franklin-vråla Freedom utöver hela slumrande Saxviken och Mora. (Mina nedrans tighta jeans och tanken att jag kanske vill jobba där igen fick mig att avstå).

Så nu är det status frisläppt, utsläppt och lössläppt, som en kär vän sammanfattade det. Sömn och socialt umgänge är de två saker jag törstar efter mest just nu, och jag ska unna mig en massa av det förstnämnda nu för att riktigt njuta av det sistnämnda i morgon kväll. Ber dock om överseende i förväg -- det var så länge sedan jag var bland folk att jag kan ha blivit lite... förvildad.