Om att sälja saker på Blocket.
Jag är ett fan [fän] av att sälja prylar vidare via internet, det är jag. Mest på Tradera, för folk där är i regel seriösa och för adrenalinkickarna i att följa budgivningarna. Hellre nertyngd av plånboken än ett dåligt samvete över saker man tröttnat på liksom. Ofta blir jag förvånad över vad folk är beredda att betala för begagnade saker. Senast i veckan sålde jag iväg flera tv-spel för över hundralappen mer än en snabb googling avslöjat för köparen att spelen kostat nya. Men jag klagar inte, uj nej.
Och så finns ju Blocket.
I veckan la jag upp en annons om mitt relativt nya Playstation 2 där. För ett ögonblick eller två övervägde jag att lägga upp mitt mobilnummer, men nöjde mig med mailadress med tanke på den fascinerande förmåga Blocket har att locka fram de allra underligaste människor från de mörka stenar med internetuppkoppling de i vanliga fall gömmer sig under. Och mycket riktigt, efter bara ett par minuter började mailen trilla in: "hi anna.please can u sell me this play station ..i really need it.please"; "i want to collect it... meet u today i get playstation" och andra svar som fick mig att undra om jag av misstag lagt upp annonsen på i bästa fall www.lookingtobeskimmed.com, i värsta fall www.axmurdermeplease.com. De kan "komma hem till dig nu å hämta" och berättar historier om hur de jobbar som sjuksköterskor i London men behöver skicka iväg det till sin son som har skollov i Nigeria.
Och jag har sett alldeles för många kriminalserier för att behöva undra över vad som skulle hända ifall jag verkligen stämde träff med "franklin" eller "baker" i mörkret klockan 23.00 en måndagskväll. Vilka båda för övrigt lämnade mobilnummer som varken Hitta.se eller Eniro kan spåra till ett namn, surprise surprise. Populärkulturen har lärt mig att anonyma kontantkortstelefoner är det säkraste kännetecknet för en mördare, näst efter torterade djur i barndomen.
Nästa gången jag träffar poliserna i bekantskapskretsen ska jag föreslå dem en ny beparingsåtgärd i svenska polisens spaningsarbete. Den är genialiskt enkel: lägg upp en annons på en iPhone 4G på Blocket och beta av buset vartefter mailen ramlar in i inkorgen.
Och så finns ju Blocket.
I veckan la jag upp en annons om mitt relativt nya Playstation 2 där. För ett ögonblick eller två övervägde jag att lägga upp mitt mobilnummer, men nöjde mig med mailadress med tanke på den fascinerande förmåga Blocket har att locka fram de allra underligaste människor från de mörka stenar med internetuppkoppling de i vanliga fall gömmer sig under. Och mycket riktigt, efter bara ett par minuter började mailen trilla in: "hi anna.please can u sell me this play station ..i really need it.please"; "i want to collect it... meet u today i get playstation" och andra svar som fick mig att undra om jag av misstag lagt upp annonsen på i bästa fall www.lookingtobeskimmed.com, i värsta fall www.axmurdermeplease.com. De kan "komma hem till dig nu å hämta" och berättar historier om hur de jobbar som sjuksköterskor i London men behöver skicka iväg det till sin son som har skollov i Nigeria.
Och jag har sett alldeles för många kriminalserier för att behöva undra över vad som skulle hända ifall jag verkligen stämde träff med "franklin" eller "baker" i mörkret klockan 23.00 en måndagskväll. Vilka båda för övrigt lämnade mobilnummer som varken Hitta.se eller Eniro kan spåra till ett namn, surprise surprise. Populärkulturen har lärt mig att anonyma kontantkortstelefoner är det säkraste kännetecknet för en mördare, näst efter torterade djur i barndomen.
Nästa gången jag träffar poliserna i bekantskapskretsen ska jag föreslå dem en ny beparingsåtgärd i svenska polisens spaningsarbete. Den är genialiskt enkel: lägg upp en annons på en iPhone 4G på Blocket och beta av buset vartefter mailen ramlar in i inkorgen.
Källa: Best of Blocket
Kommentarer
Postat av: Malin
Haha haller mig till eBay jag men best of blocket ar en underbar sida nar tristessen slar till. Tycker valdigt bra om din blogg ocksa!
Postat av: sunshine
hmm... det är då tur att eBay finns. xD
hellre asiaters obegripliga beskrivningar av simpla ting än att bli yxmördad i sverige...
Trackback